Vill ha och vill ha, nu flyttar vi till Afrika

RELATIONER

Familjen Cowan tröttnade på konsumtionshysterin – och flyttade till Uganda

Nya leksaker, fler datorspel, större födelsedagskalas och sjuåringar som vill sminka sig.

En dag tröttnade trebarnsmamman Alison Cowan, 37, på konsumtionshysterin.

Det blev en drastisk lösning på problemet: familjen flyttade till Uganda.

– Förut var deras värld så liten. Nu förstår de hur folk som är mindre lyckligt lottade kan ha det.

Foto: (Personerna på bilden har ingen koppling till texten.)

Hemma i England såg Alison Cowan hur hennes tre döttrars liv kretsade kring konsumtion.

– De önskade sig en viss leksak – men tappade intresset för den så fort deras kompisar hade fått något nytt, säger Alison Cowan till Daily Mail.

Födelsedagskalasen växte till en tävling med inhyrd underhållning och allt större godispåsar.

Och sjuåringen började allt mer bekymra sig för sitt utseende. En gång bad hon att få ta på läppstift för att följa med och handla.

– Jag var chockerad och minns att jag tänkte ”vart är den här världen på väg?”. Det är hemskt att flickor inte får vara barn längre, säger Alison Cowan.

Drömde om att jobba med bistånd

Hon och hennes man Alan hade i många år burit på drömmen att någon gång arbeta med bistånd. Drömmarna hade dock lagts på is – det passade inte så bra när man har småbarn.

Men i takt med att de började tröttna på sitt engelska medelklasslivet insåg de att det tvärtom var ett ypperligt tillfälle.

Som läkare fick Alison möjlighet att arbeta för en välgörenhetsorganisation och 2008 flög de till Uganda för att i ett år bo i Kampala med flickorna Amy, Zoe och Bella, nu 8, 6 och 3 år gamla.

– Jag kom hit med målet att ge mina döttrar ett helt annorlunda liv än det materialistiska liv de hade hemma i England. De brukade vara snabba på att gnälla när de inte fick som de ville. Nu leker de med fattiga ugandiska barn utan skor på fötterna, men med ett leende. De är lyckliga, säger Alison Cowan till Daily Mail.

Möter barn med helt andra problem

I Uganda har barnen fått möta barn med helt andra problem än vem som har den senaste Nintendo-konsolen först.

Genom Alisons arbete för välgörenhetsorganisationen fick flickorna en inblick i hur orättvis världen kan vara. En undernärd ettårig AIDS- och TBC-sjuk pojke fångade deras hjärtan alldeles särskilt.

– Flickorna var väldigt pigga på att hjälpa till, se till att han fick mat, blev gullad med och tvättad. Amy frågade hela tiden om han skulle överleva. Allt jag kunde säga var ”jag hoppas det”.

Barnen engagerar sig

Så småningom blev den lilla pojken bättre, men Alison Cowan menar att det var en tuff – men nyttig – upplevelse för flickorna. Och äldsta dottern har fortsatt att engagera sig i föräldralösa barn.

– Nyligen sa hon att hon är ycklig som har en mamma och en pappa. Det var ju som musik i mina öron, eftersom hon brukade tycka att hon var olycklig när hon inte hade det senaste datorspelet, säger Amy Cowan.

Efter ett år i Uganda trivs familjen Cowan så bra att de nu planerar att förlänga sin vistelse i landet.

– Det som barnen har lärt sig här är saker som vi aldrig skulle ha kunnat lära dem hemma i England, säger Alison Cowan till Daily Mail.

ARTIKELN HANDLAR OM