”Vi skilde oss via sms”

RELATIONER

Livet fick en ny form när Elin och Johan skilde sig

En bränd fot blev starten på Elin och Johan Lindmarks stormiga relation.

Fem år senare började passionen ebba ut.

Foto: "VIKTIGT ATT PRATA" Efter drygt fem år bröt Johan och Elin upp.

– Vi träffades på en fest när Elin stod och mässade om huruvida vi skulle ta hand om en killes brännskadade fot. ”Ursäkta, men vad gör du i min garderob, grävande efter strumpor att linda fötter med?” var min första tanke, säger Johan Lindmark.

Det var hösten 1993.

Redan fem år senare kom de första tankarna, hos Elin, på skilsmässa.

– Vi hade sedan en längre tid blivit mindre och mindre som ett sexuellt par och mer och mer som bara vänner. När vi bodde ihop kände vi att det låg ett antagande i luften att den andre skulle göra något åt kärlekslivet, men ingen av oss tog initiativet. Det var också mycket där våra gräl låg, säger Elin.

Vem av er var det som yttrade beslutet om att separera?

– Johan, som halvt på skämt och halvt på allvar skickade ett sms om att han ville skiljas, säger Elin.

– Jag var den som startade processen genom ett samtal vid vårt köksbord, efter det sms som Elin berättar om, där jag kort och gott sa att det nu fick vara nog. Min tanke var att det skulle bli en befrielse för båda, säger Johan.

Hur visste ni att det var dags att skiljas?

– Det var inte VI som bestämde oss för att skiljas – det var Johan som fick nog. Det skedde efter vårt köksbordssamtal, men givetvis hade processen startat mycket tidigare, säger Elin.

Hur kändes det mitt i krisen?

– Mitt i krisen kände jag mig väldigt utskuffad. Johan var hela tiden på mig om att flytta. Det kändes som om alla år jag hade gett honom var bortkastade. Samtidigt fick jag snabbt ändra min bild av hur livet kunde ta sig form: från det Svenssonaktiga ”gift med villa” till ”ensamstående studerande med barn”, säger Elin.

Hur ser du på skilsmässan så här i efterhand?

– Egoistiskt sett tycker jag det är skönt. Jag vill inte leva dygnet runt med Johan. Men när jag funderar kring barnens situation, som jag har försatt dem i, skäms jag. Då är det helt klart ett misslyckande, säger Elin.

– Självklart är det ett misslyckande att våra barn inte får träffa sina föräldrar exakt när de vill. För Elin och mig är det viktigt att vi bor i närheten av varandra så att barnen kan åka emellan på egen hand när de blir större och vill träffa oss. I dag har mina barn en levnadsglad och stark pappa som ser med enorm tillförsikt på framtiden. Jag har, för min egen del, dragit en hel del lärdomar av äktenskapet och skilsmässan. Kommunikation är livsviktigt för ett äktenskap! säger Johan.

Johans och Elins råd till andra i kris

Caroline Engvall ([email protected])