Min förlossning tog ungefär 30000 timmar

RELATIONER

Terris förlossning - the full story

Otroligt – jag fick barn till sist.

Man lär sig något nytt varje dag. Förra veckan lärde jag mig att man inte ska tro på allt som sägs om att förlossningen brukar gå snabbare för omföderskor.

Jag har räknat efter och kommit fram till att den tog ungefär 30000 timmar. Det är 29990 timmar fler än förra gången vi fick barn.

Nu har omgivningens standardfråga äntligen slutat vara ”När kommer bebin?”. Ur askan i elden; för nu är det istället ”Hur gick förlossningen?”. Jag har aldrig vetat vad man ska svara.

1) Bra, både jag och barnet överlevde.

2) Skitdåligt, vad fan tror du? Har du själv försökt föda barn någon gång? Man kan inte ens säga att det är skönt efteråt, som folk brukar påstå efter storstädningar eller jobbiga träningspass.

Eller förväntar de sig ”Förlossningen – the full story”? Det kan de fetglömma. Om inte annat för att de kommer att somna innan jag ens har kommit till hälften av den tradiga historien.

Under graviditeten fick jag veta att det var bra att ha en målbild under förlossningen. Något som handlar om ens framtida harmoniska liv med barnet. Fråga en som vet; när man föder barn i 30000 timmar hinner målbilden ändras under resans gång.

Målbild timme ett: Långpromenader med min fina man och den nya bebisen. Vi dricker varm choklad i höstsolen.

Målbild timme tio: Att barnet äntligen har kommit och ligger på mitt bröst. Vi är tårögda av lycka.

Målbild timme hundra: Drömmar om barnet har lämnat skutan för länge sen. Jag vill bara slippa den förbaskade droppslangen som trasslar in sig överallt.

Målbild timme tusen: Att någon klipper bort det obekväma plastarmbandet med mitt namn och min adress. Jag VET vad jag heter och bor – varför har jag det på mig? Behöver de veta var de ska skicka liket?

Målbild timme tiotusen: När jag kommer härifrån ska jag vaxa mina håriga ben. De har stuckit fram ur den fula rocken från Landstinget under alltför lång tid.

Målbild timme tjugotusen: Jag fantiserar om min framtida sterilisering.

Jag vågar inte ens tänka på vad nästa målbild kunde ha blivit om inte vår lille son fick förstånd nog att släppa taget om moderkakan och komma ut. Bärsärkagång på förlossningsavdelningen? Skilsmässa? Klosterliv?

Nu är jag tvåbarnsmamma. Det låter väldigt medelålders medelsvensson. Det kan bero på att jag är det. Fast nu med vaxade ben.

Tidigare krönikor:

Terri Herrera Eriksson ([email protected])

ARTIKELN HANDLAR OM