”Kommentarerna är rent bajsvatten i de flesta fall”

avTerri Herrera Eriksson

Terri Eriksson tycker kommentarsfälten har blivit en slasktratt för felsökare, kverulanter och bittra figurer

Foto: Peter Wixtröm
Terri Herrera Eriksson är Wendela-krönikör.

Sällan eller aldrig har jag och Birro varit så överens som nu.

Han tycker att det är rena avloppsvattnet som flödar i nätkommentarerna.

Jag bjuder över och säger att det är rent bajsvatten i de flesta fall.

Nej, det handlar inte om läsarförakt.

Jag vet att de flesta av er läsare därute är smarta, uppriktigt intresserade och schyssta människor.

Det märks på de mejl man får till redaktionen.

Men det avspeglas sällan i nätkommentarerna som ofta fördelar sig på följande sätt:

40% har inte förstått texten men avger ändå en osande drapa om hur förjävligt allt är.

12% slår fast att de som har missuppfattat texten är idioter.

30% är snubbar som bara vill berätta att feministerna gafflar på med sin smörja.

3% tycker att skribenten är skitful och borde ta en skönhetsbehandling istället för att skriva.

10% vill bara berätta att de tyckte artikeln var undermålig, ämnet helt ointressant och kommentarerna under all kritik.

5% tillför texten någonting.

Kort sagt, kommentarsfälten har blivit en slasktratt för felsökare, kverulanter och bittra figurer som behöver ha något att hata när jobbet blir för tråkigt.

Visst kan det vara ren underhållning att läsa att felstavade och irrelevanta inlägg – men mest är det beklämmande och sänker debattnivån istället för att höja den.

Inte för inte har några av Sveriges bästa bloggare valt att stänga av kommentarsfunktionen för att orka fortsätta.

Och kom inte dragande med att ”den som gett sig in i leken får leken tåla”.

De flesta börjar inte blogga för att de älskar vardagsmobbning, utan för att de vill skriva om något som engagerar dem (oavsett om det handlar om mode, bebisar, fotboll eller recept).

Jag är nästan dagligen förvånad över hur vuxna människor uttrycker sig när de har möjligheten att gömma sig bakom anonyma alias.

Och kommentarerna till den här krönikan kommer väl förmodligen inte heller att överraska mig positivt, kan jag tro.

Eller?