”Livet tog slut efter bilolyckan”

RELATIONER

För elva år sedan omkom Maria Leissners man – nu har hon funnit kärleken igen

1 av 6 | Foto: David Bergström
sorgeperiod Över elva år har gått sedan februaridagen då Maria Leissner förlorade sin livskamrat. ”Först nu har jag ett nytt liv”, säger hon.

För Maria Leissner tog livet slut på en isig vinterväg 1996.

Men i dag har hon fått ett nytt. Och i det ryms kärleken till nye fästmannen Pär.

Det är en sån här dag:

Halvvägs in i intervjun ringer Maria Leissners telefon. Hon svarar och efter ett tag utropar hon:

– Nej, du skojar!

Sedan går en halvtimme och hon berättar om vad hon gjorde under sin 50-årskris, varpå jag utropar:

– Nej, du skojar!

Men vi börjar inte där, utan i fjällen. Sportlovet 1996. Vi börjar i en tragedi.

Fortsatte att arbeta

Den färska fp-ledaren Maria satt bakom ratten när bilen fick sladd och föll in i fel vägbana. Kollisionen var oundviklig. I dödskraschen omkom hennes sambo Hans Holmgren.

– Den händelsen är ingraverad i varenda cell i min kropp. Jag har hört berättelser om hur tragedier får folk att bli en annan, men så var det inte för mig. För mig tog livet slut, och det tog väldigt många år innan jag fick ett nytt.

10 år, närmare bestämt. Det var inte så att Maria lade sig ner och passivt lät livet rinna bort, men somliga kanaler inom henne slammade igen och stängdes helt.

– Jag fortsatte att arbeta och det tror jag är bra att göra i krissituationer. Det handlar inte om att fly sorg, utan om att ha någon del av livet som ännu fungerar, att någon del av huset står upp.

– Genom mitt jobb förstod jag att jag fortfarande kunde fylla en funktion, att jag behövdes.

Mötte mayapräst

Men det var inte i Sverige eller i rollen som partiledare som denna övertygelse vann kraft – utan i Guatemala, som ambassadör.

– När erbjudandet kom tvekade jag inte en sekund. Och det var en nyttig flytt för mig. Det var där som jag successivt började försonas med olyckan, säger Maria.

– Det är inte så att jag förebrår mig för vad som hände. Det vore inte fruktsamt. Dessutom går det inte att vrida tiden bakåt. Utan det handlade om just försoning och i brist på svenskspråkiga psykologer besökte jag en mayapräst vid en ceremoni. Det hjälpte faktiskt.

Fasansfullt i Bagdad

Fyra år blev det i Guatemala, men Leissners framfart i världen tog inte slut där. Resan fortsatte till Bagdad där hon under sex månader arbetade med att lägga grunderna för den nya irakiska administrationen.

– Vi hjälpte till med mycket, men optimist beträffande läget i Irak är svårt att vara. Det kommer att ta lång tid att bygga upp en fungerande statsapparat i det landet och framöver kommer det bara att bli värre än vad det hittills varit.

– Du kan inte ockupera ett land, montera ner allt som upprätthåller lag och ordning – och sedan tro att det ska gå att få stabilitet i landet.

Hur var det att leva i Bagdad?

– Det var fullständigt fasansfullt. Jag lämnade aldrig hotellet. På grund av kidnappningsrisken kunde jag inte ens gå till mjölkaffären. Alla västerlänningar uppfattades som representanter för ockupationsmakten och flera av mina kollegor dog under den här tiden.

Gata i Kurdistan

Det är nu som Maria Leissners telefon ringer…

Hon svarar. Samtalet blir muntrare och muntrare. Till slut utbrister hon ”Nej, du skojar!”

Det visar sig att hon har fått en gata uppkallad efter sig i Kurdistan. Det låter overkligt, men är alldeles sant.

Nu blir det ju att åka dit och ta en bild när du står under skylten, eller hur?

– Ja, det blir väl något sådant, säger Maria med ett skratt. Det är svårt att tro, tillägger hon.

Att Maria Leissner, och inte exempelvis Göran Persson eller Fredrik Reinfeldt, får en gata i Kurdistan uppkallad efter sig är egentligen inte så märkligt. För Maria har, alltsedan hon blev politiskt aktiv, vurmat för de utrikespolitiska frågorna och även sökt sig till de områden där nöden varit som värst. Det är också därför som hon idag sitter som ordförande för delegationen för romska frågor.

Så många resor har det blivit, liksom en mängd värdefulla insatser för demokratins utveckling. Men om vi ska hitta destinationen där hennes personliga utveckling och privata välbefinnande åter tog fart, landar vi varken i Bagdad eller i Guatemala – utan i den indonesiska regionen Aceh.

Kär i Pär

Det var nämligen där som 50-årskrisen slog till. Och det är nu som det är min tur att glatt och förvånad utbrista i ett ”Nej, du skojar!” – för den här historien är på något vis inte riktigt vad man förväntar sig av en järnlady av Leissners mått.

– Jag arbetade i Aceh, hade nyss fyllt 50 och kände att livet, på det privata planet, inte var så fasligt roligt. Men då gjorde jag något som jag aldrig trodde att jag skulle – jag besökte en dejtingportal på nätet, lade upp en annons och satte mig sedan och väntade vid brevkorgen.

Och det som dök upp var Pär. Och Pär är idag hennes fästman.

– Vi köpte hus alldeles nyligen, i Sollentuna, säger Maria med ett brett leende.

Och även om hon är förtegen vad gäller denne Pär, så avslöjar hon att han inte kommer från den politiska sfären – samt att han tappade hakan när han förstod vem han uppvaktade.

– Ja, det gjorde han faktiskt. Men när chocken lagt sig så fungerade allt bra igen. Vi träffades på ett fik här i Stockholm när jag kom hem från Indonesien. Jag var djupt skeptiskt, hade aldrig trott att det skulle fungera, men det gjorde det.

Jo tack, ringen på vänsterhanden indikerar att det inte bara fungerade, utan att det blev en riktig jackpot.

– Det tog 10 år innan jag fick det att fungera med en man igen. Livet tog slut efter olyckan, det gjorde verkligen det, men nu har jag ett nytt, säger Maria.

Bra partiledare

Apropå tid, jag anar att det är dags för refrängen och kastar fram sista frågan. En given fråga med tanke på Marias bakgrund:

Vad säger du om nye fp-ledaren Jan Björklund?

– Jag har känt Jan väldigt, väldigt länge och vet att han kommer att bli en mycket bra ledare.

Bättre än den senaste?

– (Maria skrattar) Nej, du, sånt svarar jag inte på. Lika lite som man kan gradera sina olika älskare kan man gradera olika folkpartiledare – i synnerhet om man varit en själv.

Och så bär det iväg på cykeln igen. Maria störtar iväg mot nya uppdrag – och världen blir antagligen lite tryggare.

Träffade sin nye man på nätet

Ingemar Lundin