”Jag KAN INTE bli kär”

Publicerad:
Uppdaterad:

RELATIONER

Läs senaste chatten med Eva Rusz

Eva Rusz är Aftonbladets relationsexpert.
Foto: Aftonbladet
Eva Rusz är Aftonbladets relationsexpert.

Eva Rusz säger: Hej nu finns jag på plats att besvara era frågor!
Moderator säger: Välkomna, då börjar vi! Kom ihåg, korta frågor! Får in många bra frågor men de är för långa och ryms inte – skicka igen ni som vet att ni skickat långt!

Hedvig säger: Min pojkvän är så negativ hela tiden och jag är positivt lagd. Det är jobbigt för mig att höra hans negativa och kritiska inställning till saker (han är inte deprimerad). Kan man göra något åt detta?
Eva Rusz säger: Både ja och nej, det är förmodligen hans grundtemperament. Om han själv inser att han låter negativ så kan ni ju komma överens om att du "övar" honom i att byta perspektiv och så vidare. Istället för halvtomt – tänk halvfullt glas. Han kan i varje fall läsa på lite om hur ett gott skratt och goda tankar har en tendens att förlänga livet! Annars får du pröva att slå dövörat till, och inte låta dig bli triggad av att han är negativ. Försök dock finna ett lekfullt sätt gentemot honom, där han får bli varse om när han har taggarna utåt. Påpeka vänligt och med glimten i ögat att just nu undrar du om han skulle kunna se på det han ser med andra mer positiva ögon?

Tuva säger: Hej Eva. Jag börjar tro att jag inte kan bli sådär riktigt kär, som alla pratar om. Har varit i ett sjuårigt förhållande som jag gick ur för att jag inte kunde föreställa mig framtiden och för att jag inte kände sådär starkt som jag vill göra om jag ska gifta mig eller satsa på barn, sen ett ettårigt förhållande där jag var himlastormande kär inledningsvis men det svalnade snabbt. Är det fel på mig? Kan inte tänka mig ett monogamt liv nu med de känslor jag har, samtidigt vill jag inget hellre...
Eva Rusz säger: Nej, tänk inte i fel-termer kring dig själv! Du kan ha haft otur, och så kan livet se ut. Ofta kan "heta" passioner falna men då gäller det att försöka utforska varandra på andra sätt än enbart genom sex och lust. Ge inte upp, men kanske du också bör utforska om du eventuellt har orealistiska förväntningar? Men att känna sig kär är viktigt, så ge inte upp!

calle säger: hej eva. min tjej har frågat om jag vill förlova mig med henne. roligt, ja, men hon gör det som en direkt konsekvens av massa bråk och nästan-göra-slut, efter att hon var otrogen en gång i höstas. hon tror vi behöver nåt gemensamt att satsa på. kan man verkligen tänka så? hur ska jag ta det? kan en relation bli bättre av barn eller giftermål, om den är kass innan? jag älskar henne ju.
Eva Rusz säger: Nej, en kass relation brukar sällan bli jättemycket bättre bara för att man får en ring på fingret. Under en kort period – ja, när nyhetens behag skapar goda känslor och så vidare. Visst kan ni förlova er men innan det bör ni två ha flera snack kring vad som behöver förbättras emellan er två. Hur ser dina behov ut? Blir de mötta av henne? Vet hon vad du rent känslomässigt behöver? Har du frågat henne vad hon behöver? En ring på fingret kan alltså inte kommunicera era behov. Försök !

WL säger: Hej Eva, jag sitter i en långvarig relation med barn men vill inget hellre än ut. Har träffat en ny som är i samma sits och ingen av oss vågar ta steget. Hur ska man göra? Jag vill ju inte såra men jag vill samtidigt inte se tillbaka och ångra mig för det jag inte gjorde.
Eva Rusz säger: Nej, man kan sällan låta bli att såra den partner man har levt med, då denne inte är villig eller beredd att skiljas som vänner. Du och din nya får stå ut med att era respektive partners kommer att bli arga, ledsna, sårade, kränkta och så vidare. Det bästa är om du kan stå ut med detta under den period som en separation innebär, och finnas där för ditt ex så att denne kan få ställa sina frågor, ofta, om och om igen. Det handlar ju också om att göra en skilsmässa begriplig för de som lämnas!

mymlan säger: Hej Eva! Jag lider av extrema orostankar mest jämt, katastrofierar kring det mesta (relationer, familj, jobb osv) – hur kan jag komma till rätta med det? Det ger mig fysiska stressymptom och gör ju att jag alltid är under känslomässig press.. Tacksam för tips!
Eva Rusz säger: Hej, det du lider av verkar kunna vara ångest, det finns ett syndrom som kallas "GAD" – alltså generaliserat ångestsyndrom. Då är man hela tiden igång i sina tankar att finna katastrofer som man tror lurar. Försök att få en remiss av din doktor, till KBT-terapi. Läs också på internet om detta, det finns kanske någon självhjälpssajt du kan pröva? Ta det LUGNT, detta KAN du träna bort med professionell hjälp!

Liza säger: Hej, Eva! Min sambo och jag har varit tillsammans i 13 år. De senaste tre åren har vi bråkat allt mer. Vad ska vi göra? Ska vi flytta isär – eller gå i terapi? Vi har en tjej på 12 år ihop.

