”Barnen vill ha ris och kött - men vi har inget”

NYHETER

Din Muhammed, 56, Rokhsna, 45, Qima, 90, Fahrzaneh, 17, Parda, 20, och de fem barnen tvingas bo på en leråker. Vintern är rekordkall.

– Om vi hade pengar skulle de gå till mat.

Foto: MARTIN VON KROGH

Vad är ditt största glädjeämne i livet just nu?

De skrattar.

– Vi behöver något att äta.

Känner ni er otrygga?

– Vi känner oss trygga. Vi har inga problem med säkerheten.

Har ni det bättre eller sämre nu än under talibanstyret?

– Det var ingen skillnad. Vi fick flytta omkring då. Det är likadant nu. Vi behöver någonstans att bo.

Vilket är drömjobbet?

– Om vi får någonstans att bo kan vi jobba med vad som helst.

Vad säger ni till barnen om framtiden?

– Vi kan bara sätta vår tillit till Allah.

Har ni tillgång till läkarvård?

– Sjukhuset ligger långt ifrån så vi kan inte ta oss dit.

– Vi har fått medicin, men den är gammal och har redan gått ut. En familjemedlem, Muhammeds syster, som var 45 år gammal, dog för två veckor sedan på grund av kylan.

Hur klarar ni ekonomin? Hur får ni hjälp?

Pappan: – Vi lever av donationer från myndigheterna, lokala köpmän, och internationella biståndsorganisationer.

– Myndigheterna gör ingenting för att hjälpa oss. Vi vill att president Karzai ska ge oss mark så att vi kan bygga ett hus och leva. På sommaren kan jag jobba med att sälja lök och andra grönsaker, och min son brukar jobba som bärare. Då kan vi tjäna 15 kronor på en dag. Men nu när det är snö och kallt kan vi inte jobba.

Vad gör ni helst när ni vill roa er? Finns det någon slags underhållning här?

– Det finns ingen form av underhållning. Om vi hade pengar skulle de gå till mat. Det finns ingenting för barnen att göra här. Det finns inte ens en lekpark där de kan leka.

– Våra barn kan inte gå i skola för det finns ingen här. Så de kan inte ens få någon utbildning.

Vem städar och lagar mat hemma?

– Kvinnorna.

Vad oroar er mest just nu?

– Vi bor här, men till våren måste vi flytta härifrån säger polisen.

– Hur vi ska få mat till barnen.

Vilka enkla saker saknar ni i vardagen?

Mamman: – Barnen vill ha ris och kött men vi kan inte ge dom något. Titta vad de äter nu. Det är något som vi fått till skänks.

Vad är det viktigaste för att situationen ska bli bättre i Afghanistan?

– Vi behöver någonstans att bo. Vi behöver mat. Dom måste bygga en moské här på området och en skola åt barnen.

Har ni förlorat någon nära anhörig under kriget? Hur?

Pappan: – Jag har blivit skjuten en gång under kriget. Min syster dödades och lämnade flera barn efter sig. En kula träffade henne i magen.

Vad drömmer ni om inför framtiden?

Mamman: – Vi vill att president Karzai ska ge oss mark så att vi kan bygga ett hus och leva.

Arda: – Vi planerar att ha barn senare.

Farzaneh (hans fru): - Vi måste vänta. Vad kan vi ge ett barn nu? Nu behöver vi bränsle till kaminen. Vi behöver mat. Men sedan hoppas jag att vi ska kunna ha många barn.

Muhammed Din: – Det vore bättre för oss om vi dog än att leva under dessa omständigheter.

Familjen Muhammed

Namn: Din Muhammed, 56.

Yrke: Grönsakssäljare

Namn: Rokhsna, 45 (gift med Din).

Yrke: Hemmafru

Namn: Qima, 90 (Dins mamma).

Barn: Asisfa, 13, Subna, 5 - och dessutom 3 andra barn.

Parda (äldste sonen) nygift bor i tältet bredvid.

Ålder: 20 år

Yrke: bärare

Namn: Fahrzaneh (gift med Parda).

Ålder: 17 år

Yrke: Hemmafru

Inkomst: 300 dollar (uppskattad).

ARTIKELN HANDLAR OM