Backa - eller spräck Alliansen

Foto: TT NYHETSBYRÅN
Anna Kinberg Batra (M).
SAMHÄLLE

M-ledaren Anna Kinberg Batra måste backa från beslutet att förhandla med Sverigedemokraterna i riksdagen.

Det finns ingen annan utväg om Alliansen ska fortsätta att hålla ihop.

I torsdags förra veckan meddelade Moderatledaren att hon vill att hennes parti ska börja samtala med Sverigedemokraterna i riksdagen. Ett överraskande dramatiskt besked som kommer att ändra spelplanen i svensk politik.

Det har av de andra partiledarna i Alliansen, Jan Björklund (L), Annie Lööf (C) och Ebba Busch Thor (KD), tolkats som att Moderaterna i riksdagens utskott kan förhandla med både dem och med Sverigedemokraterna.

Men det ställer de inte upp på. Moderaterna måste välja vilka de förhandlar sakpolitik med, de övriga Allianspartierna eller Sverigedemokraterna, säger de med stor bestämdhet.

Det låter rimligt. Antingen har man en Allians eller också har man inte.
Anna Kinberg Batra måste alltså antingen backa från sitt uttalande. Eller sätta Alliansen på spel. Ett synnerligen oaptitligt val.

Borgerlig svikare

Väljer hon alternativ två, att i princip slå sönder Alliansen, kommer Anna Kinberg Batra gå till historien som en borgerlig svikare. Aldrig har en borgerlig regering fungerat så väl som efter Alliansens bildande. Den ökade också tilltron till ett borgerligt regeringsalternativ.

– Alliansen är viktig för Sverige, sade Jan Björklund igår. Och ännu viktigare är den för allianspartierna.

Men att välja alternativ ett är inte heller problemfritt för Moderatledaren. För det första ger hon i så fall efter för sina allianskamrater och undergräver sin egen auktoritet som oppositionsledare. För det andra backar hon från en position som hon drivits fram till av kritiska partikamrater i en otroligt känslig fråga. Det är aldrig bra.

Det blev början till slutet för Mona Sahlin som S-ledare. Hon sade först att hon ville bilda regering med Miljöpartiet. Sedan tvingade kritikerna henne att ändra sig och inkludera även Vänsterpartiet i regeringskonstellationen. 2,5 år senare avgick hon.

Ökade förvirringen

Både partiledaren själv och hennes gruppledare i riksdagen Jessica Polfjärd (M) försökte senare på dagen att förklara vad Kinberg Batra hade menat. Men medan de övriga alliansledarna hade bett om en precisering av budskapet så ökade Kinberg Batras och Polfjärds snarare förvirringen.

”Detta betyder att alla partier står till svars för sin politik och sina förslag med möjlighet att ställa och besvara frågor till alla under riksdagsbehandlingen”.

Det kan tolkas som om Alliansen redan är upplöst och att alla partier agerar var för sig (utom regeringen för man förutsätta eftersom det är en koalition). Det ger också sken av att om en SD-ledamot ställer en fråga under ett utskottsmöte så är det ingen som svarar.

Men så är inte fallet. Övriga ledamöter svarar på SD frågor både före, under och efter utskottsmötena. Även om det ibland kan vara känsligt, exempelvis om det gäller exakta formuleringar.

Ren gallimatias med andra ord. Det bästa för Anna Kinberg Batra vore att vara att så snabbt som möjligt lägga korten på bordet och berätta vad hon egentligen vill ha sagt på ett sätt som Lööf, Björklund och Busch Thor tycker är acceptabelt. Annars förlängs, och fördjupas, Allianskrisen.