Eva är gift med Jesus

Publicerad:
Uppdaterad:

Första svenska på 500 år att vigas till Kristi brud

1 av 6 | Foto: TOMAS MAGNUSSON
Bor inte i kloster Eva Johansson var den första svenska på 500 år att vigas till Kristi Brud. Men Eva bor inte i kloster. Nu ska sommarstugan, en gång hennes farmors och farfars, bli hennes hem.

När hon låg på golvet framför altaret i Katolska kyrkan i Stockholm hade hon valt sitt liv.

Oåterkalleligen och för evigt.

Hon var 31 år och hon vigdes där och då till Kristi Brud.

– Även om jag har tvivlat vet jag att jag valde rätt, säger hon i dag.

Hon sitter på ett kafé i Nässjö. Dricker en latte, äter en ost- och skinkfralla, är hungrig efter en arbetsdag som personlig assistent. Trött i benen också.

Det är tre år sedan hon vigdes, det heter så, till Kristi Brud.

Då var det ett nersolkat begrepp, använt av Åsa Waldau i den bisarra, djupt tragiska, Knutbyhärvan.

Därför väckte det också stor uppståndelse då Eva Johansson skulle vigas till just Kristi Brud av katolska kyrkans biskop Anders Arborelius.

Inte bara uppståndelse utan också nyfikenhet, undran, förundran, blandat med frågor om vad katolska kyrkan ägnade sig åt för konstiga riter.

Predikar inte

Mitt i detta fanns då en lyckligt leende Eva Johansson, socionom i Lund.

Under de tre år som gått sedan dess har hon flyttat hem till Nässjö igen, barndomsstaden. Hon är fortfarande lika lyckligt leende.

Ibland.

– Jag arbetade för mycket, jag lät jobbet i Lund ta väldigt mycket tid och kraft. Jag närmade mig gränsen för utbrändhet.

– Jag kände det och jag kände också att jag höll på att glida bort från mitt kall, min uppgift. Därför försöker jag nu stanna upp, ge mig tid att helt och fullt hitta tillbaka, säger hon.

Uppgiften som Kristi Brud är inte så konkret; du ska göra det och det och du ska göra det så och så. Nej, inget sådant.

Det är inget prästerligt arbete, inte bilda församlingar, bygga kyrkor, predika. Det är lättare att beskriva vad Kristi Brud inte är än vad det är.

Lever inte i kloster

Hon lever som en nunna men inte i kloster.

– Nunna var inte alls mitt kall. Det kände jag när jag var i ett kloster under en tid, säger Eva Johansson.

Hon var hos Mariadöttrarna i Vadstena. Inte som novis utan som postulant (prövotid innan man blir novis) under ett drygt år.

Eva har många gånger träffat Marta Cavallin, nunnan Maria av Bebådelsen vars liv skildras i dokumentärfilmen ”Nunnan” som är både bio- och tv-aktuell.

– Hon valde en annan väg. Jag har träffat henne i karmelitklostret i Rydebäck också. Vi har pratat mycket, säger Eva.

Nunnan Maria har avlagt ett kyskhetslöfte, tystnadslöfte och ett fattigdomslöfte. Eva har inte avlagt dessa löften.

– Jag lever i trohet med Jesus och i enkelhet, inte fattigdom. Och pratar gör jag. Mycket.

Misskötte bönen

Det hon misskötte under sin period av för mycket arbete var bönen, vilket också kan vara liktydigt med att hon inte skötte, inte vårdade, äktenskapet med Jesus.

– Man växer in i ett äktenskap. Det gör jag också och jag vet, att ett äktenskap förändras med tiden, även mitt. Alla relationer förändras över tid.

– Ibland tog jag bönen för snabbt och ibland hittade jag på förevändningar att inte be alls. Då är det allvarligt.

– Det är samma sak som om man slutar att prata i ett vanligt äktenskap, om man hittar på förevändningar för att inte vara tillsammans. Att jobb, hobby, kompisar får ta mer tid än vad det egentligen ska göra.

Kvällsbönen är viktigast

Eva Johansson ber fyra gånger om dagen. Det är morgonbönen, middagsbönen (vid lunch), aftonbönen och kvällsbönen.

– Alla bönerna finns nerskrivna i boken ”Kyrkans dagliga bön” och rabblar man bara igenom dem så tar det en kvart, kanske. Gör man det ordentligt tar det en timme, säger hon.

Kvällsbönen är nog den viktigaste. Den ber hon när hon lagt sig och då går hon igenom dagen. Tänker efter ifall hon gjort något fel, gjort någon människa illa, behöver be om förlåtelse. Och då inte bara Gud utan också personen det gäller.

– Det kan vara jobbigt.

Inget emot vin

Synd är att göra sig själv eller en annan människa illa på ett eller annat sätt. Så definierar Eva synd.

– Det kan låta enkelt men om man tänker efter så landar det i väldigt mycket, landar i allt man kan göra fel, säger hon.

– Om du till exempel slötittar på tv i stället för att umgås med någon som vill umgås med dig så gör du både dig och den människan illa. Dricker du dig redlöst berusad gör du dig själv illa och kanske någon annan. Det finns otaliga exempel i vardagslivet där man kan göra sig själv eller någon annan illa.

– Då begår man en synd eftersom man då också gör Gud illa, säger Eva.

Annars har hon själv inget emot att dricka vin och hon ser inte Gud som en sträng farbror som förbjuder människan att göra en massa saker.

– Jag tror, att den som ställer upp hårda regler för hur en kristen människa ska leva har misstolkat en del, säger hon.

Det var konfirmationen som väckte hennes intresse och så småningom tro. Hon blev mycket aktiv inom Svenska kyrkan men kände efter tonåren att hon ville mer. Hon läste, sökte och hittade katolska kyrkan. Den var rätt för henne.

– Jag levde inget vilt tonårsliv men visst var jag förälskad ibland, hade pojkvänner, men jag gjorde slut med dem. Kände på något vis att det inte räckte, säger hon.

Får mycket annat

Och hon behöll sin oskuld. Annars hade hon i dag inte kunnat vara vigd till Kristi Brud.

– Okej, jag har inte sex men jag får så mycket annat i stället, tycker jag.

Biologiska barn tycker hon inte är nödvändigt för hennes del. Hon har syskonbarn och över hela världen finns det många barn att älska.

Hon säger, efter en lång tystnad, att hon inte riktigt vet vad som är den största frestelsen i hennes liv.

Däremot vet hon, att den största faran är att dras in i den här världen, i jobb, stress, och att då inte se vad som är så viktigt för henne. Hon var på väg in i det.

Hon ska bo i en före detta sommarstuga som ännu är ett ombyggnads- och renoveringsobjekt, hennes pappa hjälper henne. Stugan ligger ner mot en sjö och omgärdas av en enorm stenmur som tagit generationer av slit, svett och möda att lägga upp och det gjordes inte för att det skulle bli vackert.

Lång prövning

För att bli Kristi Brud genomgick Eva en lång prövning. Det var långa samtal med biktfäder, det var en fem år lång tid av prövningar där hon avlade personliga löften och prövades om hon kunde hålla dessa.

Hon tycker inte att hon är ”knäpp” i sitt val av liv. Hon har heller aldrig mötts av den attityden, utan av stor nyfikenhet, människor vill prata med henne.

Om tro, hopp och kärlek.

Läs mer:

Per-Iwar Sohlström

Publicerad: