Komediserier är skadligare än sexsåpor

RELATIONER

Aftonbladets Mats Strandberg om programmen barn verkligen borde skyddas mot

Foto: Sköna tjejer på tv Om Mats Strandberg får välja: Buffy i ”Buffy och vampyrerna”.” Jag tänker aldrig slita tjata om världens bästa tv, med världens bästa tjej!”. Miranda i ”Sex and the City”. ”Min låtsaskompis. Ibland frågar jag mig vad Miranda skulle göra. På allvar. Jag vet att det är sjukt.” Lisa i ”Simpsons”. ”Min idol. Och hon har inte gått ut lågstadiet ännu.” Karen i ”Will & Grace”. ”Säger saker som 'Åh älskling, jag skulle gärna hjälpa dig... men jag har ingen lust'.” Bea i ”Kvinnofängelset”. ”Wentworths rödhåriga ledargestalt hade en illasittande jeansdress, elak uppsyn och ett hjärta av guld.”
Foto: Mats Strandberg.

Man kan vara både döv och blind. Man behöver inte ens äga en tv för att märka att ”Paradise hotel” är tillbaka i rutan. Jag är överlycklig. Men alla är inte det.

Programmet, döpt till "sexsåpan" av kvällstidningarna, fick landets föräldrar att slita sitt hår över att deras barn kom hem från skolan lagom till reprisen av gröngryniga nattkamerabilder av guppande täcken och Natacha Peyres bikinitoppar, som mest liknar frimärken på gigantiska silikonbollar. Protesterna blev så starka att TV4 till slut flyttade repristiden. Och visst, jag förstår föräldrarna.

Men om jag hade barn finns det en tv-genre som jag skulle våndas mer över än dokusåpornas spritstinkande sexspektakel. För om vi nu ska förutsätta att kidsen kan ta skada av tv-program: vad får de egentligen för bild av vuxenvärlden från alla de småputtriga sitcom-serierna som sänds dagtid på svenska tv-kanaler? Jag hävdar att serier som ”Alla älskar Raymond”, ”Jims värld”, ”8 simple rules”, ”Kungen av Queens” har bra mycket unknare könsroller än Linda Rosings värsta härjningar i ”Big Brother”-huset.

Bevismaterial A: I serierna, som utspelas i en småtrevlig amerikansk villaförort, är mamman nästan alltid hemmafru och har inga andra ambitioner än att hålla huset rent och ungarna nysnutna.

Bevismaterial B: Om frugan för en gångs skull kräver lite hjälp med hemmasysslorna så får hon ingen. Förrän hon antyder att det eventuellt kommer att bli lite sex efteråt, som belöning. Mannen är såklart alltid sexuellt frustrerad och gör vad som helst för lite musbus.

Till och med lite fruntimmersgöra, som dammsugning.

Bevismaterial C: Frun är alltid nysminkad, snygg och har en perfekt frisyr. Mannen är intetsägande, alternativt smällfet, och hasar runt i en solkig t-shirt mest hela tiden. Tänk efter själv: har du någonsin sett en komediserie där det är omvända roller?

Bevismaterial D: Nästan alla skämt bygger på hur män och kvinnor absolut inte kan förstå varandra - skämt som skulle känts unkna redan i en Åsa-Nisse-film från 1950-talet.

Bevismaterial E: Självklart har hemmafruarna ett riktigt plågoris här i livet: svärmor, som alltid lägger sig i barnuppfostran och städning och klädval.

I dokusåporna finns det åtminstone något slags jämlikhet. Alla är lite korkade, självupptagna och exhibitionistiska. Det är ju därför de är med.

Och på det där lyxhotellet i Mexiko är både Matthew och Roger mycket mer bimbos än Natacha någonsin kan bli, ens om hon försökte.

Så för att

sammanfatta: jag tror att när filmstjärnesnygga Courtney Thorne-Smith uppfostrar sin lönnfeta slashas till bebismake, James Belushi, i bedrägligt vardagliga ”Jims värld” så är det en sorgligare bild av kvinnorollen än en uppenbar freakshow i dokusåpamiljö.

Mats Strandberg ([email protected])