Ubåt sätts in i sökandet efter MH370

1 av 8
NYHETER

Nu sätts en ubåt in i sökandet efter det försvunna planet.

– Vi har inte fått en signal på sex dagar. Det är dags att gå ner under ytan, säger Angus Houston, insatsledare vid en presskonferens, enligt CNN.

Foto: AP
Bluefin Den obemannade undervattensfarkosten söker av havsbotten i jakten på MH370.

Det har gått 38 dagar sedan det malaysiska planet försvann. Sändarbatterierna i ett plans svarta låda räcker i 30 dagar.

I förra veckan hörde australiska och kinesiska fartyg samt ett flygplan signaler i södra Indiska oceanen på frekvensen 37,5 kHz - och enligt australiska myndigheter kommer signalerna från planets svarta låda.

Men under de senaste sex dagarna har det varit tyst - batteritiden har troligtvis tagit slut.

– Det är dags att gå ner under ytan, säger insatsledaren Anugs Houston, vid en presskonferens tidigt i morse, svensk tid.

Och enligt Houston kommer ubåten, en Bluefin-21, att skickas ner under ytan redan ikväll, lokal tid. Under presskonferensen varnade Houston för förhoppningar om att ett flygplansvrak kommer att hittas.

– Det kanske inte gör det. Detta kommer att vara en lång och mödosam process, säger Angus Houston.

Skapar bilder utifrån ljudpulser

Ubåten, Bluefin-21 kan gå ner på 4500 meters djup är utrustad med en sidescan sonar, enligt CNN.

– Jag är ingen expert hur man för en sådan sökoperation, men det känns som ett naturligt steg att försöka komma ner när man inte hör pulserna från svarta lådan, säger Jonas Thern, informations- och rekryteringsofficer vid Ubåtsflottiljen vid Försvarsmakten.

Hans expertis gäller egentligen passiva sonarer och inte de aktiva som den som sidescan sonaren tillhör. Men principen för hur ljud rör sig under vattnet är den samma.
Under tiden som ubåten rör sig under vattenytan skickar sidescan sonaren ut konformade ljudpulser, berättar han:

– Samtidigt som den släpas genom vattnet släpper den ut pulser åt sidan i en konformad puls. Sen tar den emot bilderna och beroende på hur mycket som är kvar av pulsen när den kommer tillbaka kan man få en liten hint om vad den har studsat emot. Genom att bygga ihop tårtbitarna som sonaren skapar kan man skapa sig en bra bild av botten och av föremål. 

”Metall ger annan form av gensvar”

I takt med att ubåten rör sig längs vattenytan skannar den av sökområdet både framåt och bakåt för att skapa en hel bild av det som finns under vattnet.

Risken för sonaren ska uppfatta organiska material, så som fiskstim är mycket liten. Dels beroende på att de inte finns på 4500 meters djup, men även för att sådana föremål skiljer sig från mekaniska föremål.

– När naturen formar saker under vattnet och när vattnet formar saker och ting så blir det oftast inte vinkelräta vinklar. Så det man kan se då beror på hur pass mosat planet blev när det störtade, om det nu är det som har hänt. Och metall ger en annan typ av gensvar på sonarpulserna jämfört med bottnen, säger Jonas Thern. 

Söker i 16 timmar

Varje sökoperation som genomförs av ubåten kommer att ta upp emot ett dygn, rapporterar BBC. Att skicka ner ubåten tar två timmar och för att genomsöka havsbotten tar det 16 timmar innan den tas upp till ytan igen. För att ladda ner och analysera det material som ubåten samlat in beräknas ta ytterligare fyra timmar, rapporterar CNN.

Bluefin-21 kommer i ett första skede att genomsöka ett område på 5 gånger 8 kilometer.

FAKTA

Sidescan sonar

Skickar ut konformade sonarpulser mot omgivningen under vattnet. Beroende på hur lång tid, hur många milisekunder, det tar för pulserna att komma tillbaka kan en bild skapas av de eventuella föremål som kan finnas under vattenytan.

Genom att bygga i hop en större bild av de tårtformade ljudbitarna kan analytikerna se vad som finns under vattenytan.

Sidescan-bilderna förs sedan över till en dator.

Ljudfrekvenserna som en sidescan sonar använder sig om varierar mellan 100-500 kHz. En högre frekvens ger en bättre upplösning, men sonaren har då sämre räckvidd.

(Källa: Jonas Thern, Försvarsmakten, Wikipedia)