”Är det något fel med att vilja vara bäst?”

RELATIONER

Elin Lindqvist skriver om tonårstjejers stress

Foto: Johanna Jansson
Elin Lindqvist, 22.

Det pratas mycket om hur unga tjejer drabbas av utbrändhet. Därför gör jag ett ”är du stressad”-test här på aftonbladet.se och inser att jag inte känner många tjejer som skulle svara nej på dessa frågor. För det är klart att man vill prestera. Det är klart att man vill vara bäst. Det är klart att man vill nå längst och högst och mest och bäst. Och är det verkligen fel?

Självklart inte, tvärtom, men det blir konkurrens för alla andra. En skärpt, ambitiös och snabb tonårstjej som lyckas är ett verkligt hot. Folk blir genast avundsjuka och tänker att snart brakar hon nog ihop. Men gör hon det så är det ju inte för att skolan är krävande utan för att alla andras krav är kvävande.

Jag ville också vara perfekt. Tyvärr hade jag runda kinder när Kate Moss var idealet, jag fick finnar innan andra fick mens och trivdes i kjol när alla andra hade byxor. I mitt inre växte sig snart kinderna till ballonger, finnarna till spetälska och låren till feta valar. Att försöka ändra på mitt utseende blev det absolut viktigaste, inte för att jag egentligen tyckte att det var viktigt, utan för att jag trodde att allt handlade om hur man såg ut.

Tonåren var otroligt kravfyllda år för trots att vi bantade, skolkade, rökte på och festade för att bli accepterade och omtyckta, så ville vi samtidigt vara bäst i klassen och ha högsta betyg. Det var inte lätt att skriva mvg på uppsatser mitt i natten när man var påverkad och inte hade ätit på två dagar. Pfft, säger ni, ingen är tvungen att lägga ner så mycket tid på utseendet och det sociala livet. Jo, för annars hade vi blivit mobbade eller utfrysta och ingen presterar väl ensam och deprimerad.

Tonårstjejer förväntas vilja ägna alla dygnets timmar åt smink och kläder och gud vet vad, men poängen är att detta är ett behov som samhället byggt upp. Visst kan det vara kul med smink och visst är det viktigt att må bra i sin kropp, men hade jag inte känt mig pressad av samhället och skolan att spendera så mycket tid och energi på mitt utseende så hade jag inte gjort det. Jag hatade det. Allt jag ville göra var att läsa och skriva och lära mig och bli vuxen. Och jag vet att jag var långt ifrån den enda.

Jag tror inte att sönderstressade unga tjejers största press är läxor och tentor. Varför är det då fortfarande det vi förväntas svara när någon frågar?

Elin har tidigare skrivit:

Elin Lindqvist ([email protected])