Strippar – för feminismen

avElisabeth Lidén

Serieexperten: ”Killar gillar superhjältar - tjejerna har ett budskap”

Vasst, feministiskt och roligt.

De kvinnliga serietecknarna breder ut sig i den tidigare mansdominerade serievärlden.

– Det viktiga är inte att man är bra på att rita utan att man är tydlig i sitt politiska budskap, säger serietecknarpionjären Liv Strömquist.

Liv Strömquist, serietecknare.

De är inte rädda för att vara fula, gapiga eller ge en rejäl känga åt rådande normer. Den nya vågen feministiska serietecknare stöttar varandra och tänjer på gränserna.

Liv Strömquist banade väg för en ny generation kvinnliga serietecknare när hon 2005 släppte seriealbumet ”Hundra procent fett”. Estetisk perfektion var långt ifrån det viktigaste i deras rutor och strippar. I stället hamnade budskapet i fokus.

Inspirerad av amerikansk feminism

Amerikansk feminism och den så kallade riotgrrrl-rörelsen fungerade som inspirationskälla och punkmusikens raka texter blev en ledstjärna.

– Jag tror att man inspireras av varandra. Serierna blir spridda, man läser dem och tänker "jag kan också teckna", säger Liv Strömquist.

Att hålla ihop har varit ett framgångskoncept bland de kvinnliga serietecknarna och nu finns flera etablerade serietecknarkollektiv, som Dotterbolaget och C'est Bon.

Sture Hegerfors på Serieakademin kallar tecknade serier "ett feministmedium". Den franska serieskaparen Claire Bretecher nämner han som en av de stora förebilderna.

– Hon var klart feministisk, klart elak och klart rolig. Hennes serier gavs ut på svenska och jag tror det öppnade ögonen hos många unga tjejer. Och det finns en öppen famn hos kultursidor i dag för unga tjejer som gör serier.

Mer fokus på texten

Han menar att kvinnliga serieskapare generellt fokuserar mer på texten än bilderna.

– Manliga serietecknare tycker att det är kul med fantasy och superhjältar medan tjejerna håller på med helt andra grejer som är mycket mer textbaserade. De försöker diskutera med läsarna som de tycker befinner sig på samma nivå som de själva, säger han.

Förlaget Galago har de senaste åren gett ut fler seriealbum av kvinnor än av män.

Johannes Klenell på Galago beskriver att serietecknande blivit mer självbiografiskt.

– Man kanske gillar serieskaparen mer än figuren. Förut såg man serietecknaren någon sorts nörd som satt uppe på en vind och ritade serier, men riktigt så är det ju inte längre, säger han.

1 av 3

8 kvinnliga svenska serietecknare

Sara Hansson författare till självbiografiska seriealbumet "Vi håller på med en viktig grej" (2011).

Sara Granér fick Svenska serieakademins Adamsonstatyett för seriealbumet "All I want for Christmas is planekonomi" (2013).

Nanna Johansson har gett ut "Mig blir du snart kär" (2010)  och "Välkommen till din psykos (2012). Aktuell med "Hur man botar en feminist" (2013).

Liv Strömquist ligger bakom "Prins Charles Känsla" (2010) och "Ja till Liv" (2011). I går meddelades också att hon får EWK-priset 2013 för att hon "med sin konst satt samhällets fördomar och maktspel i strålkastarljuset".

Sofia Olsson ligger bland annat bakom "Hetero i Hägersten" (2010)

Nina Hemmingsson har bland annat gett ut "Jag är din flickvän nu" (2009) och "Mina vackra ögon" (2011).

Malin Biller ritar humorserier, ofta under titeln "Biller". Hon har även gjort den självbiografiska serieromanen "Om någon vrålar i skogen" (2010).

Lina Neidestam ritar serien om Zelda som bland annat kan läsas på Aftonbladet Wendela på torsdagar.