Nej, barnet har INTE kommit än

RELATIONER

Terri Herrera Eriksson går i väntans tider – på övertid

Veckans upptäckt: folk har ett annorlunda sätt att säga ”Hej” på i telefonen när de tror att de talar med en nybliven mamma. E-et blir liksom svängigt och utdraget och hälsningen avslutas med ett tydligt frågetecken: ”Nämen heeeeeeej?”

I fredags spreds ett falskt rykte ut om att vi hade åkt in på förlossningen (det räcker med att man duschar och inte hinner fram till telefonen, så har folk dragit sina slutsatser). Lördagen var full av uppringningar som inleddes med ”Heeeeeeej?”. ”Stör jag - är ni på sjukhuset?”

”Nej, vi har inte ens åkt in”, fräste jag. ”Jag ammar inte – jag sitter på kontoret och sorterar kvitton. Det är en jävla skillnad.”

Min dotter föddes ett par veckor för tidigt. Inte förrän nu inser jag vilken välsignelse det var. Mitt liv just nu: Nya onödiga kroppsliga sensationer varje dag (idag har slemhinnorna i näsan pajat och jag blöder näsblod hela tiden). De senaste nätterna har jag vaknat av att värkarna har satt igång. Precis när de ökar i intensitet och vi börjar fundera på vad som ska packas i den berömda Väskan, så tar det stopp. Ingen sömn. Inget barn. Bara ont. Så fruktansvärt onödigt. Bästa kompisen konstaterade med en suck att det är något grundläggande fel på hela fenomenet graviditet och förlossning. Först går man omkring i nio månader och har ryggont, molvärk i magen, svullna fötter, halsbränna, domningar, kräkningar och gud-vet-vad tills kroppen är helt slutkörd. Sen får man inte sova de sista veckorna. Därefter är det dags att föda barn, något som närmast kan beskrivas som att göra En Svensk Klassiker, där du betar av Vasaloppet, Vansbrosimmet, Vätternrundan och Lidingöloppet - på en dag. Hur är naturen egentligen funtad?

Som om det inte var nog med irritationsämnen är mobilen dagligen full av meddelanden i stil med ”Har det blivit något barn än?” (”Ja, vi har bara glömt att nämna det.”). De riktigt roliga uppmanar mig att passa på att vila den här sista tiden innan barnet kommer (”Det skulle jag gärna göra, om det inte var så att jag hade värkar hela nätterna – idiot”).

Ännu en häpnadsväckande trend som jag hade turen att missa under den förra graviditeten är alla som undrar exakt när bebisen kommer. Typ: ”Vi ska ha planeringsmöte på jobbet den 23 oktober och vill gärna att du är med. Tror du att ni har fått barn då? Det vore bra om du kunde lämna besked senast torsdag.” Vad svarar man? Jag vill tvinga dem att gå om nians barnkunskapskurs.

Fast nu

har jag kommit på en trevligare lösning på problemet. Jag ska sms:a alla jag känner: ”Alba har fått ett syskon! Vi är lyckliga, men trötta. Vi hör av oss när vi orkar.”. Det är en rätt så vit lögn, eftersom en liten bebis verkligen kommer ganska snart framöver. Höggravida Hermanita tyckte också att det var en bra idé. Hon föreslog tillägget ”Vi är så förblindade av glädjetårar att vi inte kan se om det är en pojke eller flicka.” På så sätt slipper man besvärande frågor om kön. Så briljant! Jag ska genast börja messa.

Terri Herrera Eriksson ([email protected])

ARTIKELN HANDLAR OM