Så ska flyktingar fördelas mellan EU-länderna

Foto: Niclas Hammarström (montage Johan Furusjö)
Flyktingar ska nu spridas bättre över hela EU.
NYHETER

Totalt 160 000 flyktingar i särskilt stort behov av skydd ska fördelas mellan EU:s medlemsstater.
Men i flera länder är motståndet mot flyktingar massivt.

– Det är en svår och obehaglig situation, säger Madeleine Seidlitz, flyktingjurist på Amnesty.

I tisdags röstade EU:s migrations- och inrikesministrar ja till EU-kommissionens förslag om att införa tvingande kvoter för att fördela 120 000 flyktingar mellan länderna.

Sedan tidigare finns ett beslut om att 40 000 migranter ska omplaceras. Totalt ska alltså 160 000 människor placeras.

Från Italien och Grekland

Nu finns flyktingarna i Italien och Grekland, två länder där situationen är mycket ansträngd på grund av det stora antalet nyanlända. Tanken med kvotsystemet är att alla EU-länder solidariskt ska hjälpas åt för att lösa den akuta flyktingkrisen.

– Förslaget syftar till att minska trycket på de länder som flyktingarna kommer till först. Att ta hand om så många människor som har kommit den senaste tiden är en stor belastning. Idén med detta är att göra en omfördelning som bygger på ett mer solidariskt ansvar, säger Johan Wullt, chef för kommunikationsavdelningen på EU-kommissionens representation i Stockholm.

Prövas individuellt

För begränsa den grupp människor som kan komma ifråga för omplaceringen har EU-kommissionen beslutat att den enbart ska gälla flyktingar från länder där andelen godkända asylansökningar överstiger 75 procent. I nuläget är det Syrien, Irak och Eritrea som lever upp till det kravet.

Därefter ska ett urval göras där människor med särskilda skyddsbehov ska få företräde. Det är upp till Italien och Grekland att avgöra vilka flyktingar som kan komma ifråga för omplacering. Sedan kommer mottagarländerna skicka representanter för att avgöra vilka som ska flyttas var.

– Det kommer att bli individuella prövningar. Man kommer bland annat ta ställning till om en person har nära släktingar i ett visst land eller om det finns språkliga eller kulturella kopplingar, säger Johan Wullt.

Har inget val

Själva transporten ska sedan ske så snabbt som möjligt. EU-kommissionen slår fast att länder bara kan vägra att ta emot migranter om de bedöms vara ett hot mot nationens säkerhet.

Fyra länder – Ungern, Tjeckien, Slovakien och Rumänien – har ratat kvotöverenskommelsen. Men enligt experter kommer de sannolikt ändå att tvingas ta emot sin bestämda andel av flyktingarna.

– Beslutet är godkänt med kvalificerad majoritet av inrikes- och migrationsministrarna. Då får medlemsländerna böja sig för det, säger Johan Wullt på EU-kommissionen.

Även för flyktingarna är omplaceringen tvingande: De har ingen rätt att vägra att bli placerade i ett visst land.

– EU har fri rörlighet för sina medborgare. Men det gäller inte människor som har eller söker uppehållstillstånd. De måste till exempel ansöka om arbetstillstånd för att få bosätta sig i ett annat EU-land, säger Louise Dane, doktorand i migrations- och barnrätt vid Stockholms universitet.

”Blir mycket problematiskt”

I en rad EU-länder är motståndet mot flyktingar mycket stort. På flera håll fungerar dessutom mottagningssystemen mycket dåligt.

Det faktum att migranter ändå kommer att bli utplacerade i sådana länder är Madeleine Seidlitz, jurist med inriktning på flyktingrätt på svenska Amnesty, kritisk mot.

– I praktiken är det ett jätteproblem. Med vetskap om hur exempelvis Ungern behandlat flyktingar vill väl ingen komma dit, men ändå så är de med i kvotsystemet, säger hon, och fortsätter:

– Det är en otroligt svår och ganska obehaglig situation. Om du och jag skulle fly skulle vi vilja ha något att säga till om. När människor nu kan tvingas till länder där det inte finns fungerande system för att ta emot dem blir det mycket problematiskt.

FAKTA

Så här ska omfördelningen gå till

Inom några månader är det tänkt att omplaceringen ska inledas. Så här kommer processen att se ut.

Kontaktpunkter etableras för informationsutbyte mellan Grekland, Italien, mottagarländerna och EU:s asylkontor.

Länderna som ska ta emot flyktingar utser representanter som ska arbeta med utplacering av flyktingar.

Flyktingar som kan komma ifråga för omplacering intervjuas och informeras om processen. Ett av syftena med detta är att i vilket land placering är lämplig.

Flyktingar matchas med mottagarländer utifrån bland annat yrkeskunskaper, språk och familjeband.

Inom två månader från att beslutet är fattat ska resan genomföras.

Källa: EU-kommissionen