Grattis på födelsedagen, EU – här är dina värsta kriser

1 av 4 | Foto: AP/TT
Erdogan svingar vilt mot Europa och EU.
SAMHÄLLE

ROM. I dag firar EU sitt 60-årsjubileum. För exakt sex decennier sedan grundade Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Frankrike, Italien och Västtyskland den europeiska ekonomiska gemenskapen i Rom.

I samma stad och i samma palats firas födelsedagen i dag av EU:s alla regeringschefer. Det europeiska samarbetet har, på det stora hela, varit en framgångssaga.

Men just nu ser det mörkt ut. Kriserna hopar sig och det finns ingen framåtanda i samarbetet. Här är de värsta kriserna.

  1. Framtiden. De många kriserna har tärt ordentligt på humöret på de annars så tillkämpat glada EU-företrädarna i Bryssel. Eller som Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström utryckte saken i en intervju i januari: ”Det är ett fall av ganska allvarlig depression och dåligt självförtroende.” EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker skissade nyligen på fem möjliga framtidsscenarier för EU. Ytterligheterna var att man skalar bort allting utom den inre marknaden eller blir en sammansvetsad union. Så vilsen är alltså organisationen att man inte ens vet åt vilket håll man vill gå. I ”Rom-agendan” som premiärministrarna ska anta under 60-årsfirandet finns inga ledtrådar. Det är ett totalt urvattnat dokument fyllt av floskler.

  2. Handlingsförlamning. I svallet efter flyktingkatastrofen 2015 visade det sig med all önskvärd tydlighet att EU inte alltid gör som de bestämt. Flyktingarna skulle kvoteras ut bland medlemsländerna för att fördela bördorna. Men det fungerade inte alls. Under förra året lade kommissionen fram sju lagförslag för att göra EU:s asylpolitik gemensam och bindande. Förhandlingarna har gått ultratrögt. Man skulle kunna säga att de hittills är helt resultatlösa. Ungefär lika dåligt fungerade det efter finanskrisen 2008. Flera medlemsländer byggde snabbt upp underskott som var för stora för att tolereras av EU:s stabilitetspakt som också talar om hur länder som missköter sin ekonomi ska bestraffas. Men inga straff utmättes.

  3. Inre splittring. Självfallet är inte alla 28 medlemsländer alltid överens och så har det varit genom EU:s hela historia. Men nu är det strid om EU:s grundläggande värderingar. Det gäller framför allt Polen och Turkiet. EU-kommissionen har exempelvis anklagat Polen för att ta politisk kontroll över rättsväsendet och för att ha satt statliga medier under regeringskontroll. Detsamma har Ungern tidigare gjort. Nu diskuteras, i alla fall i slutna rum, möjligheten att dra in EU-bidrag eller att frånta Polen rösträtten i unionen som straff. Att EU håller de mänskliga fri- och rättigheterna högt är viktigt. Inte bara för att det handlar om grundläggande värderingar utan också för att man kräver att nya medlemmar bekänner sig till det. Då måste även de nuvarande medlemsländerna göra det.

  4. Brexit. Det här kan vara den största krisen av dem alla. Storbritannien har som första land i historien bestämt sig för att lämna EU. Att det är ett stort land med speciella relationer till USA gör förlusten än mer kännbar. På onsdag nästa vecka lämnar premiärminister Theresa May formellt in utträdesansökan och om två år ska uppgörelsen om hur det ska gå till vara klar. Det här är hårt ett slag mot EU:s självbild, de vill att alla ska vara med och tycka att allt är toppen. Men så är det inte, en tung medlem lämnar efter hittills 44 år i Brysselvärmen. För Sverige är avskedet extra krävande, Storbritannien har varit vår närmaste allierade i viktiga frågor som frihandel och byråkratisk klåfingrighet.

  5. Nationalismen. I många länder, precis som i Sverige, växer EU-kritiska, och rentav EU-fientliga, nationalistiska partier. I det holländska parlamentsvalet för tio dagar sedan ökade stödet mindre än väntat, men ändå rejält, för Geert Wilders och hans islamofobiska och EU-fientliga parti. På samma sätt ser det ut i bland annat Frankrike och Tyskland som har viktiga val i år. Fortsätter den utvecklingen kan man fråga sig på vilket sätt det kommer att påverka EU. Sannolikt negativt eftersom det kommer att göra de ministrar som far till Bryssel och förhandlar allt försiktigare. De vill inte stöta sig alltför mycket med en växande väljaropinion på hemmaplan.

  6. Ryssland. Relationerna till den store grannen är minst sagt ansträngda. Efter invasionen av Krimhalvön införde EU ekonomiska sanktioner mot Ryssland. De har slagit hårt mot den ryska ekonomin. Ryska motaktioner har drabbat särskilt livsmedelsproduktionen i vissa EU-länder. EU försöker också minska beroendet av rysk gas. Efter den misstänka ryska inblandningen i det amerikanska presidentvalet har oron ökat för att de också ska försöka påverka viktiga val i EU i år, exempelvis det franska presidentvalet i vår och höstens förbundsdagsval i Tyskland. Flera länder har ökat sina försvarsanslag efter ökad rysk aggression mot EU-länder, exempelvis Sverige.

  7. Turkiet. EU har en komplicerad relation till Turkiet som ansökte om medlemskap redan 1987 och förhandlar om det sedan 2005. För att bli medlem måste Turkiet bland annat respektera mänskliga fri- och rättigheter och erkänna Cypern som ett land med en regering. Men EU har gjort sig beroende av Turkiet genom flyktingavtalet som ingicks efter den stora flyktingkrisen 2015. Alla som tar sig illegalt från Turkiet till Grekland ska skickas tillbaka. För varje syrier som skickas tillbaka ska EU ta hand om en annan. Den kommande folkomröstningen om mer makt till presidenten har frestat på tålamodet. Flera länder har förbjudit turkiska politiker att kampanja och president Erdogan anklagade nyligen Tysklands Angela Merkel för att agera som en nazist.

Gör din röst hörd – gå med i vår opinionspanel

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka här för att läsa mer och gå med!

ARTIKELN HANDLAR OM

EU

Brexit