Överbeskyddar du ditt barn?
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-08-03
Hönsiga föräldrar gör barnen en björntjänst
”Spring inte på trottoaren, hoppa inte två på studsmattan, gå inte så nära kanten”.
Hör du dig själv? Den ständigt ängslige föräldern.
Barnpsykologen Malin Bergström hjälper dig att släppa på kontrollen.
På väg till lekplatsen ropar din son till sin kompis ”försten till gungorna vinner” och så rusar de allt de kan.
Mot en säker död. Tänker du.
Till vänster om er svischar bilarna. Djupandas, djupandas. Vem kommer att ramla och slå sig först?
Först när pojkarna når lekplatsen släpper oron. Det vill säga, tills du ser hur högt de gungar.
Varför har du blivit så här? Varför är du så överbeskyddande? Hur påverkar det barnen?
Sköra som kaffekoppar
I våras kom boken ”A nation of wimps” av den amerikanska författarinnan Hara Estroff Marano. Hon slår fast att vi har gjort våra barn till mesar. Vi behandlar dem som om de var mormors kaffekoppar. Resultatet: Barn kan inte fatta egna beslut. Tonåringar saknar ledaregenskaper. Ungdomar super skallen av sig. Unga vuxna ber mamma och pappa att hålla dem i handen när de ska löneförhandla.
–Vi överbeskyddar inte våra barn, men vi är hemskt rädda om dem, säger Malin Bergström, barn- och föräldrapsykolog och författare till boken ”Att bli mamma”.
–Vi skaffar barn sent och de är noga inplanerade. Vi får färre barn och det gör varje barn mer dyrbart. Dagens föräldrar har mer tid att engagera sig i barnen. De är så oerhört medvetna om barns behov och förmåga, vilket fört med sig att de blivit försiktiga och ängsliga. Man reflekterar hela tiden kring vad som är rätt och till gagn för barnen. Välståndet gör att svenska föräldrar inte nöjer sig med överlevnad, de vill ha ett liv.
Söker bekräftelse
I det medvetna föräldraskapet ingår att man ständigt söker råd och bekräftelse utifrån, menar Malin Bergström. Vi tar det säkra före det osäkra och det sätter igång försiktighetsåtgärder.
– Vi har en lekorienterad syn på barnuppfostran. Svenska barn får klättra i träd och simma, men om vi jämför med tidigare generationer så är vi trygghetsnarkomaner. Min pappa var tre år när han handlade mat åt sin mormor.
Att vi behandlar våra barn som om de precis lyfts ut ur kuvösen är inte bara ett tecken på att vi värnar om de minsta, utan även ett exempel på den föräldrakultur vi har utvecklat.
– Det är outtalat att små barn ska hämtas på dagis klockan 15. Då är man en god förälder, men inte om man hämtar klockan 17. Vi tycker att det är bra för barnen att vara på dagis mellan nio och tre men övrig tid så gagnar det inte dem.
– Ja, på gott och ont. Det som är att bra med hönsigheten är att barnen inte utsätts för press och stora krav. Barn får vara barn. De känner sig älskade. Det dåliga är att vi riskerar att uppfostra en generation av små kejsare som är vana att få allt serverat och som är ovana vid att ta ansvar. De kommer att bli än mer fokuserade på råd och stöd eftersom vi inte tilltror dem att klara saker själva.
Hämmade barn
Malin Bergström menar att utveckling sällan sker i lagom doser. Barn prövar allt intensivt till höger och vänster innan de hamnar i ett mittentillstånd. Och det är just det en överbeskyddande förälder vill slipa bort.
– Barn vill ut i världen. Barn kommer att leva ut sin vilda sida på dagis när den oroliga föräldern inte är närvarande. Och kontrollen kväver föräldrarna.
Det finns fler exempel på vårt överbeskyddande beteende. Barn som bor i stan får inte cykla. Äldre syskon får inte hämta sina yngre syskon på dagis. En känd svensk sångerska berättade i en intervju att hon inte låter sina barn äta smågodis i bilen av rädsla för att de ska sätta i halsen.
Konsekvenserna kan bli att vi antingen skrämmer barnet till att bli hämmat, eller att det ljuger för att kunna göra sina farligheter i fred och för att slippa bära mammans oro. Båda leder till att föräldern förlorar insyn och
stör kontakten med barnet, menar Malin Bergström.
– Så länge barnet är omtyckt och trivs, så har man gjort rätt. Så länge barnet leker och överlever så är det fint. Det finns barn som man måste putta och putta och då gör man det. Det finns barn som man måste stoppa för att de har dåligt omdöme. Men för det mesta låter vi inte våra neuroser ta över.
4 sätt att släppa på kontrollen
Bli medveten
Det finns barn som behöver mycket skydd, men neurotiker överdriver gärna. Fundera på hur din oro drabbar ditt barn. Det går att uppfostra barn in i ångest om man har det själv, och det går att låta bli.
Ta ett första steg
Bästa sättet att behålla sin oro är att inte utsätta sig för det man tycker är farligt. Man måste hoppa från klippan. Prata med andra och säg ”jag är orolig för allt”. Då släpper det.
Ta hjälp av din partner
Om pappan är rädd för sprutor kan mamman följa barnet till vaccinationen. Då överför pappan inte sin oro till barnet.
Sätt gränser för din hönsighet
Bestäm dig för vad som är farligt – och vad som är okej. Det kanske är den högsta rutschkana och att barnet ska springa ut från lekplatsen som skrämmer dig. Må så vara, men där utöver ska barnet få leka fritt. Ett barn som älskar att klättra högst upp kan lära dig att det faktiskt går.
Erik Olkiewicz