Vräkta barn – något för s-kongressen

RELATIONER

Allt medan en ökande grupp i samhället vräker sig i pengar, blir ungefär 1000 barn om året vräkta från sina hem. Och detta under en socialdemokratisk regering. Det kunde vara något för s-kongressen att diskutera! Vad har hänt med fördelningspolitiken? Vad har hänt med den politiska viljan att ta strid med dem som faktiskt besitter makt och pengar? Är det bara sjuka, arbetslösa, och fattiga barn som ska betala nuförtiden?

Inte för att jag trodde att det var annorlunda, men jag blir i alla fall ordentligt upprörd när jag läser om utredningen av vad som händer med barn som blir vräkta från sina hem tillsammans med sina utblottade föräldrar. Utredningen är gjord av Göran Johansson och han har bland annat kommit fram till att socialtjänsten ingriper alldeles för sent, värdarna, varken kommunala eller privata, vill inte ha något att göra med människor som har socialbidrag, det är uselt med samarbetet mellan kronofogden och socialtjänsten. Barn som blir vräkta flyter omkring vind för våg i tillfälliga boenden, i andra hand eller på bostadshotell. Hårda tag alltså, mot dem som står längst ner på den ekonomiska stegen, i hög grad ensamma mammor med barn.

Jag blev förresten grymt irriterad på en rubrik i denna tidning för ett tag sedan, som handlade om föräldrar som sparade pengar på banken till sina barn. Rubriken var ”Svenska barn rika som troll”. Jag ville protestera redan då. För ”svenska barn” är inte rika som troll. En del svenska barn är det. Andra har ingenting. Inte ens någonstans att bo.

Kvinnliga öden på teaterscenen

Vad är en kvinna räddast för? Att bli en fotnot i en mans livsverk, att kvarstå för evigt i rollen som inlevelsefull musa, eller är man räddast för kärleken själv?

Det är inte ofta just det kvinnliga perspektivet är så brinnande gestaltat när man går på teater. Men ibland händer det att jag känner: det här angår verkligen mig. Så var det när jag nu gick på Stockholms Stadsteater och såg Namn: Spielrein Sabina av Kerstin Perski, med regi av Michaela Granit och med en fantastisk Gunilla Röör i huvudrollen.

Sabina Spielrein var i verkligheten en rysk judinna som var både patient, elev och älskarinna till den världsberömde psykoanalytikern Carl Gustav Jung. I den relationen, som innehöll såväl kärlek som intellektuellt kompanjonskap, utnyttjade han sannolikt flera av hennes idéer och gjorde dem till sina. Sedan svek han henne. Sabina flyttade tillbaka till Ryssland, där hon förföljdes under Stalin och slutligen dödades hon av nazisterna. Det är ett öde som få kvinnor kommer i närheten av, men frågeställningen i början av det här stycket, som kommer ur pjäsen om Sabina, är fortfarande lika aktuell.

En annan föreställning som jag tror att särskilt kvinnor har glädje av att se är Konserv av skådespelerskan och dramatikern Gunilla Bergerham, (som för övrigt var en av de första i Sverige att intressera sig för och skriva om Sabina Spielrein). Konserv är en musikal på temat mat, som tar upp problematiken kring kvinnan som vårdande och närande figur, en roll som ju många kvinnor särskilt ur tidigare generationer fått iklä sig. Här kretsar det kring kök, matos, husor, minnen och sagosoppa. Och här visar sig den kvinnliga vreden under förklädena. Konserv spelas nu på Musikmuséet i Stockholm men åker sedan ut på turné i hela landet.

Veckans man: Lance Gerrard-Wright

I England har tidningarna skrivit lika mycket om tv-stjärnan Ulrika Jonsson som vi skriver om Agneta Sjödin. Och mest om hennes kärleksaffärer, särskilt om männen ifråga varit kända. Och det har ju en och annan. Som fotbollsspelaren Stan Collymore, prins Edward och inte minst Svennis, som ju Ulrika Jonsson hade en skandalomsusad relation med.

Nu gifte sig Ulrika Jonsson för ett par år sedan på Värmdö med en kille som hon träffat i tv-programmet ”Mr Right”, vilket var en lustighet eftersom han hette Wright, Lance i förnamn. Han var inte känd, han var en vanlig man som tydligen drömde om en egen karriär i media. Av den har det blivit intet, och Ulrika Jonssons egen tv-karriär sägs vara över, dels för att hon är ”för gammal” med sina 38 år, dels därför att mediernas intresse för just hennes kärleksaffärer har desavouerat henne som trovärdig yrkesperson. Jag känner ingen av de här personerna, men sorgligt är det, om detta bländverk får levande människors verkliga känslor att förtvina.

Tittar man igen på hans namn så är Wright en kombination av Right och Wrong. Stackars Mr Wright.

Åsa Mattsson ([email protected])