”Får inte alltid som man vill”

SAMHÄLLE

Fridolin efter brunkolet: Bättre att göra skillnad än stå utanför

1 av 5

VISBY. Ilskan har varit massiv och MP-företrädare har krävt att partiet ska lämna regeringen efter brunkolsbeskedet i lördags.

Gustav Fridolin har fått klä skott för mesta vreden, nu talar han ut om krisen.

– Vi alla som är med i politiken måste lära oss, i detta som i all annan vuxen verksamhet, att man inte alltid får precis som man vill, säger han.

I dag är det Miljöpartiets dag i Almedalen, med tal av nya språkröret Isabella Lövin. På första bänk kommer hennes parhäst Gustav Fridolin att sitta.

MP har gått genom en tuff vår med vacklande opinionssiffror och språkrörsbyte. Åsa Romson fick lämna medan Fridolin klarade sig kvar, trots att han varit ifrågasatt för hanteringen av krisen.

”Bryr sig inte om plakat”

Under ytan har Vattenfalls planerade försäljning av det tyska brunkolet bubblat.

I valrörelsen 2014 gjorde Gustav Fridolin stor sak av en kolbit som han viftade med och framhöll att "kolet, det ska stanna i marken".

Beskedet i lördags gick dock på tvärsen med språkrörets tidigare linje. Att S och MP säger ja till Vattenfalls planerade kolförsäljning väckte mycket starka reaktioner.

MP-företrädare som riksdagsledamoten Carl Schlyter krävde att de gröna ska lämna regeringen och aktivister har manifesterat mot beslutet, även här i Almedalen. Enligt Sveriges Radio har ett 30-tal medlemmar lämnat partiet till följd av brunkolsbeslutet.

Aftonbladet möter Gustav Fridolin i den trädgård MP disponerar under politikerveckan.

Brunkolet har väckt enorma känslor. Hur ser du på det?

– MP:s uppgift är att i varje läge säkerställa att så mycket kol, olja och fossil gas som det bara går stannar i marken. Det borde egentligen vara hela mänsklighetens uppgift, för det är det som kommer avgöra vad vi kan lämna över till våra barn. Framtida generationer kommer inte att bry sig om vilka plakat jag kan hålla upp, de kommer att bry sig om hur vi kan minska utsläppen.

Förordar utsläppsrätter

Fridolin menar att den utsläppsbroms som regeringen inför och som innebär att man köper utsläppsrätter men aldrig använder dem, var det bästa alternativ som fanns att tillgå.

Riksdagen hade inte gett rättsliga möjligheter att säga nej till affären, samtidigt som ett nej enbart skulle innebära att brunkolsverksamheten skulle drivas vidare i Vattenfalls regi, inte stängas ned, framhåller han.

– Att vi då tog ett initiativ med en utsläppsbroms, det var ett viktigt steg. Det kommer att minska på utsläpp, det kommer att minska kolanvändningen och det kommer innebära att mer kol stannar i marken. Det är inte lätt att se hur det går till, för det handlar om svåra prismekanismer i Europa, men det gör verklighet av det som många ropar, nämligen att kolet ska ligga.

Hade ni alltså gjort för dålig research i valrörelsen?

– Det vi krävde var att vi ville ändra Vattenfalls ägardirektiv. Problemet var att vi fick aldrig den majoritet vi behövde för det i riksdagen.

Gustav Fridolin menar att regeringen har en politisk majoritet emot sig om att stoppa Vattenfalls affär.

– De borgerliga partierna och SD har inte något intresse av att lyfta klimatfrågan högre i Vattenfalls ägardirektiv, de vill att pengarna ska väga tyngre.

Carl Schlyter har varit en av de tyngsta kritikerna. Hur ser du på att det i din egen riksdagsgrupp finns en sådan spricka?

– Det har jag all respekt för, samtidigt tror jag att vi alla som är med i politiken måste lära oss, i detta som i all annan vuxen verksamhet, att man inte alltid får precis som man vill.

Har det varit jobbigt?

– Nej, jag tycker faktiskt att det är betydligt bättre att göra skillnad på riktigt än att stå utanför och tycka rätt. 

Så du tycker inte att det var ett alternativ att lämna regeringen, som kritikerna har krävt?

– Det hade inneburit att vi inte fick något höjt pris på koldioxid i Europa. Det enda vi med säkerhet hade fått då är att mer kol och olja hade brutits. Jag kan inte se hur vare sig miljön eller framtida generationer hade mått bättre av det.

Unga vänder partiet ryggen

MP har länge varit ett av de partier som lockat unga.

I SCB:s partisympatimätning i maj hade dock trenden brutits och många 18-24 åringar vänt MP ryggen.

Fridolin tror att det är ett resultat av turbulensen.

– Vi har ett stort jobb för att återbygga förtroende. När man tar ansvar i en regering, särskilt i en svår parlamentarisk tid och en svår omvärld, då vet man att det man blir mognare som parti. Man kommer inte vara ett protestparti längre, man kommer vara de som faktiskt gör skillnad.

– I grunden var det tanken när människor ur miljö-, freds- och kvinnorörelsen valde att bilda ett nytt parti, att man såg att det är viktigt med opinionsbildning och arbete utanför de beslutande rummen, men vi behövs också i de beslutande rummen.

Är det ett uppvaknande för MP?

– Det är klart att det är ett avgörande steg i vår historia. Vi har förberett oss mycket genom att titta på systerpartier som har gjort samma resa. Många vittnar om att första tiden är tuff. Men alternativet är att ge upp. Det finns inte.

Du själv har dåliga förtroendesiffror. Hur tacklar du det?

– Jobbar hårdare. Vi behöver visa hur MP gör skillnad. De insatser vi gör för skolan, miljön och i varje regeringsbeslut. När det är tufft hittar vi andra vägar att gå fram. Med tiden bygger det respekt.

Hur samarbetar du och Isabella Lövin?

– Jag börjar lära känna henne på det där djupare plan som man gör när man samarbetar varje dygn och har varandra på en siffra i telefonen.

Vad har du för förväntningar på hennes tal?

– Jag tror det blir ideologiskt och framåtblickande.

ARTIKELN HANDLAR OM