Tittar på filmen – och bryter ihop

Aftonbladet TV visar den hyllade dokumentären "Heavy Metal in Baghdad" - om "Iraks enda hårdrockare"

NYHETER

När bandmedlemmarna får se dokumentären om sig själva blir de märkbart upprörda.

– Ni era svin kan bara stänga av tv:n. För oss är det här verklighet, säger Marwan, trummis i bandet.

När de bodde i Irak drömde bandmedlemmarna om att få ha långt hår som sina hårdrocksförebilder. Men det var förbjudet. Nu bor de i USA – och har sparat ut långt hår så de kan headbanga. FOTO: Michael Masse

Medlemmarna i Acrassicauda har i olika omgångar lämnat Irak där situationen snabbt har förvärrats. I december 2006 hör bandet av sig till tv-teamet och berättar att de har sammanstrålat och lever som flyktingar i Damaskus i Syrien.

Filmarna åker dit för att träffa dem och visar dem dokumentären som håller på att bli färdig.

Reaktionerna är till en början positiva men övergår snart i ilska. Scenerna i filmen är starka och påminner om det ogreppbara: död, krig och en fruktansvärd orättvisa.

– Ni era svin kan bara stänga av tv:n. För oss är det här verklighet, säger Marwan, trummis i bandet.

Drömmer om långt hår

I den hyllade dokumentären ”Heavy metal in Baghdad” följer två amerikanska filmare de unga killarna i bandet Acrassicauda under flera år av brinnade krig. De är Iraks enda hårdrockare och vägrar överge sin livsstil, trots att heavy metal är förbjudet i landet.

Bandmedlemmarna drömmer om att få spela sin musik utan att bli gripna, kunna ha långt hår och klä sig hur de vill. I takt med att allt fler dör och Bagdad bombas sönder växer deras frustration.

Flyr landet

I december 2006 tvingas de fly landet och träffar då för sista gången tv-teamet. Trots alla motgångar håller de fast i sin dröm att få spela heavy metal.

Dokumentären skildrar de tunga åren som tillslut leder bandet mot en fristad i New York.

Se hela den unika dokumentären på Aftonbladet.se.

FAKTA

BAKGRUND: Maktkampen i Irak – en konflikt som krävt 100 000-tals människoliv

USA bombade Iraks huvudstad Bagdad den 20 mars 2003. President George Bush ansåg att Irak var ett hot mot USA eftersom han misstänkte att de hade massförstörelsevapen.

Några sådana vapen hittades inte och Bush har senare erkänt att invasionen skedde på felaktiga grunder.

Tre veckor senare hade USA störtat ledaren Saddam Hussein. Som ett symboliskt bevis på det revs bland annat statyn av den förre detta ledaren.

I maj samma år avslutades kriget från USA:s sida. Men då hade ett kaos utbrutit i landet som var ett uttryck för missnöje och en kamp om makten. Plundringar, bombattacker och människor som sköt ihjäl varandra.

USA bildade myndigheten CPA som skulle styra Irak tills en övergångsregering var tillsatt. Det irakiska motståndet mot ockupationen ökade. Flera militära styrkor bildades och stridigheter mellan dem och de amerikanska trupperna tog fart. Grupperingarna var många och med olika syften. Sunnimuslimer fanns i en gruppering som var rädda att missgynnas efter Saddam Husseins fall.

I dokumentären ”Heavy metal in Baghdad” beskriver Acrassicaudas basist Firas situationen:

– USA hade tagit Ali Baba men lämnat kvar de 40 rövarna.

Konflikten trappades upp med kidnappningar av civila, hot mot politiker, självmordsbomber och mordattentat.

2005 hölls det första valet, som bojkottades av sunnimuslimerna.

Barack Obama har lovat att USA ska ta hem alla trupper från Irak under 2010.

Enligt hemsidan ”Iraq Body count” har omkring 100 000 civila dött i Irak sedan invasionen, men många tror att siffran är mycket högre.

Tidningen The Lancet publicerade 2007 en rapport som visade att den riktiga dödssiffran då var 655 000 människor.