Den gången skålade ingen i champagne

RELATIONER

Gästkolumnist Andreas Lundstedt tycker om Stockholm Pride

Pride skulle kunna vara mitt mellannamn. ”Hej, jag heter Andreas Pride Lundstedt”.

I över tio år har jag showat på Pride, både som Alcazar och som soloartist.

Andreas Lundstedt

Pridepubliken är världen bästa publik. Efteråt skålar vi alltid i champagne, skrattar och minglar backstage för att sedan avsluta kvällen med ett stort ”crazy” party på nåt inneställe i stan.

Men tydligen händer det även saker under dagtid på Prideveckan fast ska jag vara ärlig så har jag aldrig varit där då. Jo förresten, en gång. Jag skulle göra soundcheck.

För mig har Pride hittills betytt en glittrig, glättig och härligt ytlig fest som varat i dagarna fem.

Men det finns verkligen en annan sida av Pride och det fick jag uppleva förra året. Det var första gången som jag inte var där i egenskap av popstjärna utan som Unicefambassadör. Jag stod på samma scen som alltid men den här gången strödde jag inte discoglitter över publiken. Den här gången pratade jag om min resa till Zambia där jag träffade aidssjuka barn. Jag pratade även om min egen hiv-smitta. Jag berättade om förutsättningarna att leva med hiv i Zambia jämfört med hur det är i Sverige. Det var jobbigt. Det var på riktigt.

Jag fick även äran att sjunga den så kallade Regnbågslåten (Somewhere over the rainbow), med en specialskriven text av Calle Norlén. Den handlar om alla, såväl heteros som homos, som dött i aids:

Ovan regnbågen finns ett annat land

Där de vänner vi saknar möts och går hand i hand

Ovan regnbågen finns en annan värld

Där jag hört att all kärlek är lika mycket värd

Det var helt tyst i Prideparken. Ingen skrattade. Ingen skålade i champagne.

Då bestämde jag mig. I fortsättningen är det jag som kommer att ta del av seminarier, debatter och de viktiga frågor som tas upp under Prideveckan och som faktiskt angår oss alla. Jag kommer att vara där. Ja, inte just i år kanske. Jag gör ju en glittrig, glättig och härligt ytlig schlagerturné med Diggiloo! Fast, förresten, det ena behöver ju inte utesluta det andra.

Andreas Lundstedt