GW sågar polisernas insats: ”Kunde varit över på tio sekunder”

KRIM

Tre poliser attackeras av en man och försöker gripa honom.

Men personen lyckas gång på gång ta sig ur polisens grepp.

Ett taffligt ingripande där fadäs efter fadäs radas upp, långt i från ett skolboksexempel enligt Leif GW Persson:

– Om piketen eller motsvarande hade varit där hade det varit över på tio sekunder.

1 av 3 | Foto: Margareta Bloom Sandebäck

På sociala medier har en filmen om polisingripande fått stort genomslag. Filmen har bland annat laddats upp på Facebook, med över tre miljoner visningar.

Filmen ska visa en händelse i Fagersjö, i södra Stockholm, tidigt på morgonen den 20 mars i år.

På filmen syns hur en man beväpnar sig med en stor sten och något som liknar en metallställning, går fram mot en polisbil och slänger stenen mitt på framrutan.

Sedan går han till attack mot tre poliser.

Lyckas inte stoppa mannen

Trots hjälp från en privatperson som brottar ner mannen på marken lyckas poliserna varken lugna, gripa eller sätta handklovar på honom. Mannen sliter sig gång på gång loss och fortsätter sin våldsamma framfart.

En väktare försöker också hjälpa poliserna men backar undan och mannen kan fortsätta att slå och kasta sten.

Efter en lång kamp går plötsligt mannen lugnt därifrån.

”Mycket taffligt”

Leif GW Persson, kriminolog och professor, är inte imponerad.

– Det var ett mycket taffligt ingripande, det är inte i enlighet med vad man blir lärd.

Hur ska man agera?

– Först och främst ska man agera tillsammans. Man får först ner honom på mage på marken med hjälp av en person som bidragit i hög grad. Det är nämligen en person som gjort ett envarsingripande, som privatperson får man göra det.

– När mannen ligger på backen på mage, tar man bort han som har hjälpt till. Han kunde gärna ha fått vara kvar till man hade ”bojat” mannen på backen, då hade man ju löst det där, säger Leif GW Persson.

”Bara tittar på”

Efter den fadäsen gör man på nytt en fadäs, enligt professorn.

– När sen väktaren kommer dit då gör poliserna ingenting – man bara tittar på. Hade man varit väktaren plus tre till då hade man kanske fått ordning.

Ett resolut agerande i grupp fattades, anser Leif GW – och bristen på det gjorde händelsen utdragen.

– Man ska slå med batongen, och sedan skicka pepparsprej på honom. Men jag ser ingen sprej, bara några batongslag. Men det jag saknar mest är det samfällda agerandet, i början har man god chans men då avbryter man det när han ligger på backen och tar bort hjälpen. Då är det i gång igen.

När är det rätt att skrämma eller varna med tjänstevapen?

– Inte här. Det är inte på den nivån, hade han haft kniv hade det varit legitimt, säger Leif GW Persson.

På polisens hemsida fanns tidigare en beskrivning av händelsen i Fagersjö. Där stod det att de initiala uppgifterna om händelsen var en eventuell brand, men när räddningstjänst kom till platsen möttes man av en man som kastade föremål.

På sidan stod tidigare även att poliserna som kom dit använde pepparsprej för att få kontroll på mannen.

Greps – till slut

– Jag ser ingen pepparsprej på filmen. Men problemet med pepparsprej är att den funkar dåligt på vissa personer, som den här typen, säger Leif GW Persson.

– Hade man haft elpistol hade man kunnat inkapacitera honom med lätthet. Elpistolen slår ut det autonoma nervsystemet, det som inte är viljestyrt. Då hade man fixat den här situationen snabbt.

Mannen greps till slut misstänkt för mordbrand, skadegörelse, våld mot tjänsteman, försök till våld mot tjänsteman samt ofredande.

”Var säkert skrämda”

En polis och en väktare skadades lindrigt.

– Till polisernas försvar så var de säkert uppskakade och skrämda. Den här typen av personer är oberäkneliga, det kan vara hög farlighet, han kunde ha slitit upp en kniv, säger Leif GW Persson.

– Den här persontypen är svår att komma till tals med. Och dessutom har vi har inte alla ingångsvärden – den eller de som skickade dit patrullen har också ett ansvar.

ARTIKELN HANDLAR OM