”Avhuggna kroppsdelar är en del av min värld”

RELATIONER

Linn Fernström gör succé med sin vackra och blodiga konst

Foto: Vackert och otäckt. Färgglada sommarklänningar och uppsprättade tigerungar. Linn Fernströms målningar är fulla av motsättningar.

För några år sedan hankade hon sig fram som fattig konststudent.

Nu betalar privatpersoner sexsiffriga belopp för Linn Fernströms målningar.

Historien om Sveriges yngsta och högst betalda konstnär är unik.

Foto: Het konstnär. Linn Fernströms karriär är mer lik en popstjärnas än en konstnärs. Hennes första utställning blev omskriven på kultursidorna och prisutvecklingen på målningarna är enorm. Den som vill ha en Linn Fernström på väggen i dag får gräva djupt i plånboken.

Säg Linn Fernström till vilken konstexpert som helst och du får samma svar: Det finns ingen som hon.

Och så är det.

Hon är ung och kvinna. Lägg till ett egensinnigt uttryck, skaka om – och där har du komponenterna som inte borde flirta med det akademiska konstnärsfolket.

Men Linn Fernström gör det.

Och hon gör det tydligt, och bitvis brutalt, genom att porträttera sig själv med avhuggna kroppsdelar.

När vi ses i Linns ateljé är hon söt, somrig och glad. Hon har träskor och i öronen dinglar små skimrande pärlor.

–?Kaffe?, undrar hon och fångar upp en lila termos, från ett bord belamrat med penslar, färgburkar, böcker.

Det är en varm dag och på vägen utanför dundrar lastbilarna förbi. Ateljén ligger i Ulvsunda industriområde, och här har Linn huserat sedan 2002. Ensam med sitt skapande, en tummad och färg­kladdig radio och en packe böcker på kassett.

Målningar i jätteformat

Medan vi dricker kaffet visar Linn sina senaste verk, ett års arbete som snart ska ställas ut på Galleri Lars Bohman i Stockholm. Målningarna är i jätteformat, två gånger tre meter och står lutade mot de kalkvita väggarna.

Dubbelheten är genomgående. Blåvit vinter som lurar i bakgrunden, färgglada fjärilar som flyger förbi, och så en köldbruten flicka med sorgsna ögon. Värme och kyla. På en och samma duk. Andra målningar är blodiga, morbida, med uppsprättade tigerungar, döda fåglar, barn som leker nära vatten.

–?Livet är ju vackert och brutalt på samma gång. Allt det där hör ihop för mig. Jag fascineras av balansgången mellan att leva och inte leva.

Linn lägger huvudet på sned när jag frågar om de stympade kroppsdelarna. Om vad de gör, för henne. Svaret dröjer. Hon funderar, känner efter innan hon säger:

–?Avhuggna kroppsdelar är en del av min bildvärld. Så länge behovet av dem finns i mig, så finns de i min konst.

Konkretare än så blir det inte.

Eftertraktade målningar

Hon överlåter åt andra att tolka det hennes målningar gör för dem. Och hon har inget svar på varför de blivit så eftertraktade. Så snabbt.

Ett exempel: I november 2005 såldes ”Flicka med apmask” för 9 500 kronor på Bukowskis. I april 2007 klubbades ”De tre kvinnorna” igenom för 925 000 kronor, på samma ställe.

Linn Fernström skruvar på sig.

–?Konst är så personligt..., jag kan inte svara på varför folk tycker som de gör. Jag vet inte ens vad jag själv tycker, men det är spännande att få följa med på min egen resa.

Var hittar du din inspiration?

–?Livet inspirerar och möten med människor och nya kulturer. Jag reser mycket. Och fotar. Bilderna blir ett slags grund för måleriet.

Hur tänker du innan du börjar måla?

–?Jag har ju en aning om vad jag vill, men det mesta växer fram på duken. Jag kan ställa undan en målning i månader innan jag återkommer till den.

Varför målar du så många självporträtt?

–?Jag har ju tillgång till mig själv hela tiden. Och jag kan göra saker med mig själv som jag kanske inte kan göra med andra, som att hugga av en fot.

Linn Fernström växte upp med sina föräldrar och tre yngre syskon i Ås och Garphyttan, utanför Örebro.

Hon hade kaniner men jagade ekorrar eftersom hon ville ha fler djur. Och så målade hon, idrottade, dansade.

–?Jag minns mig själv som ganska blyg och många gånger levde jag nog lite i min egen värld, funderar hon.

Linns intresse för konst och måleri förde henne igenom förberedande konstskolor och tillslut Kungliga Konsthögskolan.

Hon höll sin avgångsutställning på Galleri Mejan 2000 och ett år senare på Galleri Lars Bohman – där omvärlden fick upp ögonen för henne – som den unga, innovativa, konstnären som vågade provocera, sticka ut.

Linn Fernström blev het på morgontidningarnas kultursidor. Och har sen dess tolkats, analyserats in absurdum. För hon är något stort och ovanligt, som liksom inte händer.

Rik blir man oftast inte

Men här är hon nu, och rycker på axlarna, lite förlägen och säger att hon aldrig valde konsten för att hon hoppades att den skulle föra henne hit.

–?Jag valde konsten för att jag inte kunde välja något annat. Den är en så stor del av mig. Man kan inte inbilla sig att man ska bli rik på att måla, då är man illa ute.

Är det inte ett ensamt liv att vara konstnär?

–?Nej, inte alls. ?Jag gillar att vara med mig själv och när jag inte är i ateljén träffar jag vänner, reser, går på yoga, dansar.

Vad har du själv hemma på väggen?

–?Bara ett Masaihalsband, ingen konst. Jag vill ha lugna väggar hemma.

Linn Fernström

Ålder: 34 år (född 1974).

Yrke: Konstnär.

Familj: Mamma, pappa och tre syskon.

Bor: I en etta i Alvik, utanför Stockholm.

Aktuell med: Utställning på Galleri Lars Bohman i Stockholm, i augusti. I ­september flyttar hon till New York för att jobba mot en internationell marknad.