Hur ska våra barn hinna vara barn?

RELATIONER

Arne Höök: Lyckan bor inte i ett MVG i NO

Foto: Arne, Ellen och Eddie.

Varför skaffar man barn? Jag funderar på det när jag läser moderaternas nya förslag till en tioårig grundskola.

För den som inte läst det går det i korthet ut på att sexårsverksamheten blir obligatorisk och alltså ett tionde skolår. Den som vill får möjlighet att sätta sin unge i bänken redan vid fem års ålder.

Moderaterna är inga anti-skatte-lallare som förr, och följaktligen finns det en hel del tänkt bakom förslaget: de pekar på att tidigare skolstart i andra länder gynnat elever med särskilda behov eller invandrarbakgrund, att den svenska skolan blivit allt sämre på att kompensera för elevernas sociala bakgrund, och att Sverige har kortare årlig undervisningstid än andra rika länder. Då menar de tid med en lärare, inte tid i skolan, och den åtskillnaden ska de ha beröm för.

Men varför skaffar man barn?

Den frågan ger förslaget inget svar på, och kanske tyckte Sten Tolgfors som skrev förslaget att den var lite väl filosofisk för att platsa i en valrörelse. Men jag tror att han och moderaterna inte tänkte på den alls.

Läser man vidare om den tioåriga grundskolan står det många och långa rader om hur ”Matematikdelegationen” påvisat att ”små barn kan lära sig grundläggande matematik”, att ”barn tidigt har en språklig medvetenhet” (=lätt att lära språk) och att ”barn som gått i förskolan presterar...bättre i matematik än barn som inte gjort det”.

Här någonstans känner jag hur Alva Myrdal (död stor-sosse för den som inte vet) reser sig ur graven. Alva viftar med sin flagga för den sociala ingenjörskonsten och utropar ”LEVE TOLGFORS!”

Men jag skaffade inte barn för att de skulle lära sig räkna vid fyra års ålder. Jag skaffade inte barn för att bevisa att de kan lära sig franska lika snabbt som holländska barn.

Jag skaffade barn för att jag blev tillräckligt kär.

Jag ska inte säga att jag struntar i hur det går för mina ungar i plugget och efter det, men jag tror inte lyckan bor i ett MVG i NO, och den bor inte alls i att Sverige får världens bästa skola och elever.

Om lyckan finns, så tror jag att den bor i en lycklig barndom. I en sådan går barn som Eddie – som älskat dagis från första stund – på dagis så tidigt och länge som möjligt. Barn som Ellen, som inte alls gillade läget i starten, får möjlighet att vara hemma längre. Och alla dagis, i hela Sverige, är befriade från Sten Tolgfors och Alva Myrdals tankar om att börja göra ungar lönsamma för samhället när de är fem år gamla.

Till sist: vad är lycka när man är vuxen?

För mig är det när jag vet att mina barn lever en bättre barndom än jag gjorde. Jag känner det ibland, men även om det låter självdrygt kan jag inte påstå att svensk politik varit en bidragande orsak. Tyvärr.

Allra mest till sist: Hej Sten Tolgfors, finska elever är mycket bättre än svenska! Tänk om det beror på att de haft i stort sett SAMMA skola i 30 år.

3 ordspråk för skolpolitiker...

Arne Höök, journalist och pappa till Eddie och Ellen.

ARTIKELN HANDLAR OM