Dagens namn: Marika, Marita
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

”Jag hade slutat le – armen räddade mig”

Nigels liv föll ihop efter olyckan på jobbet: "Robotarmen gjorde mig mänsklig igen"

Han förlorade armen i en arbetsplatsolycka, livet föll ihop och han var nära att dö.

Då kom telefonsamtalet som förändrade allt.

I dag inspirerar Nigel Ackland människor världen runt med sin robotarm, sin gripande historia – och framförallt sin magnetiska personlighet.

Nigel Ackland befann sig på botten. Han var deprimerad, överviktig, bitter och arg. Hade haft en hjärtattack. Hans självkänsla var borta. Han kände sig ”värdelös som människa”.

Då kom telefonsamtalet som förändrade hans liv.

– Det var en bekant som ringde och berättade att det finns ett företag som heter Bebionic, och att de precis utvecklat en ny robotarm och behöver någon som testar den, jag har berättat om dig, säger Nigel Ackland.

Han blev först i världen att bära den avancerade robotarmen Bebionic3. Idag kan han göra allt från att knyta sina skosnören och använda en datormus till att skaka hand.

– Den är så enkel att använda. Jag behöver bara tänka att jag öppnar handen så gör jag det, säger han.

Robotarmen reagerar på de elektriska impulser som musklerna i den amputerade armen genererar. Protesen fäster stenhårt i den amputerade kroppsdelen med vakuum-teknik som en sugkopp. Själva fingrarna kan bära upp till 50 kg.

Omvärldens reaktion

När vi först möts sträcker Nigel Ackland fram högerhanden för att hälsa. Jag tar tag i hans hand som är gjord av svart plast och metall och skakar försiktigt.

– Det där har jag aldrig gjort förut, säger jag och kan inte låta bli att le.

– Du ser! Det funkar varje gång, skrattar Nigel Ackland.

Skillnaden mellan Nigels verklighet idag och för bara några år sedan är som natt och dag.

– De positiva aspekterna för mig har varit otroliga, säger han.

Det svåraste med att leva som amputerad enligt Nigel är inte det rent praktiska utan hur omvärlden reagerar.

– När du ser en person som saknar en kroppsdel eller sitter i rullstol så påminns du om din egen dödlighet. När du ser mig gå omkring utan en arm då tänker du: “Jäklar, det där kunde varit jag. Jag vill verkligen inte tänka på detta nu för jag har ett tolvtimmars-skift på jobbet snart, och två timmars pendling, och sedan måste jag gå och handla.” Så du vänder bort blicken. Det är en försvarsmekanism.

– Hur du känner när du ser mig är kanske ännu viktigare än hur jag känner mig när jag bär den. Sättet som du ser på mig har en kraftfull effekt på hur jag känner mig som människa. Om alla vänder sig bort från dig så dröjer det inte länge innan du känner att du inte hör hemma. Du är bara bagage. Du känner också att du inte förtjänar att vara här. Det gjorde jag.

Den nya robotarmen förändrade allt detta. Idag är Nigel Ackland en person full av energi som möter omvärlden med ett smittande leende.

– Tidigare log jag bokstavligen inte på flera år. Jag visste inte hur man gjorde längre. Sedan fick jag den här (håller upp robotarmprotesen) och jag hade ont i ansiktet hela tiden för att jag inte kunde sluta le.

Radikal skillnad

Att säga att skillnaden i hur andra människor såg på Nigel svängde radikalt är en närmast en underdrift. Och en stor anledningen var att robotarmen helt enkelt ser väldigt häftig ut. Från att ha varit en person som saknade en arm, en handikappad person, är han nu en person som har något spännande vi andra inte har.

– Hur kan jag vara handikappad när jag kontrollerar en robotarm?

– De negativa bemötandet jag tidigare fick från människor bara slutade. Människors slutade undvika mig. De kom fram för att prata och skrattade med mig. När jag gick till affären med min krok (det första hjälpmedel Nigel fick efter amputationen, reds. anm.) tog det mig tio minuter. Med den här armen tar det mig en timme. Inte för att den gör mig långsammare utan för att människor kommer fram till mig och vill fråga om min arm. En dag hade jag verkligen bråttom när jag skulle handla. Då tog jag av mig robotarmen. Det var som att sätta på sig en osynlighetsmantel. Ingen såg mig, berättar han.

– Jag är lyckligt lottad. Jag kan se de här skillnaderna. Men de flesta människor får inte chansen att se detta. Jag har blivit mer mänsklig sedan jag fick robotarmen.

Olyckan

Nio år tidigare. Det var en vanlig dag på fabriken i Storbritannien där Nigel Ackland jobbade med att smälta ädelmetaller. Han skulle göra rent trumman på en stor industriell blandare. Då var olyckan framme.

–  Trumman började snurra, jag drogs in och min arm fastnade. Jag kände armen klämmas fast, och sedan krossas. Jag satt fast. Jag väntade på hjälp. Efter 40 minuter var jag desperat. Räddningsteamet kunde inte komma fram till mig på ett säkert sätt. Till slut kastade någon upp en skruvmejsel och jag karvade loss mig själv.

Efter flera misslyckade operationer där läkarna bland annat skurit loss en stor bit av Nigels ena ben för att ersätta vävnad i den skadade armen, var armen fortfarande “en katastrof”. Åratal av ännu fler operationer väntade. Och ändå fanns inga garantier. Då beslutade han sig för att amputera.

"Som Kapten krok"

Nigel hade fått höra att hans företag hade den bästa försäkringen och att han skulle få den bästa vård som fanns. Han tänkte att med en modern protes så kunde han komma tillbaka till en någorlunda normalt liv.

Det blev inte så.

Snart fick han veta att försäkringsbolaget inte skulle betala någon specialistvård. Och han skickades till den offentliga brittiska sjukvården. Där fick han först en gummiarm utan någon funktion alls. Sedan fick han en metallkrok som han skulle styra med en snöre.

– Det var in princip en sådan som Kapten Krok har. En teknik från början av artonhundratalet. Den fick mig att känna mig ganska värdelös som människa.

Det var en svår tid.

– Den starka, vältränade, energiska Nigel som jag brukade vara. Han var borta. Jag la på mig kanske 25 kilo. Psykologisk var jag på en väldigt dålig plats. Jag sov inte bra. Jag brukade vakna upp och skrika. På nätterna var det mardrömmar. På dagarna var det humörsvängningar. Rädsla, frustration och ilska. Plötslig rasande ilska som jag lät gå ut över min fru och son.

Hans nedåtgående spiral ledde till slut till en hjärtattack innan livet vände med den nya protesen.

Vill förändra

Idag är han 56 år och sjukskriven efter hjärtattacken samt på grund av att han saknar styrka i benet där han opererats. Men han jobbar ändå hårt för att sprida sin historia och påverka så att fler amputerade får chansen att använda den nya protestekniken. Han reser världen runt och berättar om hur tekniken förändrat hans liv.

– Det handlar om att förändra hur människor tänker. Alla som jag träffat som fått liknande proteser. Det första de gör är att börja försöka verka för att fler ska få chansen att få en sådan. Alla.

Jag frågar till slut: finns det saker du kan göra med armen som inte vi andra kan? Nigel ler och håller upp armen. jag tittar förundrat när hans hand roterar runt 360 grader.

– Det är mitt partytrick, skrattar han.

– När du går därifrån så kommer du att komma ihåg, och berätta om, killen som kunde rotera handen runt. Du kommer inte tänka på vad jag inte kan göra.

Medicin Teknik Storbritannien
Senaste nytt
Om Aftonbladet