”Vad ska jag göra när dottern skriker i affären?”

RELATIONER

Nanny Anne-Lie chattar med läsarna om barn och familj

Foto: Anne-Lie Arrefelt

Jessica säger: Min yngsta styvson som är 8 år respekterar mig inte, han kräver jämt att jag ska köpa grejer åt honom annars blir han oregerlig, i förrgår kletade han tuggummi i håret på mig o tyckte fortfarande igår att det var rätt åt mig, då hans pappa straffade honom för att hans handling genom att skicka upp honom på sitt rum, vilket bara gjorde att han riktade sin ilska mot mig över att han blivit straffad. Vad ska jag göra?
Anne-Lie Arrefelt säger: Du behöver kliva fram med din person, när du är ihop med barnet så måste du kliva in med din personlighet och bestämma lämplig bestraffning, självklart med stöd av pappan. Men pappan får inte bestämma riktlinjerna. Exempel på hur du kan göra "nu måste jag fixa mitt hår för att du kletade in tuggummi, då får du ta hand om disken"
Micke KD säger: Hej Anne-Lie!Min fråga rör min 3-åriga dotter. Hon har hela sitt liv haft det som kallas för selektiv hörsel. Nu på senare tid så har hon börjat med stora raseri utbrott när något inte passar. Hon blir totalt skogstokig och slänger sig på golvet oavsett vart vi är, slutar helt och lyssna på vad vi säger till henne. Jag undrar nu om det finns något sätt som vi kan lindra hennes raseri utan att bli tokiga själva.Mvh Micke
Anne-Lie Arrefelt säger: Att prata med barn i affekt lönar sig aldrig, vare sig det är din ilska eller barnets. Du måste själv försöka hålla ett lugn "ok, nu är det en sånhär stund" låt henne skrika klart och lägg ner försöken att prata och skrika tillbaka. Tala istället med henne efteråt, när det är lugnt igen. Försök ha en strategi och låt det ha sin gång, ta upp ämnet ganska långt efteråt när det verkligen lugnat ner sig och acceptera att det kommer finnas med i hennes liv även om det är jobbigt. Försök att inte vara bestraffande. Passar det intre att hon skriker klart i en affär så bär ut henne i bilen och låt henne skrika klart där.
johan bjällis säger: vår 2,5åriga Ebba vaknar på natten när lilltjejen(1,5mån) skall ammas och det är bara mamma som gäller. det blir totalkaos. hur ska man hantera detta? man vill ju inte dra henne från sin mamma, men det går inte att amma. ska jag ta henne till ett annat rum?
Anne-Lie Arrefelt säger: Det bästa är att försöka lägga henne bredvid, optimalt är ju såklart att få henne att inte vakna..om det går att placera dem i olika rum från början till exempel. Men om det inte går så är det viktigt att hon får vara med, tänk på att det går att amma tvillingar så det går att gör autrymme bredvid. Försök visa henne var hennes plats är i amningen, att hon får ligge på högerkanten. Det kommer skapa stor avundsjuka om ni tar med henne till ett annat rum, försök hitta hennes plats i det hela så att hon känner sig delaktig.
Åsa säger: Hej. Min dotter är snart tolv år, går i sexan. När man säger till henne något, t ex "nu ska du gå och lägga dej, stäng av datorn" så svarar hon alltid "Ja, jag ska" men sen händer det inget. Då säger man till igen (lugnt och snällt) och så fortsätter det tills det har gått en lång stund. När man säger till för femte-sjätte gången, lite argt, så blir hon arg och skriker att vi bara tjatar hela tiden. Vi försöker förklara för henne att om hon gör som vi säger första gången så behöver vi inte tjata, men det går så klart inte hem... Hur löser vi detta?
Anne-Lie Arrefelt säger: Ganska enkelt problem, använd en äggklocka. Första gången sätter du den på 20 min och när den ringer så ska datorn stängas av. Stängs den inte av så stänger ni helt enkelt av elen, kanske låter kränkande och drastiskt men efter två-tre gånger så kommer hon ha fattat grejen. På grund av att hon vill avsluta sina chattar osv så kommer hon till slut att hörsamma er. Blir det gap och skrik så får ni försöka ignorera det i början.
Maria säger: Mina tvillingar på 2,5 år leker jättebra tillsammans - så länge jag är i närheten. Lämnar jag rummet för att till exempel gå på toa så börjar de direkt bråka med varandra. De kan stå och slå varandra i huvudet med en bil och skrika tills jag kommer tillbaka. Hur löser man det? Jag tror att dom bara vill att jag ska vara där, och de vet hur de ska få mig tillbaka.
Anne-Lie Arrefelt säger: I den åldern har den sociala förmågan precis börjat ta fart och det kan säkert vara som du säger att få tillbaka dig. Det bästa du kan göra är att ignorera dem när de bråkar. De kommer att leka hela sitt liv och ha fighter, ska du sära på dem så fort det händer så kommer du få leka polis resten av livet. Försök att inte göra en stor grej av det. Sära på dem när du kommer tillbaka men gå inte till dem FÖR att dom bråkar.
Lisa säger: Hej! När mina barn vägrar att göra läxor brukar jag ge dom time-out. Är det fel utav mej?
Anne-Lie Arrefelt säger: Det är inte fel men ju äldre barn desto mer finstämda instrument använder man, tex att ha en bestämd läxtid, görs inte läxan så sätts inte dator, tv osv på. Inget annat händer förrän läxtiden är klar och läxan gjord. Time-out kan funka bra på yngre barn men på äldre krävs oftast mer finkänslighet.
