Under 31 år kretsade allting i Sovjet runt Stalin

1 av 7 | Foto: Urban Andersson / URB
Turistguiden på Stalinmuseet i Gori.
KOLUMNISTER

GORI, Georgien. Guiden talar som en maskin, orden flödar i en lugn, jämn ström utan betoningar, som om varje ord och varje upplysning har samma neutrala värde.
Stalin greps sju gånger av tsarens polis.
Han träffade Lenin första gången i Tammerfors i Finland. Året var 1905.
647 000 personer sköts i Sovjetunionen av politiska skäl under Stalins tid.
Han skrev dikter som ung.

Vi passerar genom stora salar. Guiden går baklänges medan hon talar, även hennes rörelse är maskinlik, hon verkar ha hjul i stället för fötter och retirerar i jämn takt samtidigt som hon med en vit pekpinne pekar på tavlor och föremål.
Stalin kramar en flicka.
Stalin tillsammans med kulturpersonligheter.
Ett foto på en traktor. Stalin ville personligen inspektera alla tekniska framsteg.

Första delen av museet öppnades i november 1937, under den stora terrorns klimax. Man byggde en marmorpaviljong över den enkla stuga där Stalin växte upp. Som gosse hette han Josif Dzhugashvili. Pappan var en supande skomakare, död i ett bråk. Den fromma modern ville att sonen skulle bli präst.
Man rev kvarteren kring Stalins födelsehus för att anlägga en park runt paviljongen. Modern som fortfarande var i livet skänkte ett överkast och några möbler vilka fortfarande pryder det lilla rummet.
Stalin fick många utmärkelser, berättar guiden. Men efter 1939 bar han blott medaljen för Sovjetunionens hjälte.

Under 31 år kretsade allt i nationen kring honom. Gåvorna till honom upptog 52 stora hallar i olika museer i Moskva. Några visas här, varav piporna ger en särskild känsla av skräckslaget smicker.
Tavlor: Stalin håller tal, Stalin leder möten, Stalin diskuterar eftertänksamt med kamraterna, Stalin möter folket. Stalin vinkar.

I parken står hans personliga järnvägsvagn, grön till färgen och bepansrad. Han tyckte inte om att flyga. En kupé för högste livvakten, en kupé för sekreteraren, en kupé och badrum för Chefen. Resten av följet for i vagnar för sig.
Ett kallt regn faller över parken.
Stalin hade god sångröst, berättar guiden. Hela livet tyckte han om att sjunga.
Natten mellan den första och andra mars 1953 fick han ett slaganfall på sin datja utanför Moskva. De sovjetiska folkens och världskommunismens älskade ledare låg ensam och kämpade mot döden, för tjänstefolket vågade sig inte in.

ARTIKELN HANDLAR OM