Mannen alla trodde på kan förlora i natt

 Obama tog en säker seger 2008  Denna gång väntar en jämn kamp om presidentposten

1 av 2 | Foto: AFP GETTY IMAGES NORTH AMERICA
Kämpade hela vägenObama kämpade sig hela vägen från botten ända till VIta huset. Han var en man som alla trodde på, men undersökningar visar nu att presidentskampen är otäckt jämn. I natt avgörs vem som blir USA:s näste president.
NYHETER

Å ena sidan har vi en man som ingen trodde på. Inte ens hans egna partivänner litade på honom, för han är mannen utan egenskaper. Han är en politisk kameleont, en vindflöjel som är beredd att säga vad som helst för att få några röster.

Å andra sidan har vi en man som så många trodde på, en man som har arbetat sig upp från botten ända till Vita huset, och när han kom dit genomförde han faktiskt mycket av det han ville. Sjukvårdsreformen. Bil­industrin. Och han dödade USA:s fiende nummer ett, Usama bin Ladin.

Och mannen ingen trodde på kan i natt besegra mannen de flesta trodde skulle vinna.

Delat i två nationer

Så märkligt är detta val, där det finns så många omständigheter att beakta: misstänksamheten mot staten, rädslan för skatter, den dolda och ibland inte så dolda rasismen, USA:s dåliga ekonomi, skräcken för arbetslöshet ...

USA tycks också ha blivit delat i två nationer, precis som Sverige och andra västländer. Hela landsändar, eller delstater, är cementerade i en politisk fålla. Inlandet och södern är republikanska, kusterna med deras stora metropoler är demokratiska.

New York Times berättar att i den hårda valkampanjen mellan Kennedy och Nixon 1960 kampanjade kandidaterna i alla delstater. De for runt och la fram sina argument.

I årets kampanj har kandidaterna bara besökt tio delstater. Resterande 40 är redan klara. De röst­ar demokratiskt eller republikanskt. Det gäller alltså för Obama och Romney att övertyga väljarna i tio vågmästarstater, och tre av dessa är särskilt viktiga – Florida, Virginia och Ohio. Obama och Romney har haft två tredjedelar av sina möten där.

Kan tacka Sandy

Valkampanjen blir ett blixtkrig där det ibland känns som om kandidaterna försöker tjata sönder särskilt de hårt prövade medborgarna i Ohio.

Till slut kokar striden om världens mäktigaste äm­bete ner till en dragkamp om stad för stad, county för county. Varje dag bombarderas allmänheten i Ohio med valmöten, annonser, telefonsamtal, tv-reklam och opinionsmätningar medan exempelvis USA:s folkrikaste delstat Kalifornien inte får några besök alls av kandidaterna.

Jag läser i Wall Street Journal att Obama leder med 48 procent mot 47 för Romney.

Den undersökningen bygger på 1 475 tillfrågade och Obamas ledning är – sju röster.

Det är en illustration av hur jämnt det är, även om praktiskt taget alla undersökningar ger en knapp seger till Obama.

Kanske kan han tacka orkanen Sandy för det. Att avbryta en valkampanj sista veckan skulle normalt vara fatalt. Men det gav Obama en möjlighet att visa handlingskraft, att han bryr sig mer om medborgarna än simpel politik samt att han som president ställer sig över partiernas grälsjuka.

Att den republikanske guvernören Chris Christie i New Jersey hyllade presidentens insats var det bästa som kunde hända Obama. Han lät sig fotograferas när han manligt och allvarligt men samtidigt varmt och innerligt hälsade på Christie.

Skyller på Obama

Nästan lika goda nyheter var att New Yorks oberoende borgmästare Michael Bloomberg gav sitt stöd till Obama. Liksom den förre republikanske utrikes­ministern, den högt ansedde Colin Powell.

Romneys kampanj har svarat med att Powell stödjer Obama därför att bägge är svarta. Romneys kampanj har ljugit om bilindustrin i tv-reklam i Ohio och försökt ge Obama skulden för att arbetstillfällen försvinner till Kina, vilket inte var sant.

”Verklig förändring”

Mitt Romney själv pratar om amerikanska flaggan, patriotiska pojkscouter och att han minsann står för ”verklig förändring” i motsats till Obamas ”förändring”. Han har en min av kränkt småborgare när han försöker vrida det till att Obama uppmanat medborgarna att rösta av hämndlystnad. Hämnd? säger den stenrike Romney med darr på stämman. Jag vill att människor ska rösta av kärlek till fosterlandet!

Om man räknar in primärvalen har valkampanjen pågått sedan januari. Tio månader av analyser, nyheter, skandaler, reklam – reklam – reklam – kandidaterna har öst ut miljarder kronor.

Har amerikanerna blivit klokare?

Kanske. Jag betvivlar det. Men en presidentvalskampanj är väldigt god underhållning.