Utsatta barn blir mobbade mest

RELATIONER

Forskning: Inte sant att vem som helst mobbas

Foto: katrin jakobsen
Enligt ny forskning blir de barn som är utsatta från början de som mobbas mest.

Det är inte sant att vilket barn som helst riskerar att mobbas i skolan, hävdar forskare bakom en ny unik studie. Ofta finns tydliga riskfaktorer. Redan på dagis märks vem som riskerar att bli hackkyckling.

Vuxna brukar försöka trösta barn som mobbas med att de har råkat ut för en elak slump, att plågoandarna hade kunnat ge sig på vem som helst.

Beträffande äldre barn kanske det stämmer i viss mån, men inte för yngre. Det slår en forskargrupp fast i senaste numret av facktidskriften Archives of General Psychiatry, som ges ut av det amerikanska medicinsällskapet.

Var tionde

Forskarna, med Edward Barker och Michel Boivin i spetsen, har följt 1 970 kanadensiska barn från spädbarnsår till skolålder, bland annat i syfte att granska mobbningsfenomenet närmare i sömmarna. För mobbning är både vanligt och samtidigt tämligen outforskat.

Kartläggningen ger ett lika sorgligt som tydligt resultat: de redan utsatta barnen löper störst risk. Alltså barn till föräldrar som uppfostrar genom att skrika och använda hårda ord, ibland även fysiskt våld. Ofta har dessa familjer en längre medelinkomst och kärvare ekonomiska villkor än genomsnittet, visar kartläggningen. Och ofta har barnet tidigt, redan vid 17 månaders ålder, visat ett aggressivt beteende.

Kända konsekvenser

Mobbning i någon form uppstår redan på dagis, eller så snart barn samlas i grupp. I genomsnitt drabbas vart tionde barn någon gång under skoltiden av direkt fysiskt våld, nedlåtande tillmälen eller systematisk utfrysning, enligt forskningsartikeln. Pojkarna är utsatta i högre grad än flickorna.

Om inte de vuxna reagerar adekvat finns risken att plågan blir kronisk under skolåren, åtminstone fram till dess att barnet själv får en möjlighet att välja sin grupptillhörighet.

Konsekvenserna av mobbning är många och välkända:

”De inkluderar depression, ensamhetskänslor, låg självkänsla, fysiska hälsoproblem, socialt utanförskap, alkohol- och/eller drogmissbruk, skolk, försämrade skolresultat, självskadebeteenden och självmordstankar eller självmordshandlingar”, konstaterar forskarna.

Få vedertagna metoder

Forskarna frågade mammorna till barnen i studien vid fyra tillfällen, mellan det att barnen var 3,5 till 6,5 år, om deras son eller dotter hade blivit retad, slagen eller knuffad eller kallad öknamn under de senaste sex månaderna. Vid drygt sju års ålder fick barnen själva besvara frågorna, liksom barnens lärare. Dessutom besvarade mammorna regelbundet under studiens gång, från det att barnen var 17 månader, frågor om de hade blivit arga på sitt barn den senaste tiden och om de i så fall hade skrikit åt eller slagit barnet. Forskarna tog uppgifter om exempelvis inkomst och utbildningsnivå hos föräldrarna och utförde sedan statistiska beräkningar enligt konstens alla regler.

Med facit i hand borde vuxenvärlden kunna reagera mot och förebygga mobbning långt tidigare än vad som sker i dag, skriver forskarna. Exakt hur man bäst går tillväga är en annan fråga. De flesta metoder mot mobbning saknar i dag vetenskaplig grund.

TT