Skillnaderna är helt orimliga

SAMHÄLLE

Näringslivets elit-vd:ar tjänar under ett år mer än vanlig industriarbetare knegar ihop under ett helt yrkesliv.
Det är givetvis helt orimligt. Men det är så det ser ut.

LO rapporterar varje år hur inkomstskillnaderna ser ut i Sverige. De ökar och har gjort sedan 1980. Innan dess minskade de långsamt i trettio år.

I dag tjänar de som LO kallar makteliten i genomsnitt 18,7 industriarbetarlöner under ett år. Summan som anges är den totala inkomsten, alltså även kapitalinkomster, före skatt.

Men i det verkliga toppskiktet, den ekonomiska eliten, är skillnaderna ännu större. De 50 vd:ar vid svenska storföretag som ingår i gruppen tjänar i genomsnitt drygt 54 årslöner för en vanlig industriarbetare.

Det betyder att vd:n tjänar mer under ett enda arbetsår än industrijobbaren lyckas samla ihop under ett helt arbetsliv. Om vi förutsätter att industrijobbaren börjar arbeta vid 22 års ålder är han eller hon 76 år gammal när hen jobbat ihop lika mycket som direktören får under ett enda år.

Orimliga skillnader

Det är givetvis helt orimligt med skillnader av den här storleken. Det går inte att förklara att en anställd, vd:n, tjänar mer på ett år än en annan anställd, industriarbetaren, gör under hela sin karriär. De går inte, om någon tror det, direkt från gatan och ställer sig vid en maskin och drar i spakarna utan har inte sällan specialiserade utbildningar med sig i bagaget.

När välfärds-Sverige såg ljuset på 1950-talet var skillnaden i årsinkomst mellan vd och de anställda i tillverkningsindustrin drygt 150 000 kronor om året eller 11,1 industriarbetarlöner. I dag är skillnaden 18,7 miljoner per år eller alltså drygt 54 årslöner för en anställd i industrin. Genomsnittet där ligger på 29 022 kronor i månaden.

I USA krävs från i år att de börsnoterade bolagen i sina årsredovisningar anger kvoten mellan högste chefens lön och den genomsnittligt anställde i företaget. Även timanställda och anställda i andra länder ska räknas in. Ett liknande system utreds i Storbritannien.

Ökade skillnader påverkar arbetsmoralen

Avsikten med redovisningen är att förse aktieägarna med argument för att stävja vd:ns lön och sätta grimma på styrelsens lust att höja direktörens ersättning. Man tror dessutom att ökade skillnader kan påverka arbetsmoral och produktivitet negativt.

Det säger sig självt att ett samhälle med löneskillnader som betraktas som rimliga är ett samhälle som mår bra. Om de uppfattas som helt grundlösa kommer det obönhörligen att leda till slitningar, i värsta fall av våldsam natur.

Men mycket i undersökningen är ungefär som man tror. Det är i det privata näringslivet de riktigt höga chefslönerna finns. Männen dominerar stort, bara 30 procent av makteliten är kvinnor och de har 45 procent av sina manliga kollegers lön.

Mest tjänar den ekonomiska eliten. Minst förtroendevalda och höga tjänstemän i kommunerna. Deras årsinkomst motsvarar 3,5 industriarbetarlöner under ett år.

Men en sak står ut. Och det gäller åldern. Vi tror gärna att vi lever i en tid där ungdom premieras och där folk kastas på soptippen när de fyllt 55. Så är inte fallet, i alla fall inte inom makteliten. Den är i snitt 53 år och så såg det ut för 65 år sedan också.

Gör din röst hörd – gå med i vår opinionspanel

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka här för att läsa mer och gå med!