Måste jag rösta på Fredde för att få dagisplats?

RELATIONER

Terri Herrera Eriksson om att byta dagis

Förra året chockade Linda Skugge med att komma ut ur garderoben. Som moderat.

Jag läste hennes krönika och skakade matt på huvudet, fortfarande med en levande tro på vårt samhällssystem. Det var innan vi försökte byta dagis.

Vi har flyttat och vill att vår dotter ska gå på dagis i närheten. I längden är det rätt segt att hämta och lämna i en annan stadsdel. Dessutom vill vi ju att Alba ska få kompisar i området. När det är dags för skolan om två år skulle det kännas skönt om hon i alla fall kände någon i klassen. Men efter ett halvårs jakt på dagisplats är resultatet totalt nedslående.

Konsten att misslyckas, steg för steg:

1. Vi hör av oss i januari och uppmanas besöka förskolorna i området för att se om någon känns extra bra. Jag tar ledigt fem förmiddagar för att gå runt och ”besiktiga” personal, barngrupper och lokaler.

2. Samma månad bestämmer vi oss snabbt för ett dagis som verkar kanon. Vi får veta att vi är för tidigt ute både för att köa och för att få klartecken för plats i augusti, men att det ser ut att ordna sig eftersom det kommer att vara minst 8 lediga platser för 4-5 åringar på just det dagiset.

3. Vi ringer då och då till stadsdelsförvaltningen, utan att få besked. I början av maj har de ännu inte skrivit ut listorna på sökande till hösten. (Gör det då!) Samtidigt påpekar förskolechefen på Albas nuvarande dagis att vi borde säga upp den platsen nu om vi inte ska åka på att betala dubbla avgifter under hösten. Dessutom vill de - självfallet - ha koll på vilka barn som börjar till hösten. Stress.

4. I mitten av maj får vi erbjudande om plats på ett nybyggt dagis med bara ettåringar. Vår dotter är fyra år. Vi ringer återigen till stadsdelsförvaltningens handläggare (vår mesta telefonkompis) och blir uppmanade att tacka nej till platsen, så ska de försöka ordna saken.

5. Tre dagar senare ringer vi igen. Då är plötsligt alla platser fulla på dagiset för större barn. "Ni tackade ju nej och åkte ut ur systemet." Efter en utskällning har vi fått ett halvt löfte om att vara reserver ifall någon unge hoppar av.

Om en dryg vecka går dottern på sommarlov. Då vet vi ännu inte om hon lämnar sitt dagis bara för sommaren eller om hon slutar för gott. Det är inget idealläge för ett litet barn.

Vi kan heller inte berätta för våra arbetsgivare hur augusti ser ut. Måste någon av oss vara ledig för inskolning, eller inte? Måste jag tillägga att vaga besked gör oss medelpopulära på jobbet? Testa själva att gå till chefen och säga: ”Antingen kommer jag tillbaka från semestern den sjunde augusti. Eller så får vi ny dagisplats från den 24, då räknar jag med att vara tillbaka i månadsskiftet augusti-september. Que sera, sera!”

Varför fungerar inte systemet? Varför stjäl idioter min tid? Måste jag också vara tvungen att rösta på populistiska Fredde? Och - blir det så mycket bättre?

Terri Herrera Eriksson

ARTIKELN HANDLAR OM