”Skyll er själva, pappor”

RELATIONER

Trebarnspappan kräver slut på daltandet

Mamma ses som förälder nummer ett.

Pappa blir en stödperson.

Varför?

För att vi daltar med papporna och för att de inte själva ställer krav, säger trebarnspappan Robert Svensson.

För att mammor är grindvakter som ställer sig i vägen, säger forskare.

Foto: SLUTA DALTA Robert Svensson är journalist och trebarnspappa, här med Isak och Tyra. Han vägrar att vara en andra klassens förälder. Och han tycker att det daltas med papporna - det ställs inga krav på dem, utan de ska lockas och trugas att ta föräldraledigt. "Det kan vara skitbekvämt att ge efter och vara mycket på jobbet. Men till sist förstår de vad de går miste om", säger Robert Svensson.

Trots att många av dagens pappor är engagerade i barnen ses mamman som förälder nummer ett. Hon får blöjreklamen och barnmatsrabatterna. Dagis ringer oftast henne när barnet är sjukt.

Det är inte konstigt, menar Robert Svensson - papporna måste först förändras och ta halva ansvaret för barnen för att samhället ska se dem som lika mycket värda. Han tycker att det daltas för mycket med fäderna: de ska "lockas" in i föräldrarollen. De föreslås få bonus om de tar pappaledigt och de tipsas om hur de kan planera föräldrapenningen på ett smart sätt.

Tvångskvotera nu!

- Gå inte på det där om att det är bättre för samhället eller kvinnorna - det är bättre för DIG. En förälder klarar sig inte utan sitt barn.

När Robert talar om ansvar menar han allt det som en mamma självklart förväntas göra: leka, planera, hämta, lämna, prata, fixa. Föräldraledighet ingår. Själv tog han först tre månader, sedan en tredjedel, men tycker egentligen att hälften är det rätta.

- Tvångskvotera föräldraledigheten nu. Att dela ansvar går bara om mammorna avstår från makten över barn och hem. Papporna måste också ta för sig, slåss för att bli likvärdiga föräldrar. Det kan vara skitbekvämt att ge efter och vara mycket på jobbet. Men till sist förstår de vad de går miste om.

Retade sig

Robert har Tyra, 8, sedan ett tidigare äktenskap. Med sambon Amanda har han Isak, ett och ett halvt år, och lille Benjamin, tre månader.

Redan på första pappakursen retade Robert sig på attityden till pappor: att de skulle vara ett kollektiv av öldrickande sexfixerade grabbgrabbar som måste övertalas att vara med familjen.

Han tror att många automatiskt kliver in i schablonbilden - och så fortsätter papporna att ses som B-föräldrar.

Vad blir belöningen för pappor som verkligen är pappor?

- Man får en helt egen relation till barnet och blir inte bara lekförälder. Man får trygghet, styrka " jag tror fanimej att det är bra för karriären också. Allt jag lär mig, lär jag mig av mina barn.

Här kan papporna ta för sig

Läs mer

Cecilia Gustavsson

ARTIKELN HANDLAR OM