Lööfs skräck: Tvingas välja mellan SD och Löfven

SAMHÄLLE

Centerpartiet har sitt högsta stöd i opinionen på årtionden. 

Den politiska udden är riktad mot både Stefan Löfven och Jimmie Åkesson.

Men risken finns att Annie Lööf måste svika många av sina väljare efter nästa val.

– Till sist ­kommer det bli en statsministeromröstning. Ska hon då fälla Anna Kinberg Batra?, säger en M-källa. 

1 av 4 | Foto: Pontus Orre / AFTONBLADET
Centerns partiledare Annie Lööf.

I februari 2014 hade C stöd av 2,8 procent i en mätning från SvD/Sifo. Skämten om ”folkölspartiet” haglade.

Drygt tre år senare är det ingen som skrattar åt partiet längre. När SCB i början av juni presenterade sin stora mätning hade C stöd av 11,3 procent, den högsta siffran ­sedan våren 1990. Det var ännu ett bevis på att man, med Annie Lööf i spetsen, etablerat sig på en helt ny nivå.

En tid senare pratade Lööf i telefon med Olof Johansson, som var C-ledare förra gången partiet hade lika högt stöd.

–  Vi talade om vad man kan göra med 11,3 procent, säger Johansson några veckor senare.

Passande nog höll den gamla C-ledaren på att skriva ett kapitel i sin kommande bok med samma titel. Johansson menar att han inför valet 1991 inte  kunde använda handlingsutrymmet som de höga opinionssiffrorna gav till att stärka sin position inför nästa val. Interna problem behövde lösas.

Han valde att slänga ut invandringskritiske Sven-Olle Olsson och hans gäng i Sjöbo ur partiet och att avsluta det dåvarande samarbetet med Kristdemokraterna.

–  Det är klart att man förlorar opinionspoäng på sådant, säger Johansson.

Läget inför valet 2018 är ljusare.

–  Partiet har en stabil situation internt. Nu är det mer en fråga hur man manövrerar för att genomföra sin politik. Annie Lööf är oomstridd, hon har skött det här bra.

Har högs förtroende

Det återstår drygt 14 månader till nästa val och C befinner sig i ett guldläge.

Utöver partiets skyhöga opinionssiffror är Lööf i dag den partiledare som svenska väljare har högst förtroende för.

Många säger att det beror på Moderaternas besked i januari, då de bröt isoleringen av Sverigedemokraterna. Sedan dess har M-väljare strömmat till C.

Aftonbladet har talat med en lång rad personer med insyn i C-ledningens arbete. De menar att M-beskedet spelar stor roll, men menar samtidigt att partiet man haft en långvarig strategi som burit frukt. 

Man har fokuserat på att utveckla ny politik och bygga upp för­troendet för partiledare. Man har utvecklat politiken utan att ­stressa, breddat sig och hållit en stadig kurs. 

Och så tänker man fortsätta. 

–  Vi måste fortsätta med fokus på sakpolitiken. Vi kommer aldrig vinna ett val på att diskutera en massa spelteori, säger en centralt placerad källa.

I dag handlar arbetet till stor del om att hålla nere förväntningarna internt.

Men samtidigt finns det de i Centerrörelsen som är oroliga för vad som skall komma sen, efter valet.

Säger nej till SD

Det är inte bara Annie Lööfs hårda kritik av den S-ledda regeringen som gått hem hos väljarna. Längs vägen har hon också kommit att bli den hårdaste borgerliga rösten mot SD. 

Medan M har öppnat för samtal med Jimmie Åkessons parti är beskedet från Lööf ett helt annat – C kommer aldrig att medverka till att SD ges inflytande. 

Detta säger hon samtidigt som hon utesluter att sätta sig i en regering som leds av Löfven. 

Här finns fröet till det som kan bli en mardröm för Annie Lööf efter nästa val.

Det ser ut som att SD kommer att stärka sin position som vågmästare. Utan tydliga majoriteter kan regeringsbildningen bli en stökig historia.

Hela Alliansen är överens om att rösta bort Löfven som statsminister. Om de borgerliga partierna tillsammans är större än de rödgröna är alla redo att bilda regering.

Men om de rödgröna blir större kan problemen hopa sig. Om ­Alliansen då inte håller hop kan framför allt Annie Lööf få stora problem. 

Turerna är många men förenklat kan man säga att Allianspartierna har gett helt olika besked om hur man då skulle agera.

Om Kinberg Batra försöker bilda regering på egen hand kan Lööf tvingas välja. 

Antingen släpper hon fram M-ledaren som statsminister och ingår i samma regeringsunderlag som SD.

Eller så släpper hon fram ­Löfven.

Oro inifrån partiet

De finns också de i Center­rörelsen som är djupt oroade över scenariot.

–  Jag vet att ledningen brottas med frågan om hur de ska komma vidare. En stor del av Annies ­framgångsvåg har varit att hon står pall mot SD. Svekdebatten om hon skulle offra den biten kommer bli enorm. Och även om hon släpper fram Löfven skulle det ses som ett svek, säger en uppgiftslämnare.

Flera personer i kretsen kring Lööf säger att man gett så klara besked i regeringsfrågan som är nödvändigt.

– Har vi exakt samma läge som nu, att de rödgröna är större, har vi sagt att vi vill hålla ihop Alliansen och förhandla med S. Exakt hur den lösningen ska se ut beror på valresultatet. Det är något man kan spekulera om. Men det är just spekulationer, säger en källa med insyn.

Även i andra Allianspartier ser man C-ledarens brist på besked som problematiskt. Liberalerna och Jan Björklund har gått längre i sina besked om vad som kan hända efter valet. Om de rödgröna blir större vill partiet bilda en regering över blockgränsen, något som Lööf uteslutit.

”Är inte realistiskt”

Det skapar irritation.

–  De ger inte ett ordentligt besked till väljarna utan lyckas förmedla en bild om att en röst på C är en röst på Alliansen utan SD eller S. Men det går ju inte. Vi upplever det som orättvist när vi samtidigt får kritik för att vi öppnat upp för att regera över blockgränsen, säger en L-källa.

Även inom M finns kritik.

–  Det hon säger är inte realistiskt. Hon vill att C ska vara det tuffaste oppositionspartiet åt alla håll samtidigt. Men till sist ­kommer det bli en statsministeromröstning. Ska hon då fälla Anna Kinberg Batra?, säger en M-källa. 

Hur Lööf väljer att lösa ett mardrömscenario är oklart. 

Men partiet verkar lita på sin ­ledare. Gamla C-ledaren Olof ­Johansson besökte nyligen ett ­möte med partiets riksdagsgrupp.

–  Jag sa det till Annie så att alla skulle höra att det är roligt med en parti­ledare som har stor social kompetens och dessutom kan politik. Alla andra har inte samma utgångsläge, säger han.