”Jag utelämnar inget – jag berättar allt”

RELATIONER

Miss Anonyms blogg bjuder på den nakna sanningen

Med skarp penna lämnar hon ut sina innersta hemligheter och låter oss följa en Stockholmstjejs omtumlande leverne.

Möt vår singelbloggare Miss Anonym – hemligare än hon blir man inte.

Foto: Miss Anonym undanhåller inget i sin singelblogg.

Vem är du?

En 28-årig kvinna med många vänner och för lite tid. Har ett fast jobb och bor i en lägenhet i Stockholm.

Vad kommer vi att få läsa om?

– Mitt liv, varken mer eller mindre. Saker som händer mig, problem jag kämpar med och förhoppningsvis om hur jag blir kär och lycklig någon gång snart.

Varför bloggar du och hur började du?

– Jag har alltid varit ganska skeptisk inställd till bloggar. Jag har aldrig förstått varför man vill lägga ut sin dagbok för andra att läsa. Ironiskt, då det är precis det jag gör nu. Anywhooo. I våras mådde jag sämre än jag någonsin gjort förut. Jag hade gått ner mig djupt i en klinisk depression men inte riktigt förstått det än. I stället dejtade jag som en galning och drack alkohol som en tok. Alkoholen drack jag för att döva, männen dejtade jag för att få bekräftelse. Jag trodde att om bara någon älskade mig lite så skulle jag sluta hata mig själv. Men så funkar det ju inte.

Under tiden började jag anteckna vad som hände omkring mig för att inte bli helt galen och för att stävja den apati jag levde i. Men bekräftelsesökande som jag var just då kändes det inte nog att bara skriva för mig själv, jag ville att fler skulle läsa. Och bry sig. Och det visade sig vara skitkul och renande att blogga så jag har fortsatt.

Du har valt att vara väldigt självutlämnande i din blogg, varför?

– Jag skriver ju varken om mode eller politik, jag har ju valt att skriva om mig själv och mina galna känslor. Då finns det liksom inget annat alternativ än att vara självutlämnande. Och jag är en person som satsar allt när jag väl satsar. Därför utelämnar jag inget, jag berättar ALLT.

Du är vår singelbloggare – letar du efter kärleken?

– Jag har verkligen gjort det. Både desperat och på fel platser. Just nu ligger jag lite lågt. Jag börjar precis tillfriskna från en djup jävla depression så det där med kärlek och män känns ganska lågprioriterat. Men någon gång inom en inte allt för fjärran framtid vill jag träffa den stora kärleken. Kanske händer det så pass snart att jag hinner blogga om det. Vem vet?