Jag vill ta hand om min egen skit

avMalin Wollin

Foto: Malin Wollin.

För ett par månader sedan bokade jag tid med en städfirma som kom hem och gick igenom vad som behövdes göras. Sedan kom Joachim hem och tyckte att det var PÅ TOK FÖR DYRT och så blev det inget med det. Telefonnumret till städfirman ramlade ner från kylskåpet, kanske åt en bebis upp det, kanske sorterades det bort i pappersinsamlingen.

Joachim började räkna högt på fingrarna och kom fram till att det skulle vara bättre att jobba färre timmar och städa själva.

Och han har ju rätt. Som vanligt, han är störig på det sättet.

Men jobbar färre timmar gör han icke. Han är störig på det sättet också.

Vad är det för samhälle vi lever i när vi inte kan komma överens om vem som ska göra vad och så ringer vi in städhjälp för att inte drabbas av en jämställdhetsskilsmässa?

Och så måste vi jobba sittfläsket av oss för att ha råd och så håller vi på så där tills vi inte känner igen våra barn. Men rena golv har vi ju. Och det är ju avdragsgillt!

Ungefär två gånger i månaden får jag tuppjucket och skriker så att grannarna ringer 112: ”DET SER UT SOM ETT JÄVLA HELVETE I DET HÄR HUSET!”.

Detta är konstruktivt på samma sätt som det är konstruktivt att aga barn lyckliga.

Joachim kväver ett uppgivet suckljud (nu var det dags igen) och skenplockar med något i köket tills det lilla kvinnoutbrottet går över.

Efter en stund vågar han prata.

”Malin, så här är det att ha tre barn”, säger Joachim och menar alltså att jag får skylla mig själv eftersom jag har valt att göra fler av mig.

Nej, så här har ingen annan det.

Och det är sant. Jag har aldrig varit hemma hos någon som har det lika stökigt som vi har det. Jo, en gång men då låg det nog lite psykisk sjukdom bakom. Det kan inte vi skylla på.

Inte ens husen i ”Familjen Annorlunda” ser ut som hos oss. Och de har tio barn.

Kanske vore livet lite lättare att leva om man var en skitgris som inte brydde sig. Som aldrig någonsin tvättar grytlapparna och som torkar sig i stjärten med en gammal telefonkatalog eftersom toalettpapper är så dyrt.

När jag tänker efter så vill jag inte ha städhjälp. Jag vill ta hand om min egen skit. Jag tycker ju om min egen skit, jag vill torka upp den och hålla efter den. Jag vill bara att det ska vara fint mellan städningarna. Är det för mycket begärt?

Jag bryr mig inte om att se ut som ett omslag av Elle. Jag vill bara bo i ett uppslag av Allt i hemmet.