”Jag vill mer än serva min familj”

avTerri Herrera Eriksson

Gunilla blev gladare – och smalare – när hon sa upp sig som familjens projektledare

Foto: : BJÖRN LINDAHL
”ALLT ÄR BÄTTRE” Mer kreativ, smalare och mindre frustrerad. Så förändrades Gunilla Bergensten när hon sa upp sig som familjens projektledare. I dag är hon och maken Magnus mer jämställda än tidigare. ”Men man måste säga upp sig gång på gång”, poängterar hon.

Den utlöste massor av gräl – och fick kvinnor att inse att de curlar sina män.

Nu har det gått ett år sedan Gunilla Bergensten släppte boken ”Familjens projektledare säger upp sig”.

Wendelas Terri Herrera har kollat hur det gick sen.

”Familjens projektledare säger upp sig” utkom förra året (Forum).

Gunilla Bergenstens bok gav oss nya begrepp som ”curlinghustru” och ”att leva med en hel infrastruktur i huvudet”.

Bokens budskap var tydligt: varför är det alltid mammorna som håller ordning på skidskodagar, födelsedagspresenter, lappar från skolan och gympapåsar? Varför råds man alltid att sänka kraven när mannen ska göra saker hemma? Man sänker ju inte kraven på jobbet så fort en man ska utföra en arbetsuppgift.

När jag läst din bok bråkade jag och min man i säkert en vecka om just projektlederiet. Alla par jag känner som har läst din bok har bråkat.

–?Jag vet, jag har fått massor av vittnesmål om att boken har haft den effekten. Jag är ledsen för det, men samtidigt är bråk hälsosamt. Jag och Magnus hade inte kommit någon vart utan alla gräl.

Vart har ni kommit nu då?

–?Allt är bättre, stundom riktigt bra. Jag har blivit sämre på att projektleda medan Magnus har blivit allt bättre.

Nästa bok på gång

–?Först när jag sa upp mig hemma fick jag utrymme att skriva den här boken, i mars kommer jag ut med ytterligare en bok och nu är jag inne på mitt tredje skrivprojekt på mindre än tre år. Det hade aldrig kunnat hända om vi inte hade delat upp saker hemma.

En annan oväntad effekt är att Gunilla gick ner i vikt när hon slutade springa ärenden på lunchen och i stället satte sig ner och åt mat.

–?Jag köpte trepack trosor i storlek 104 medan de andra tog det lugnt och åt. Sen slängde jag i mig en burgare och kompenserade med kakor framåt tretiden.

Missförstånden ökar

På minussidan är att med ett delat projektledarskap uppstår ofta missförstånd, som i julas när sonen höll på att få två tennisracket och dottern fyra exemplar av Barnen i Bullerbyn.

–? Nu har vi en väggkalender där min man fyller i allt vi måste hålla reda på. Och ännu bättre: han har köpt kalendern själv!

Så nu är ni jämställda?

–?Nej, men vi är mer jämställda. Det är en ständig process och man måste säga upp sig gång på gång. Det händer att jag får återfall och fyller i lappar från skolan innan jag ens visat dem för Magnus bara för att jag inte orkar se hur de ligger framme på skrivbordet och skräpar. Förmodligen är vi redan så förstörda att det här är en livslång rättviseprocess med en massa återfall. Det jag däremot har lovat mig själv är att jag inte ska föra över beteendet till våra barn, de ska få samma möjligheter.

”Mammor backar från karriären”

När boken kom ut fick den mycket uppmärksamhet. Många jublade medan andra såg den som en del av en trend där ”gnälliga mediemammor sågar kärnfamiljen”.

–?Det är statistiskt belagt att män som får barn blir chefer, medan mammor backar mer eller mindre frivilligt från karriären. När boken kom ut ställde jag upp på minst 50 intervjuer och majoriteten av journalisterna ville dessutom intervjua ett par som levde jämställt, även när det gällde att projektleda hemma. Tro mig, de letade, men de hittade INGEN. Är jag gnällig när jag tycker att det inte håller? Jag älskar min kärnfamilj. Men jag vill mer än att serva dem. Om det gör att jag kallas för bitterfitta så får det väl vara så.