”Jag lade mig ned och tänkte: Gör det bara”

Publicerad:
Uppdaterad:

Kristina Hultman våldtogs på semesterresan

Det enda jag kommer ihåg när jag låg där i sanden var fukten. Jag var så fokuserad på att inte dö att allt annat försvann.

Foto: LINA BOSTRÖM EINARSSON

Det var flera som var på mig. Jag vet inte om de var tre eller fyra. Jag kommer ihåg en rasslande kedja och att killen som håller den är jävligt läskig.

Jag lade mig ned och tänkte att gör det bara. Jag vill inte ha en kniv i magen, jag vill inte dö, jag vill inte att de blir arga.

Först var jag tyst, sedan sade jag nej och började gråta. Men bara lite lagom för jag hade fokus på killen med kedjan. Ledaren som styrde de andra.

Det är inte så lätt att ha sex med någon som bara ligger ned. Jag minns det slaka könet. De fick jobba. Det var ett spel mellan dem att prestera för varandra. Jag var bara ett redskap.

När jag kom hem från Portugal sade jag inget. Jag ville inte ha stigmat att ha blivit gruppvåldtagen. Jag gjorde om det till något jag kunde leva med. Att jag bara nästan blivit våldtagen.

Jag hade länge skuldkänslor för att jag gav upp direkt. Vad tillmätte jag mig för värde egentligen? Jag hade ju inte anmält. Men vad hade hänt om jag travat in på polisstationen i Algarve? Jag hade sovit på en strand och utsatt mig för en risk. Det var ingen idealisk situation.

Nu blir jag arg när jag berättar. Men då rannsakade jag mig själv om allt. Det var mitt fel. Jag med mina stora bröst.

Först efter 14 år skrev jag att jag blivit våldtagen. Någon penetrerar min kropp fast jag inte vill. Det är så sjukt. Jag skakade när jag skrev.

I dag är jag 43 år och har två barn. Nu kan jag tänka, men lilla gumman, du borde ha anmält. Men jag vågade inte. Det sitter så djupt i oss. Kvinnan och horan. Enda sättet att inte vara hora är att inte ha sex alls och föda barn. Att vara en madonna. Det vill säga morsa. Vi måste göra upp med det kulturarvet.

I stället för att viska och peka ”hon har blivit våldtagen” måste vi prata om mekanismerna bakom. Det är inte vissa kvinnor som drabbas. Nästan alla kvinnor har varit med om någon form av övergrepp.

Nu har jag god självkänsla. Man fuckar inte med mig längre. Men det har kostat 50 000 kronor bara i terapi.

Det låter kanske helt sjukt men den här erfarenheten har gjort mig till en rikare person. Nu måste jag använda det kapitalet för att stötta andra.

Kristina Hultman

Publicerad: