”Jag trodde att kärnfamiljen var svaret”

avÅsa Passanisi

Publicerad:
Uppdaterad:

Kristina kom ut som lesbisk efter att ha levt "vanligt Svenssonliv"

Foto: Maria Östlin
"En liten värld." Kristina hade först en drömsk bild av gayvärlden. Snart förstod hon att det finns en tuffare sida också: "Det är en liten värld och har man precis kommit ut är man ganska skyddslös. Det tar tid att förstå koderna."

Pappan till hennes barn sa:

– Du skulle nog bli lyckligare med en kvinna.

Men Kristina Hultman var för upptagen med att hålla ihop kärnfamiljen för att förstå att hon i själva verket är lesbisk.

Nu har hon skrivit en bok om hur det är att ”komma ut” sent i livet.

Kristina Hultmans bok "Undersökningen eller When I woke up this morning I felt so gay" (Modernista).

När den huvudlösa kärleken till en annan kvinna drabbade Kristina föll pusselbitarna på plats. Det var vintern 2003 och Kristina hade precis börjat må bra efter en uppslitande separation från pappan till hennes två barn.

– Jag kände mig lika skör som en pubertal fjortonåring. Samtidigt var det ett viktigt uppvaknade, lite som att komma hem. Jag var 38 år och satt plötsligt inne med svaret på varför jag aldrig haft riktigt starka känslor för män.

”Shit, jag är lesbisk”

Det var en omtumlande tid. Kristina behövde se över gamla värderingar och det var mycket i henne som kastades om. De sanningar hon själv skapat och levt efter stämde inte längre.

– Dittills hade jag levt i tron om att kärnfamiljen var svaret på hur saker och ting skulle vara, att plötsligt möta något helt annat gör att allt ställs på sin spets, förklarar Kristina medan hon fixar fram fika.

Vi träffar henne hemma i lyan där hon bor med sina två barn. Medan vi knaprar pepparkakor pratar vi om processen, den som kanske börjar med en blick, en känsla, som lätt kan avfärdas, till ögonblicket då världen rämnar, och man bara vet: shit, jag är lesbisk. Vad fan gör jag nu?

Kristina ler när jag undrar om det verkligen är möjligt att leva ett halvt liv som heterosexuell utan att veta.

– Jag tror att det är det. Samhället är fortfarande väldigt heteronormativt, vilket gör det enkelt för människor att förneka sig själva och sina känslor. Jag växte upp i Djursholm med överklassens syn på sexualitet. För mig var det självklart: jag var heterosexuell. Det är först nu i efterhand som jag kan se saker som jag inte såg då.

…som till exempel?

– Som att jag alltid gillat att umgås med kvinnor och vara i kvinnors närhet. Jag har alltid känt att jag har fått ett större intellektuellt utbyte av det även om jag inte kunde sätta det i samband med det jag vet nu.

Kristina Hultmans bok ”Undersökningen eller When I woke up this morning I felt so gay” (Modernista förlag) handlar om tvåbarnsmamman Clara, som famlar efter sin nya sexualitet efter ett havererat förhållande med en man.

– Boken är inte självbiografisk, även om det finns likheter mellan mig och Clara. Jag har behövt placera henne i min verklighet men eftersom Clara är fiktiv har jag kunnat ta ut svängarna mer än om boken handlat om mig.

Stor uppmärksamhet

”Undersökningen…” har rönt stor uppmärksamhet i gaykretsar men främst är det kvinnor som ännu inte vågat ”komma ut” som hört av sig till Kristina. En del har velat skapa en dialog kring hur man kommer ut ”mitt i livet”.

– Det finns naturligtvis inget givet svar på den frågan. Det kan vara oerhört svårt på en nivå, och på en annan, väldigt enkelt och befriande. Under min egen ”komma ut”-process läste jag böcker om lesbisk kärlek, jag gick på seminarier och stundtals var det skitläskigt men ändå häftigt att känna ”shit, jag dog inte.”

Att berätta för barnen, föräldrarna och övriga familjen var inte så jobbigt som hon föreställt sig. Det svåra var tankarna innan, för hur berättar man?

– Familjen tog det bra. Och det fanns till och med personer i min närhet som förstått långt tidigare. Barnens pappa sa en gång att han trodde att jag skulle bli lyckligare med en kvinna. Och det var innan jag kommit ut.

Kristina Hultman tror att det finns många kvinnor som skulle vilja ha kärleksrelationer till andra kvinnor, om samhället såg annorlunda ut.

– Tyvärr finns det väldigt många homofober som gör det svårt. Egentligen är det märkligt, jag menar om man nu är trygg i sin heterosexualitet borde inte homosexualiteten vara ett problem.

Har dina kärleksrelationer till män och kvinnor sett olika ut?

– Jag upplever att de relationer som jag haft till kvinnor varit mer heltäckande än de jag haft till män. Det har funnits en annan närhet och förståelse och en djupare vänskap. Men, fortsätter Kristina; att komma någon nära kan också vara jävligt jobbigt. Mer himmel och helvete.

Lever särboliv i dag

När Kristina Hultman först kom ut hade hon en drömsk bild av gayvärlden. Hon såg den som befriande, öm, självklar.

Ganska snart förstod hon att det finns en tuffare sida också.

– Det är en liten värld och har man precis kommit ut är man ganska skyddslös. Det tar tid att förstå koderna.

I dag lever Kristina särbo liv med en annan kvinna. Hon har hittat sitt lugn efter de omtumlande ”komma ut”-åren och hennes sexualitet är inte längre världens största grej för henne.

– Att slå sig fri från det man alltid trott varit sant är en process som både är kaotiskt och tidskrävande. När jag var 20 gjorde jag ett val; jag skulle ha en kärnfamilj till varje pris, och jag skulle hålla ihop den. Nu är jag 44 och vet att jag lever som jag vill.

Publicerad: