"Feministparti? Inte för mig"

RELATIONER

Margareta Winberg stortrivs med sitt nya liv i Brasilien

Snyggare ben, varmare land och

friare jobb. Margareta Winberg lämnade Rosenbad för Brasilia, skönhets­opererade sig och

stortrivs nu med sitt nya liv.

Aftonbladet har träffat ministern som blev ambassa­dör i Brasilien.

Foto: Margaretha Winbergs nya liv som sveriges ambassadör i Brasilien.

I entrén till den svenska ambassaden i Brasilia hänger en svartvit bild på två skäggiga män. Bilden är tagen år 1989. Mannen med keps är Lula da Silva, Brasiliens president. Den andre Leif ”Blomman” Blomberg, dåvarande ordförande i Metall. Som Blomman sa då: ”Det var en kul prick han i keps. Ett före detta fattigt gatubarn som tagit sig hela vägen upp och nu är president i världens tredje största land.”

Kanske var det detta Margareta Winberg tänkte på när Göran Persson lät henne välja vilket land hon helst ville bli ambassadör i. Men det är historia nu. Hon har varit ambassadör i Brasilien i ett år. Huruvida hon fick sparken från regeringen eller inte är inget hon pratar om. Hon ser ambassadörskapet som en fortsättning på jobbet i regeringen. Det är lika intressant och ”minst lika viktigt, men inte så tungt” som att vara vice statsminister.

Margareta Winberg befinner sig i ett land som har en spännande utveckling framför sig. Och hon trivs. Tänk er själva att få arbeta i ett land där solen nästan alltid skiner. Färska frukter och grönsaker, egen sim­bassäng och en uppsjö av rum att inkvartera familj och vänner i.

Saknar du jobbet som stadsråd?

- Ja, torsdagsmötena på Rosenbad. Det är den stora skillnaden mellan att vara statsråd och ambassadör.

En trappa upp i huset, till höger in genom en glasdörr sitter Margareta Winbergs privata sekreterare, ­Monica Bielenstein. Hon pratar portugisiska i telefonen. Hennes jobb består till stor del av att boka möten och leta rätt på rätt personer.

Ambassadör Winberg öppnar dörren in till rummet som ligger i slutet av den korta korridoren. I det stora fönstret som vetter ut mot trädgården hänger en tjock, mönstrad gardin och på fönsterbrädan står tre trötta blommor. På väggarna hänger två stora kartor över Brasilien och en bild på ett ungt svenskt kungapar.

Hon slår sig ner framför datorn. ”Kom igen nu då!” mumlar hon och gnäller lite över det sega nätet. Datorn håller henne informerad. Med dess hjälp bygger hon nätverk, lyssnar på regionala nyheter från Jämtland, sköter om sina vänner och håller kontakten med Sverige.

- Vi är direkt uppkopplade mot Utrikesdepartementet. Händer det något i Sverige vet jag det med en gång. Men det

är klart, jag har ju inte samma koll här som när jag gick i korridorerna på Rosenbad.

Hon läser rapporter – och skriver rapporter. En fråga hon ständigt tvingas svara på är hur hon kunde byta ståndpunkt i

Jas-frågan – från att ha varit kritisk till tillverkningen av Jas till att bli försäljare av samma plan. I ett land där fattigdomen är enorm och kostnaderna för ett Jasplan skulle kunna mätta de flesta tomma magarna i flera år.

Svaret är enkelt, enligt henne själv:

- Nu är jag ambassadör här i Brasilien och då är det min uppgift att företräda Sverige och svenska intressen. Om nu Brasiliens regering har fattat ett

demokratiskt beslut om att köpa in ett stridsflygplan, varför inte Jas? Det blir bra för alla.

Det finns fler exempel. En svensk takboxtillverkare har byggt en ny fabrik i Brasilien och Margareta Winberg berättar med förtjusning i rösten hur kul det var att inviga just den fabriken.

Stjäl det inte arbetstillfällen från Sverige?

- Se det som en växelverkan. Svenskar kommer till Brasilien och skapar saker och brasilianare blir nyfikna på Sverige. Den svenska turismen ökar. Tänk vad exotisk vår snö kan vara för människorna här.

Brasilia, Brasiliens huvudstad, är en märklig plats. Det är som att kliva in i kulisserna från en gammal Star Trek-film. Staden är ritad som ett flygplan. I högra vingen ligger alla ambassaderna. Alla länder fick en tomt på 25?000 kvadratmeter. De svenska kvadratmetrarna är uppbyggda efter en gammal norrländsk by, men med inslag av mango, ­papaya, avokado och andra tropiska träd.