säger: Hej jag har en viktig fråga så jag hoppas att du svara på. jag har en dotter på snart 9år som har börjat å ljuga å nu senast så tog hon 100kr från mig utan att fråga å det har varit andra saker med men mycket mindre va ska jag göra?? Börjar tor att jag e en dålig mor! E jätteledsen.
Anne-Lie Arrefelt säger: Att skuldbelägga sig själv eller barnet är det sämsta du kan göra. Samtala med dottern om det som händer och varför det händer. Tveka inte att söka hjälp hos en barnpsykolog om det verkar vara ett tvångsproblem. Skuldbelägg absolut inte dig själv utan försök genom samtal att ta reda på vad som är faktorn som gör att dottern gör som hon gör utan att lägga skuld på henne. " Vad är det som har hänt? Vad är det som tillfredställer henne när hon gör det? Handlar det om uppmärkasamhet? Varför tror hon att hon gör som hon gör osv.Tala om för dottern att du kommer gå vidare med att tala med skola, psykologer ( alla berörda parter) osv. viktigt att barnet förstår vad som händer och att du är orolig och att du kommer gå till botten med problemet.
Theo säger: När ska man börja uppfostra ett barn? Har en 5 mån och jag undrar när skall man börja tänka på uppfostran? Han slår och sparkar mig när han inte får som han vill, men jag förstår att han inte gör det med flit. Vid vilken ålder skall man börja reagera?
Anne-Lie Arrefelt säger: Uppfostran är lika med vägledning och det sker från dag 1, och vägledning är att visa hur man vill ha det. Om du inte vill bli sparkad, så får du flytta på fötterna, hade det varit en femåring så hade man haft andra metoder. Men från födseln så visar man barnet hur man vill ha det. Uppfostran är egentligen inget bra ord, vägledning stämmer bättre: man vägleder genom livet.
Kicki säger: HejJag har en dotter som är snart 10. hon har så dålig självknsla att hon inte ens tror att hon kan klara av ens de enklaste mattetal i läxa! Jag försöker peppa henne så gott det går, men det finns ingenting som verkar hjälpa. Hon kan inte ens gå till närbutiken och handla lördagsgodis eller en liter mjölk utan att ha sin lillasyster eller en kompis med sig. läxorna är katastrof eftersom hon gråter och skriker "Jag kan ingenting" varpå läxböckerna skickas iväg in i väggen. Vad ska jag göra???
Anne-Lie Arrefelt säger: För det första måste du vända dig till skolan och få stöd, någonting har nog gått snett i matteundervisningen, kanske har hon mer problem där än i andra ämnen. Visa att du kämpar med henne, allt du säger måste vara övervägande beröm, fokusera på att vara på hennes nivå. Ta hjälp av en stödlärare. Handlar det om mer än "bara" matte? Försök genom samtal att ta reda på om det är en övergripande dålig självbild. Om man har stora probelm med tex matte så kan det ta över även andra situationer, att hon inte vågar gå till affären eftersom hon då måste räkna med pengar. Tala med skolan om det märkt av problemet. Det är viktigt att se över om det handlar om andra områden än matte, annars kan matte vara en utlösande faktor. Hon måste få feedback för den hon är, inte för det hon presterar.
Moderator säger: Då var det dags för sista frågan:
Anneli säger: Hej Anne-Lie!Vår dotter är snart 11 månader och har aldrig lämnats bort mer än en halvtimme. Jag och min man har helt enkelt inte haft något behov av det och tror inte dottern har det heller. Jag vill inte lämna bort henne bara för att, om du förstår vad jag menar. Men farmor och andra släktingar tycker detta är ett STORT problem och tycker vi skämmer bort henne och att det är rent skadligt för henne att aldrig ha haft barnvakt än. Finns det någon sanning i dessa påståenden??? Vår dotter är väldigt trygg och har inga som helst sociala problem.
Anne-Lie Arrefelt säger: Till Kicki: Schack-skola är ett bra alternativ att öva på, det kan ni göra gemensamt också! För att få en positiv bild av att göra n ågot tillsammans samtdigt som det är tankepyssel.
Anne-Lie Arrefelt säger: För dotterns del finns det inga negativa sidor, man kan aldrig skämma bort ett barn med för mycket närhet och kärlek. Det kan däremot bli jobbigt om barnet ska skolas in på förskola eller liknande, när de ska vänja sig vid andra vuxna. För att lätta upp mamma och pappas roll, för det kan bli en chock annars. Men ska ni ha henne hemma de första tre åren så behöver man inte börja skola in förrän hon är 2,5 år. Ett halvår innan barnet ska lämnas bort till förskola eller dagmamma så behöver barnet få öva på att relatera till andra vuxna och inte bara mamma o pappa. Men för mycket närhet med mor och far kan det aldrig bli! Sen är ett starkt och stort kontaktnät är jättebra för barn, att ha en nära relation med mormor och farfar till exempel.
Moderator säger: Tack alla som har chattat – ni var väldigt många och alla kunde tyvärr inte få svar. Stort tack också till Anne-Lie Arrefelt! Skicka gärna in fler frågor till Anne-Lie på mejladressen [email protected]
Anne-Lie Arrefelt säger: Tack tack!Lycka till!

ARTIKELN HANDLAR OM