Eva Rusz säger: Börja med terapi och se sedan vad som händer. Finns ju många att välja på. Men gärna Imago-terapi (kolla nätet) eller KBT-inriktning. Ni kan även försöka fundera själva och skriva ner om det finns vissa "cykler" som liksom går igen? Finns det vissa trigger-situationer där du övereagerar och din man också? Kan ni uttrycka era olika behov utan att anklaga varandra för det inte ni inte får? Läs gärna min senaste bok "Relationskoden", där kan ni läsa ett kapitel tillsammans eller var för sig och sedan samtala om vad ni kan få för idéer utifrån de sex koder jag tar upp i boken.

Anonym säger: Längtar så efter ett seriöst långvarigt förhållande, men samtidigt rädd. Det tar ju slut ändå tillsist att det känns meningslöst att ens försöka...Tips?
Eva Rusz säger: Nej, aj vad du låter deprimerad! Din rädsla verkar ha tagit över totalt och skapar bara negativa framtidsbilder! Börja tala med dina vänner, släkt och jobbkamrater som HAR befintliga relationer. Varför har de det? Hur träffades de? Är de "alltid missnöjda" eller bara då och då, och så vidare. Du behöver öva dig i att inte tänka i sådana svart/vita tankar, utan att utforska "den andra relationsvärlden" som faktiskt för de allra flesta är njutbar! Om du inte grejar detta själv rekommenderar jag att du går och talar med någon – helst en legitimerad psykoterapeut med KBT-kunskaper.

Sebastian säger: Hej, min flickvän är mycket äldre än mig och jag är orolig för att hon ska vilja ha barn mycket tidigare än jag, innan jag är redo. Hur ska vi kunna enas, kan hon vänta och hur ska vi kunna fortsätta ihop om hon blir sårad för att jag inte vill ha barn nu?
Eva Rusz säger: Den biologiska klockan tickar ofta snabbare för en kvinnna eftersom vi snabbare blir infertila än män, som i princip vid hur hög ålder som helst kan bli pappor! Då du "valt" en betydligt äldre kvinna så får du lov att inse och acceptera att hennes biologiska önskan kanske behöver mötas tidigare av dig. Fundera på vad som gör dig så rädd? Är din relation bra? Vad skulle du önska att du hann med innan du själv blev far? Ha en diskussion med din kvinna men tänk ändå på att den biologiska åldern inte kan vänta allt för länge. Du kanske bortser från att detta gemensamma barn kunde bli underbart att få tillsammans, trots att du är ung nu?

Anna säger: Hej Eva, min sambo tycker inte att det är viktigt att förlova och gifta sig osv, medan jag tycker det. Hur ska jag få honom att fatta att det är det jag vill, utan att behöva falla ner på knä själv?
Eva Rusz säger: I värsta fall kan du väl fria själv? Men allra bäst är att du får honom att lyssna till av vilka skäl du anser det viktigt att vara förlovad och gift? Berätta så han tar in hur dina behov kring detta ser ut, har uppstått och så vidare. I en relation måste man öva sig i att utforska varandras behov och låta detta "smälta" ett tag.

jessica säger: Hej Eva, läser chatten och slås av att du verkar tycka man ska kämpa för allt? Ingenstans står det "lämna henne/honom" eller "förhållandet kanske inte är rätt" utan det är bara "kämpa på" och "såhär kan du hantera det".. Tycker inte du att för många stannar i dåliga relationer? Eller hur ser du på det, när ska man bryta?
Eva Rusz säger: Nej, jag tycker att man skall försöka kämpa så länge som det positiva upplevs överväga det negativa. Det finns precis som du säger en massa dåliga relationer där man år efter år stannar kvar och lider. Livet är för kort för att man skall lida, men innan man avslutar en relation bör man ha försökt "göra allt". Såvida inte man är gift med en person med svåra personlighetsdrag som gör livet odrägligt för en, då finns det sällan ett utrymme för förändring. Då bör man skynda sig att avsluta innan man tar för mycket skada själv.

Sanna säger: Min man går ofta undan för att prata i telefon, och han har börjat med det på senare tid. Jag kan inte hjälpa att jag undrar vad som är så hemligt - har han en affär?
Eva Rusz säger: FRÅGA HONOM.

Moderator säger: Tiden är tyvärr snart ute, här kommer sista frågan för idag!

Robban säger: Hej Eva, jag har blivit kär - i en kille som har tjej och jag har kille. Båda vill ur, men vet inte hur vi ska börja. Hur påverkar det här oss tror du? Kan man verkligen inleda en relation på de villkoren och med den bakgrunden? Kan man lita på varann då?

Eva Rusz säger: Ja det är klart att det går! Så kan livet se ut ibland, att man möts då man befinner sig i en annan relation. Gör slut med era respektive partners först så ni båda är/blir "lediga/fria". Flytta inte ihop utan skapa ett eget boende ett tag på neutral mark och lär känna varandra i minst ett år innan ni fattar andra operativa beslut om just er framtid. Ni kommer att såra era respektive förstås, men tyvärr kan livet se ut så!
Moderator säger: Det var sista frågan för idag! Tack till dig Eva och tack till alla er som ställt frågor!
Eva Rusz säger: Tack alla som chattat idag! Vi hörs om 2 veckor igen! Kramar Eva.

Publicerad: