Rätt eller fel – Juholt förstår helt enkelt inte

SAMHÄLLE

När ni läser detta kanske­ Håkan Juholt redan har avgått.

Det är i så fall ett hårt slag för socialdemokratin, men på längre sikt är förlusten försumbar. Han var en reservspelare utan större talang­. En sån vinner inga matcher, än mindre några val.

Därmed har jag markerat min syn på Håkan Juholt i politisk allmänhet. Den bekräftas av senaste dagarnas härva kring hans hyresersättningar.

Jag menar nämligen att Juholts­ olämplighet lagts i öppen dager. Inte minst genom­ hans raljanta svar på intervjufrågor och hans nonchalanta rader på Facebook där han lovar att ”göra det kvällstidningarna tycker jag borde göra”. Inte det som vore­ det självklara även om det inte stod i tidningen.

Juholt har åtnjutit ersättning för dubbelt boende precis som alla riksdagsmän som inte­ är skrivna i Stockholm. De flesta har en enkel övernattningslägenhet. Sedan 2007 har Juholt fått full ersättning­ för en fyra­rummare i södra Stockholm. Trots att han delar den med sin sambo­.

Juholt säger sig inte ha reflekterat över om det är rimligt att skattebetalarna ska bekosta även sambons del av hyran. Han hävdar att han inte känt till reglerna, inte förstått att de gällde även honom. Samma sak sade han redan 2001, då han uppmanades att bättre redovisa sina utlägg efter att ha gjort kontokortsinköp på över 100 000 kronor utan kvittounderlag. Han kände inte till reglerna.

Vad är det mer han inte fattar­?

Jo, han förstår inte det ohållbara i att ena månaden stå och veva om barnfattigdom och växande klyftor, för att kort därpå avslöjas med en gratis fyrarummare. Han begriper inte att en Saab-­arbetare som lyckas få jobb på annan ort skulle få kämpa som ett djur för att få dra av för dubbelt boende. Han inser­ inte att den som redan tjänar 144 000 kronor

i månaden borde ha vett att dra tillbaka fingrarna ur syltburken.

Och på den raka frågan om varför han tar emot bidrag över huvud taget får Juholt det att låta som att han är nödd och tvungen. Han skyller­ på systemet.

I slutändan handlar det inte om ifall han har gjort rätt eller­ fel, formellt eller juridiskt. Han begriper helt enkelt­ inte sin roll och sitt uppdrag, vad som förväntas av ledaren i ett krisdrabbat parti som säger sig företräda låg- och medelinkomsttagare.

Toblerone är en liten choklad­bit i jämförelse.