Den här dagen är Margareta Winberg uppklädd och har glittersmink på kinderna. Det är Brasiliens befrielsedag och hon ska åka in till de linjära gatorna och sitta på ett podium tillsammans med de andra ambassadörerna. Hon trivs med att vara kvinna i en värld fylld av kostymer. En färgstark klänning utmärker sig mer än en tråkig kostym. Här kan hon svischa runt som en stolt afrikan i vida klänningar med mycket tyg och fotriktiga skor.

På paradgatan i Brasilia har läktare monterats upp. In rullar de mörka bilarna med höga militärer, politiker, ambassadörer. Presidenten kommer i en öppen bil sist av alla. Den stannar nedanför huvudläktaren. Alla står upp och applåderar denne lille man med putmage och en stark vision om att alla brasilianare en dag ska kunna äta sig mätta.

I tre timmar varar paraden, som mest liknar en uppvisning av olika uniformer, svarta, gröna, bruna, vita. De avslutande kanonsaluterna för tankarna till Sovjet­unionens första maj-parader. När sista flygplanet har slutat göra rollar är klockan närmare tolv och värmen börjar bli påfrestande. Det här är en rätt ovanlig dag i ambassadör Winbergs värld. En mer vanlig dag börjar med en simtur i den lilla bassängen utanför hennes sovrum, därefter frukost och iväg till kontoret.

- Jobbet som ambassadör ger mer utrymme för reflektion. Jag bokar upp min egen tid och gör egna prioriteringar, men i nära kontakt med Stockholm. Jag skriver en lista med saker som ska göras och prickar sedan av dem. Mest för att se att de blir gjorda.

Finns det planer på ett nytt feministiskt parti nu när du har så mycket tid att tänka?

–Nej. Jag tycker det låter väldigt intressant, men starta ett parti – nej. Men jag hjälper gärna till som bollplank.

Vad gör du med din tid?

– Jag skriver mycket, sitter varje söndag. Jag vill nog bli författare efter Brasilien.

Hemma hos ambassadör Winberg hörs toner från den vita flygeln som står i den officiella delen av bostaden: ”Ta mig till havet och ...” Hennes fingrar rör sig mjukt över tangenterna.

- dag är jag glad för att mina föräldrar tvingade i väg mig på de tråkiga pianolektionerna!

En halvtimme om dagen sitter hon där vid fönstret och fyller det stora rummet med toner. Hon ser fram emot julen då hela hennes familj ska fylla upp det tysta huset med julpyssel.

Strax före jul vållade Margareta Winberg stora rubriker när hon avslöjade att hon gjort ett skönhetsingrepp. Ett krokigt högerben rätades ut och nu kan hon gå i korta kjolar igen. Hon kan tänka sig fler ingrepp.

- Ja, av ett mindre slag. Men vad kan jag inte gå in på. Jag tycker inte att man ska sätta sig till doms över and­ras skönhetsoperationer. Det gör man inte i Brasilien, sa hon då till Aftonbladet.

Några dagar senare ska Margareta Winberg flyga från huvudstaden Brasilia till Rio de Janeiro. Framme vid gaten står en sedeldator uppkopplad. Hon böjer sig fram: ”Hur fungerar denna?” Hon tittar, trycker på den. Hon vill kolla sin e-post hela tiden, hålla sig uppdaterad.

– Visste du att Marita Ulvskog blivit ny partisekreterare nu på eftermiddagen?

Hon flyger ensam, utan livvakter, för att träffa Jorge Da Silva, sekreterare i Human Rights Voice. Hon anländer till Presidente Vargas 817 i en blå taxi och kliver ut på gatan. Här råder ett helt annat tempo än i lugna Brasilia. Lite som att komma från Handog i Jämtland till Drottninggatan i Stockholm. Hon frågar sig fram på den lilla portugisiska hon

kan och åker upp till kontoret. Ingen verkar bry sig om den pipande metalldetektorbågen.

Efter en kvart kommer Jorge tillsammans med ett juridiskt biträde, en ung kvinna, och en sekreterare plus en man till. Alla slår sig ner vid bordet där Margareta redan sitter. Hon börjar med att berätta att hon varit jordbruksminister och vice statsminister men att hon nu är Sveriges ambassadör i Brasilien. Och att hon vill visa Lukas Moodyssons (”the famous director from Sweden”) film ”Lilja 4-ever”. Hon berättar att hon visat filmen på många platser i

Europa, för att sprida kunskap om trafficking – människohandel. Nu undrar

hon om Jorge skulle vilja bli hennes samarbetspartner här. Det vill han.

Från jämställdhet till Jas

FAKTA/Margareta Winberg

Karl Melander