Framtidens bio – i tre dimensioner

Foto: AP
Nu kan du se U2 – i tre dimensioner.
TEKNIK

Hade du velat se U2 i Sao Paolo, Brasilien, 2006? Eller Buenos Aires, Argentina, samma år?

Det kan du nu – i en biosalong.

Låter det konstigt? Välkommen till framtidens bio – i tre dimensioner.

Foto: AP
Ett minne blott – de rödgröna 3D-brillorna (här testade av hophop-stjärnan Missy Elliott).

Glöm röd-gröna brillor, psykedeliskt flimmer och huvudvärk efter en 3D-film.

Dagens 3D-bioteknik är snäppet vassare än så – med modern digital 3D delas bilden upp i projektorn i de tre grundfärgerna röd, grön och blå (RGB). Genom ett roterande färghjul i projektorn skapas två bilder med lätt förskjutna våglängder.

De två bilderna visas på duken växelvis 120 gånger per sekund. 3D-glasögonen som används delar upp bilderna och visar dem något förskjutet – vilket skapar den tredimensionella effekten.

Och därför får du känslan av att Bonos hand sträcks ut över åskådarna i biografen när du ser konsertfilmen ”U2 3D” – eller att du står mitt i publikhavet i Sao Paulo när U2 kickar i gång ”Sunday bloody sunday”.

”U2 3D” visas i Stockholm, Göteborg och Malmö med premiär den 28 november.

Röd-gröna brillor

Flera försök att skapa en tredimensionell upplevelse i biografmiljö har gjorts sedan tidigt 1900-tal.

Alla de tekniker som använts genom åren bygger dock på samma grundprincip: att vardera öga presenteras varsin bild som hjärnan sätter sätter ihop och triangulerar. Skillnaderna med de olika teknikerna är hur vardera öga får varsin bild.

En annan, mer välkänd, gemensam nämnare är verktyget som används för att uppnå denna effekt – 3D-glasögonen.

De 3D-glasögon som gjort kanske störst intryck är de röd-gröna (röd-cyan, för att vara exakt) brillorna från 1980-talet, så kallade anaglyfglasögon.

Med den tekniken läggs två bilder på varandra, och i och med att den ena är i gröna toner och den andra i röda uppstår en 3D-effekt om man betraktar bilden genom glasögon med en röd och en grön lins.

FAKTA

Fler 3D-tekniker

Fixering

– Den äldsta och enklaste tekniken. En stereobild skapas genom att lägga två bilder bredvid varandra. Bilderna betraktas oftast genom ett stereoskop, som hindrar ögonen från att se fel bild. Leksaken View-master (som kan liknas vid en diabildshow i miniatyr) använder sig av denna teknik.

Polarisering

– En teknik som innebär att filtret framför projektorn och 3D-glasögonen innehåller små raster med olika vinklar för ögonen. Systemet kräver att man har två projektorer som spelar upp varsin film synkroniserat. Lisebergs MaXxima och Cino4 på Tekniska museet i Stockholm använder sig av denna teknik.

Sekventiell

– Bilderna för höger och vänster öga visas på bildskärmen varannan gång med en viss frekvens. Så kallade shutter glasses blinkar med motsvarande sekvens för att släppa igenom bilderna till respektive öga.

Autostereoskopisk

– En teknik som inte kräver några 3D-glasögon.

ColorCode 3D

– En färgkodad teknik och den enda tekniken som kan visa tredimensionell film i full färg. Används på Naturhistoriska Riksmuseets Cosmonova i Stockholm.