Varför blir förhållanden sämre av barn?

RELATIONER

Föräldracoachen Åse Teiner chattade med läsarna

Foto: Åse Teiner

säger: varför blir förhållandet sämre när man fått barn?
Åse Teiner säger: För många handlar det om att inte få sina behov tillgodosedda. Vi behöver sova, få vara med oss själva eller med vår partner och det orkar/hinner vi inte på samma sätt som tidigare. Fundera över vilka behov du har och ta reda på din partners också och fundera sedan tillsammans över hur ni ska få dem tillgodosedda.
boosan säger: Vad har du för utbildning och erfarenhet av barn?
Åse Teiner säger: Jag har fem egna barn i åldrarna 2-13. Jag är utbildad lärare med flerårig erfarenhet från skolan och har sedan vidareutbildat mig till stressterapeut och coach.
Maria säger: Hej, jag undrar vad jag ska säga till mina vänner, som ännu inte har barn, när de gnäller om hur trötta de är.... (tex efter en natt när de blivit störda av telefonen en gång...)utan att låta elak och spydig. Men de vet ju inte vad trötthet är...När man inte fått sova en hel natt på över ett år... Tack för ett bra svar !
Åse Teiner säger: Ja, vi kan ju inte leva livet baklänges (även om det ibland skulle vara toppen). Trösta dig med att de förmodligen kommer bli varse en dag. Det är svårt att förklara den tröttheten det kan innebära att vara förälder. Använd dem som barnvakt istället så att du får sova.
ellen säger: jag skriker på mina barn. vad ska man göra när de inte lyssnar? Och; tar barn skada av att man skriker på dem?
Åse Teiner säger: Hur reagerar du när någon skriker på dig? Visst är det okej att bli galen på sina barn ibland men det är bra att komma ihåg att de förmodligen inte lyssnar. Om du vill att de ska lyssna behöver du vara väldigt lyhörd inför det de säger och behöver. Försök att säga det du vill få fram i ett läge då du känner dig lugn. Svårt? - ja till en början men det går att öva upp.
Anneli säger: Hur får man sina barn att hålla sams?
Åse Teiner säger: Vad innebär det att hålla sams? Vad är det konkret du vill att dina barn ska göra? Många gånger tror jag att barnen själva kan lösa sina konflikter som faktiskt hör syskonlivet till. Som förälder är det lätt att vara där och fixa och trixa. Självklart ska vi hjälpa dem om det går överstyr. Hur vill du att dina barn ska behandla andra? Jag vet ju inte hur gamla barnen är men jag tänker att det går att ta upp frågan med dem och höra hur de tänker. Gör en överenskommelse om hur ni ska vara mot varandra som ligger på en nivå där både du och dina barn står ut. När de sedan bråkar på en okej nivå och du i alla fall känner dig nervklen - gå undan, tänk på något roligt, prata med andra föräldrar, stå ut.
Pillan säger: Jag får så dåligt samvete när jag tjatar på barnen att hjälpa till hemma. Det blir lixom jag i slutänden iaf som städar.. Är jag för mycket hönsmamma?? Ska jag våga riva i mer än vad jag gör? Mamma till tre...
Åse Teiner säger: Tjat tillhör konceptet förälder men det kan ju bli för mycket av det. Resultatet av för mycket tjat brukar bli att ingen lyssnar längre och då är det ju liksom helt poänglöst. Fundera över vad du tycker är riktigt viktigt. Fråga dina barn vad de kan tänka sig att göra hemma. Som jag tolkar dig, så har du ett behov av ordning och reda och du känner dig arg/irriterad/ledsen (annat?) när du inte får ditt behov tillgodosett. Framför det! Det är ju du som har ett problem här men det betyder inte att du ska svälja allt. Var tydlig och lägg det på ett plan där det är du som äger problemet (för det är nog inte dem som har ett behov av ordning, eller?)
Chrisse säger: Kan du beskriva "Maternal blues", har fått höra att det är något jag kan ha drabbats av när jag fick min son.
Åse Teiner säger: Jag är inte helt säker på vad begreppet står för men misstänker att det står för den deppighet en del kan känna efter sin förlossning. Jag föreslår att du kollar med BVC. Jag tror heller inte att du i ett sådant läge behöver coaching utan mer psykologhjälp. När man väl tagit sig ur en sådan period kan det funka jättebra att bli coachad.
Sofia säger: Hur räcker man till? Jag är själv hemma med min 1år11 månaders pojke och min 3 månaders ammande babyflicka. Efter dagishämtningen kl 15 vill båda ha mig "för sig självt" jag håller på att få nervsammanbrott. Killen trotsar och babyn gråter. I går grät jag själv i en hög på golvet. Hur ska man orka vara glad, uppmuntrande och påhittig när man inte sover mer än 2 timmar på natten i sträck?
Åse Teiner säger: Måste du vara glad, uppmuntrande och påhittig? Klart att du är trött! Att göra det jobbet du gör just nu - är fullt gott utan att du ska tillfredsställa andra. Vem kan hjälpa dig så att du får dina grundläggande behov tillgodosedda (sömn, mat osv)? Du får vara skittrött och det är faktiskt du som ska glädjas, uppmuntras och "påhittas". Bamsekram!!!!
LindaS säger: Hej! Mitt problem är att lusten att skaffa barn aldrig infinner sig! Jag vill ha barn någongång, men jag bara skjuter upp det (är 33 år). Livet är så bekvämt utan barn, och jag känner mig inte redo att ge upp det. Jag undrar om du har något råd hur jag kan tänka för att få "ändan ur vagnen"?
Moderator säger: Nästa fråga blir den sista!
Åse Teiner säger: Det är ett faktum att det blir svårare och svårare att bli gravid ju äldre vi blir. Men varför ska du skaffa barn om du inte vill. Jag kan säga så här; jag har aldrig hört någon förälder ångra att de skaffat barn men jag har hört många som ångrat att de inte gjorde det. Många som väntat säger också att de inte hade gjort det om de visste hur stort det är.
ina säger: Hej!Inte undra på att föräldrar idag behöver peppning!Jag har intrycket av att många arbetsgivare är väldigt negativt inställda till anställda med barn idag och föräldern jobbar ängsligt över i ren rädsla för att bli av med jobbet - man säljer sina barn på så sätt, sätter jobbet före dem och det borde man av princip inte göra. Hellre leva lite billigare och jobba mindre. Någon uttryckte det som så att "vi offrar våra barn på Mammons altare", vilket ofta stämmer. Skulle vilja veta vad du tycker?
Åse Teiner säger: Javisst behöver vi peppning. Fortfarande är det så att vi många gånger måste stå på oss inför omgivningens krav (och väldigt ofta inför våra egna). Alla föräldrar jag mött menar att de har magkänsla - använd den för att välja ert rätta och sök stöd i er omgivning. För en del handlar det om att sänka sin levnadsstandard och för andra något annat. Det viktiga är att inte göra våld på sig. En nöjd förälder är oftast en bra förälder oavsett hur man väljer att styra upp sitt liv med fördelning mellan jobb och barn.
Moderator säger: Tack alla för många bra frågor och tack Åse för din tid och bra svar! Ha en bra dag alla!
Åse Teiner säger: Tack säger jag också, jättebra frågor! Lycka till alla föräldrahjältar där ute!

ARTIKELN HANDLAR OM