Att föda är en tuff match

RELATIONER

"Jag kände tårarna komma - men jag bet ihop"

1 av 3 | Foto: Joachim Bengtsson med sonen Alfred.

Inte bara mammor föder barn. Pappor gör det också.

Aftonbladet sökte upp tre pappor på BB-avdelningen på Södersjukhuset i Stockholm och ställde frågan: Hur var förlossningen?

-Det värsta tycker papporna är att stå vid sidan av och se den de tycker om ha så ont utan att kunna göra något, säger Åsa Premberg, doktorand vid institutionen för omvårdnad vid Göteborgs universitet.

Hon har intervjuat män om hur de upplevde föräldrautbildning och förlossning. Hon märkte att de är vana vid att kunna lösa problem, men att de här är i en helt annan situation.

-Samtidigt ska de finnas till hands, och hinner inte med sig själva.

"Känslostormen överraskar"

Förutom att stödja mamman kan pappan bli en viktig länk mellan mamman och personalen.

Det papporna själva uppskattar mest med förlossningen är - inte oväntat - när barnet kommer.

-Många beskriver den första blicken eller bebisens skrik som höjdpunkten. De är inte förberedda på känslostormen.

På 1960-talet började en och annan pappa dyka upp i förlossningssalarna. På 1970-talet stormade de in på allvar - men ofta dåligt förberedda.

I dag är många nöjda med föräldrautbildningen. Men de saknar chansen att prata med andra män om sina tankar och rädslor.

Finns det pappor som egentligen inte borde vara med vid förlossningen?

-Engelsk forskning visar att en del känner sig pressade att vara med fast de inte vill, och det är inte bra. Är de oroliga och oförberedda kan de föra över oron på kvinnan.

”Jag kände tårarna komma – men jag bet ihop”

”Till slut lyckades jag sälja in epiduralen”

”När Edgar kom kände jag lättnad mer än något annat”

Cecilia Gustavsson

ARTIKELN HANDLAR OM