Dagens namn: Verner, Valter
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Plus

”Jag tyckte att jag såg ut som ett monster”

Camilla, 37, fick specialistvård för sin svåra akne

Mådde dåligt Camilla har behandlats med akneläkemedlet Roaccutan. Idag har mycket av hennes svåra akne försvunnit. Hon har länge plågats av utslagen och hade provat de flesta kurer för att bli av med dem. Mådde dåligt Camilla har behandlats med akneläkemedlet Roaccutan. Idag har mycket av hennes svåra akne försvunnit. Hon har länge plågats av utslagen och hade provat de flesta kurer för att bli av med dem. Foto: Conny Sillén

– Jag tyckte att jag såg ut som ett monster. Jag ville inte finnas i den här världen längre - och jag fick ingen hjälp.

Camilla fick kämpa i flera år för att få vård för sin svåra akne

– Jag hoppas att andra kan få hjälp snabbare än jag fick - för det finns hjälp, säger hon.

Camilla, 37, märker direkt när de hon pratar med upptäcker hennes utslag.

– Jag kan ha slitit i timmar för att dölja dem. Men så ser jag hur ögonkontakten försvinner, och hur de börjar titta på utslagen istället. Och då vet jag ju – jag ser ju inte normal ut, utan jätteäcklig och vidrig.

Utåt sett har Camilla ett bra liv. Hon har tre fina barn och en man hon älskar. Hon har alltid känt sig omtyckt.

– När jag var yngre var jag alltid populär bland killar, jag har aldrig varit ledig,säger hon och gapskrattar.

Men hon blir snabbt allvarlig igen.

– Det är det som är så konstigt, man kan ha det hur bra som helst i sitt liv i övrigt, men det här förstör allt det där fina.

Hade bölder på låren och ryggen

Det var efter att hon fått första barnet som problemen började på riktigt. När det var som värst hade hon bölder och utslag i ansiktet, i hårbotten, på bröstet, på ryggen, på skinkorna och på låren.

– Jag kände mig som att jag såg ut som ett monster. Jag var äcklig, ful. Det var inte jag. Jag kände inte igen mitt eget ansikte i de perioderna.

Hon testade sig igenom hela Apotekets sortiment av lösningar, krämer och medel. Hon försökte på egen hand hitta orsaken - var det något hon ätit? Någon kräm hon använt? Till slut hittade hon ett samband - det förvärrades före mens.

– Då exploderade det. Sedan var det jättesvårt att få bort, det tog veckor. Och sedan började det ju om igen.

Camilla fick lära sig att planera. Hon kunde räkna ut vilka veckor hon inte skulle kunna gå ut med kompisar, eller följa med ut och segla om sommaren.

Tar en timme att sminka över

Genom åren har hon blivit expert på att dölja utslagen.

– Man får vara lite av en konstnär. Varje morgon innan man ska till jobbet får man tvätta, dutta, ta täckstift och sedan kräm för att sminka över.

Hur lång tid tar det?

– När jag har som värst besvär måste jag ha en timme. Sedan måste jag ju alltid ha alla sakerna med mig, och titta i spegeln då och då. ”Har det kommit fram? Har jag gnuggat bort krämen någonstans?”

Skulle du kunna tänka dig att gå ut utan täckstift?

– Aldrig. Det skulle jag aldrig göra. Det skulle vara att förnedra sig själv. Varför skulle jag göra det när jag kan se bättre ut? Varför skulle jag visa hur illa jag ser ut?

Inte ens täckstift har kunnat dölja aknen helt - men det är sällan någon i hennes omgivning har sagt något.

– Barnen är de enda som är ärliga. En vuxen kunde säga "nejdå, det syns inte alls" - sen kunde jag komma hem till barnen och få höra "mamma, har du fått vattkoppor? Har du fått myggbett?"

Blev inte trodd av vården

Först efter flera år samlade Camilla mod och sökte hjälp hos läkare. Men första besöket blev en besvikelse.

– De förstod ingenting av vad jag pratade om. De ryckte på axlarna och sa ”det där har var och varannan människa”. Det var som en mardröm.

Camilla gick tillbaka flera gånger, och fick samma besked av flera olika läkare. Hon mådde allt sämre.

– Jag sa till min sambo: "Får jag inte hjälp nu så vill jag inte vara på den här jorden. Ni får ta hand om mina barn. Någonstans finns det hjälp, men ingen lyssnar, ingen vill ta tag i det."

Du övervägde att ta ditt liv?

– Många gånger! Speciellt under den perioden när jag inte blev trodd av läkarna.

Fick äntligen hjälp

Med hjälp av maken och bästa vännen samlade hon mod och bestämde sig för att göra ett sista försök på vårdcentralen. Hon bad att få komma vid den tidpunkt då hon visste att problemen skulle vara som störst, och hon krävde att få prata med en kvinnlig läkare.

– Jag trodde nog att en kvinna skulle vara lite mer förstående, ha mer medlidande.

Vad hände?

– Läkaren frågade hur jag mådde. Jag sa ”Jag mår inte bra. Jag vill inte leva.” Hon lyssnade - och gav mig direkt en remiss till en hudläkare. Då tror jag att jag var världens lyckligaste människa. Då började jag tro på allting igen, det fanns hopp.

Väl på hudkliniken fick Camilla snabbt hjälp. Läkaren satte henne genast på ett halvårs kur med läkemedlet Roaccutan, ett A-vitaminpreparat som är bevisat effektivt mot akne. Då trodde han att en kur skulle räcka.

– Tyvärr hade inte jag den turen. Det är något inombords som bara vill bråka med mig, säger Camilla och ler lite uppgivet.

Hon har tappat räkningen på hur många kurer det blivit genom åren. För varje kur blir hon lite bättre. Utslagen på låren, skinkorna och ryggen är helt borta.

– Jag är så stolt över min rygg, jag speglar mig ofta, berättar Camilla lyckligt. Och jag kan ha bikini igen!

Hade sluppit ärren

I ansiktet går det trögare.

– Där får jag inte bort det. Jag blir så förbannad rent ut sagt! Det är ju där man ser mig först. Och det är det sista som vill försvinna.

Idag vågar Camilla tro på att hon kommer att bli helt bra från sin akne, även om det tar tid. Samtidigt är hon arg och bitter över att det fick gå så långt.

– Jag har drabbats av ärrbildningar och fläckar. Kanske hade jag sluppit det om jag fått komma till en specialist tidigare. Jag tycker att läkarna får ta på sig ansvaret - de hade inte tillräcklig kunskap.

Fotnot: Camilla heter egentligen något annat

Maria Wångersjö
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet