”Jag blev övergiven i Somalia – av min egen mamma”

RELATIONER

Semestern slutade i katastrof för Ahmed, då 13 år.

Foto: Ahmed var stolt och glad när han fick följa med sin mamma till Somalia. Men efter fem dagar försvinner mamma och lillebror. Ahmed är ensam kvar – övergiven av sin egen familj.

När Ahmed Hassan Ali var 13 år blev han dumpad i Somalia – av sin egen mamma.

Utan pass, pengar och mat kämpade han för att få komma hem igen. En kamp som tog honom två år.

–?Hon bara lämnade mig hos främlingar.

Det var i februari 2001 som Ahmed, hans mamma och lillebror Khalid landade på flygplatsen i Mogadishu i Somalia. Pappa och de andra syskonen var kvar hemma i Sverige.

Ahmed var glad och stolt. Han hade fått förtroendet att följa med mamma för att leta reda på släktingar efter inbördeskriget i landet där han en gång föddes.

De ska stanna i två veckor har mamma sagt. Sedan ska Ahmed hem igen. Han längtar redan efter att få berätta för alla kompisar i Sollentuna om resan.

Så blir det inte.

Det kommer att dröja mer än två år innan han få se sina svenska vänner igen.

Efter fem dagar försvinner nämligen mamma och lillebror spårlöst.

–?Hon sa att hon skulle till andra sidan stan på ett ärende, sen kom hon aldrig tillbaka. Först förstod jag ingenting, men sakta insåg jag att jag var lämnad ensam kvar.

Förmodligen släktingar

Foto: "Min pappa vägrade att skriva på passhandlingarna. Då visade det sig att de inte var mina riktiga föräldrar," säger Ahmed.

Främlingarna, som han lämnades att bo med, var förmodligen avlägsna släktingar, men den positiva uppmärksamhet han fick när han kom förbyttes till iskyla när mamman var borta.

–?Mina föräldrar hade nog berättat om min ”vilda tonår” på ett inte helt sanningsenligt sätt. Och främlingarna i Mogadishu såg det som sin uppgift att tukta mig.

De behandlade Ahmed som om han vore en ligist, och lät honom jobba under slavliknande förhållanden. Föräldrarna i Sverige hörde varken av sig eller skickade pengar.

–?Jag kan aldrig veta säkert, men jag tror att min mamma lämnade mig för att hon trodde att jag skulle ställa till problem i Sverige. De tyckte att jag hade börjat umgås i fel kretsar, att jag hade blivit för svensk.

Jobbade ihop pengar

Ahmed bestämde sig för att fly. Han ville hem till varje pris. Men hur? I Somalia finns ingen svensk ambassad. Den närmaste ligger i Addis Abeba i Etiopien. Han hade inga pengar, och visste inte hur han skulle tjäna några heller. Lösningen fanns på marknaden i Mogadishu. Dit gick han varje dag för att hjälpa gamla damer att bära hem mat och tunga varor. Ett halvår senare hade han tjänat ihop pengar till en bussbiljett.

Tidigt en morgon, när resten av huset fortfarande sov, lämnade han Mogadishu.

Utan pass – det hade mamman tagit med sig när hon försvann – var det svårt att komma in i Etiopien, men efter en tids väntande vid gränsen fick han slutligen hjälp att ta sig över olagligt.

–?När jag kom in i Etiopien tänkte jag ”Yes, nu är alla mina problem lösta!” Så var det inte.

Trots att Ahmed fick hjälp av ambassaden så blev han kvar i Addis Abeba. Han saknade ju pass, och när han ringde hem för första gången på ett år för att be föräldrarna skriva på passhandlingarna kom nästa svek. ”Varför ringer du hit? Du är inte vår son. Vi borde aldrig ha tagit dig till Sverige, vi lämnade dig där du hör hemma.”

–?Min pappa vägrade att skriva på papperen, och dessutom visade det sig att han inte var min riktiga pappa. Min mamma var inte heller min biologiska mamma, utan min moster.

Föräldrarna var fattiga

Foto: Sönderbombade hus och skottlossning hörde till Ahmeds vardag i Mogadishu. Överallt såg han beväpnade män. Striderna håller på än idag. Fler än 14 fredskonferenser har hållits för att få klanerna i Somalia att komma överens. Hittills har de inte lyckats.

I Somalia är det inte ovanligt att föräldrar överlåter sina barns uppfostran till nära släktingar. Ahmeds föräldrar var mycket fattiga och hade inte råd att försörja honom. Mostern och hennes man tog hand om honom, och han fick följa med till Sverige utan att hans biologiska föräldrar visste om det.

–?De visste inte om jag var död eller levande, säger Ahmed och ser ner i golvet.

Det som gjorde Ahmeds ovissa väntan och oro uthärdlig var alla de hjälpsamma människor som han träffade på vägen.

–?I Addis Abeba fanns så många ungdomar som liksom jag blivit dumpade, och som väntade på att få komma tillbaka till Europa eller Nordamerika. Vi stöttade varandra.

Ahmeds kamp för att få ett pass var oerhört tärande. Trots att både socialtjänsten och skatteverket kunde intyga att Ahmed hade svenskt pass, så var det ”föräldrarna” i Sverige som hade sista ordet. Utan påskrift – inget pass.

–?Till slut blev jag kontaktad av en svensk journalist, Per Brinkemo, som ville skriva om min historia. Han blev min räddning. Det var när media uppmärksammade mitt fall som myndigheterna började vakna.

Overklig dag

Foto: Ahmed är egentligen 21 år, men när han kom till Sverige 1992 så registrerades fel födelseår. Ahmed har försökt att få sina oersonuppgifter ändrade med de svenska myndigheterna kräver bättre bevis för att han är 21 och inte 17 år som det står i pappren.

Ahmed fick en god man utsedd och – äntligen – sitt efterlängtade pass.

Den 25 mars 2003 landade han på svensk mark.

–?Jag drömde mig igenom den dagen. Det kändes helt overkligt. Det första jag gjorde var att åka ut till mina kompisar. Alla väntade på mig, och det var skitkul att träffa alla igen.

Ahmed har sedan han kom tillbaka inte haft någon kontakt med sina styvföräldrar. Han bodde ett drygt år hos en jourfamilj, sedan ett år i fosterfamilj innan han fick en egen lägenhet.

–?Jag har svårt med familjeliv, håller mig mest för mig själv. Under mina två år i Somalia och ­Etiopien lärde jag mig att klara mig själv. Det passar mig mycket bättre att bo ensam, jag är ju vuxen nu, säger Ahmed och ler.

Däremot har han bra kontakt med sina riktiga föräldrar och syskon. De mejlar och pratar i telefon ofta. Han hoppas att han kan åka till Somalia och hälsa på snart.

–?Det jag gått igenom vill jag inte att någon annan utsätts för. Samtidigt är jag tacksam – för det har gjort mig starkare. Livet är inte bara att vakna, umgås och gå och lägga sig. Jag har fått upp ögonen för världens orättvisor.

Sanna Lundell

ARTIKELN HANDLAR OM