Hur ska jag kunna träffa en tjej?

RELATIONER

Relationsexperten svarade på frågor i chatten

Steffe säger: Hej Eva! Jag är 28 år och har aldrig haft en tjej, alltså ett riktigt förhållande. Jag känner mig extremt onormal (även om jag inte tror att jag ser konstig ut eller så) och börjar ge upp. Hur ska jag kunna träffa en tjej??

Eva Rusz säger: Jag kan lova dig att du inte är ensam om samma tankar och känslor. Många många jag möter berättar samma sak, men givetvis skall du försöka finna nya sätt att börja närma dig en partner. Det allra viktigaste är nu, att du fattar ett beslut och det gäller din inställning. Du måste TRO det är möjligt annars kommer du inte att lyckas! Nummer 2 är att du liksom ser över dina tidigare möten med tjejer som du har, kanske skriver ner dem i dagsboksform och funderar på om du kan se ngt mönster i dem? Ofta kan man t ex vara tyst och inaktiv själv och väntar att den andre skall "upptäcka " en. eller så man fokuserad inombords på en mängd tankar, liknande de du skriver nu om att man är onormala osv och påverkar allting! Dina känslor, din inre bild av dig själv osv. Fundera på hur dina dagliga tankar ser ut om dig själv? Är det ofta så att du tänker negativt så bör du aktivt öva dig att sätta stopp för dem. Skriv en "jag duger lista" dagligen och läs den om och om igen. Kolla kärleksfilmer hur man kan dejta och samtala med en annan person och öva hemma eller med en tjejkompis! Du kan bryta detta om lägger ner tid på att öva! Lycka till, du är en normal ung man!

KalleK säger: Både jag och min flickvän är väldigt svartsjuka båda två, finns det något bra sätt att komma ifrån svartsjukan och bara ägna sig åt varandra?

Eva Rusz säger: Hej! Ja det kan ni! Öva er dagligen att inte mata er själva med en massa fantasier om den andre. Påminn er ofta om alla bevis som går emot de destruktiva tankar ni får. "Sitt still i båten då tankarna stormar" dva öva er att INTE AGERA inte ens att tänka eller säga ngt om den andre då ni får en impuls. Övning ger färdighet. Öva att slappna av och göra ingenting och tänka på ngt annat!

anonym säger: Är sambo sedan många år, har väl varit upp o ner som för alla, men för det mesta jättebra. Har haft en manlig mailvän, också han sambo under en längre tid. vi har pratat om allt. Vårt familjeliv, brister och framtidsdrömmar. Vi har träffats en gång i verkligheten. Känns som om jag är förälskad i honom, men vet att känslorna inte är besvarade. Hur kommer jag vidare. Samvetskvalen gnager. Jag känner mig som en skit som gjort detta bakom ryggen på min man.

Eva Rusz säger: Du är ingen skit bara för att du just nu har skuldkänslor! Så där kan det bli livet att man tidom kommer närmare en annan person! En relation sätter inte och kan inte sätta hänglås på dina känslor. Ni mejlade och kom just du nära varandra. Släpp det hela, låt det vara. Fokusera på vad du vill använda t ex den mejldialogen på i din nuvarande situation, kanske finns det ngt du kan aktivt förbättra gentemot din partner?

Stompen säger: Hej! När jag var tonåring hade jag lätt för att förälska mig och gå och drömma om killar jag inte ens kände. Nu när jag är 30 så har jag så svårt att bli intresserad av någon alls. Jag har svårt att bli tokkär utan analyserar allting hela tiden och försöker utvärdera om den jag för tillfället dejtar är rätt. Oftast kommer jag fram till att jag inte är förälskad och kanske träffar honom ett tag för sex, men sedan bryter vi. Vill dock poängtera att jag har tre samboförhållanden bakom mig trots allt. Varför har jag så svårt att bli riktig kär och passionerad?

Eva Rusz säger: Ja det där är nästan det jag beskriver om i min nya bok och som oftast har med våra olika anknytningsmönster. En del av oss, ca 20 % av befolkningen, får ett visst sätt att hantera sina känslomässiga behov på. Ditt låter som om du har svårt att verkligen visa och tala om vilka behov eller känslor du har eller behöver. På bekostnad av att du istället håller inne dem och dagdrömmer eller, stänger av dina känslor då du kanske, möter en möjligt partner. Denna omedvetna strategi har en gång i vissa situationer fyllt funktionen, att ge dig komfort och trygghet. Idag, som vuxen fyller den samma sak. Eftersom det alltid finns en risk att den man lägger sina känslor på inte vill känna lika mycket. Försök att öva dig i att säga det du tänker och känner, det du behöver i en relation. Ställ inte upp på ses till att börja med utan lär känna en person ordentligt först. Passionen kan komma då du känner dig trygg, då du kan bli mött och sedd för den du är. Öva dig så ska du se att det kan bli lättare för var dag eller dejt som går!

tinna säger: hej. jag och min sambo har vart tillsammans i ett år och vi har det väldigt bra stundtals. Men vi bråkar väldigt mycket, om småsaker som blir till jättebråk och ofta slutar det med att vi är sååå arga att nån bara går el att nån kastar en skål eller så. Hur ska vi göra för att bryta detta? Vi älskar varann och har det som sagt bra emellan bråken.

Eva Rusz säger: Det där är jättevanligt och det ni behöver är att hitta redskap för att lugna ner er innan det spårar ur. jag brukar ge rådet att man inför "rött kort" el "gult kort2 alltså liknande sånt man gör i bl a fotboll. Rött kort visar man sin partner då man inte uthärdar längre och vill avsluta pajkastningen. Gult är en slags varning, nu hettar det snart till! Det viktiga är att ni lugnar ner er med olika tricks, sen kan ni samtala. Då bör ni nästan ge varandra 5-10 minuters tid att oavbrutet få tala till punkt, utan att bli avbruten. Vissa bråk fortsätter därför att man tror att man till slut måste tycka likadant, eller vara överens. Ett hett tips är att bråk kan sluta med att man inte är överens och sen får man släppa det. Då känslorna lägger sig kan många, ofta fatta den andres perspektiv och det kan leda till en "agreement" på sikt eller så gör det inte det. Det får man också lära sig att acceptera, ni är två olika människor som har olika mönster och erfarenheter.

Mallan säger: Jag är en 32-årig 3 barnsmamma som jobbar deltid och är gift med en egen företagare. Sköter hem ocj barn i stort sett själv och även en del pappersjobb i företaget. Jag känner mig så väldigt ensam och obekräftad. Min man har fullt upp och jag vill inte bekymra honom med mina problem. Jag har ingen att prata med om detta, finns det någonstans man kan vända sig. Känner mig mer och mer deprimerad. Snälla hjälp!

Eva Rusz säger: Ni är två om er totala familjesituation och detta måste du och din man försöka hjälpas åt med. Givetvis kan du aktivt själv t ex finna en väninna du kan göra saker med. Men att inte känna sig bekräftad, det kommer ifrån både du och din mans samspel och dina egen bild av vad du t ex inte tror dig vara "värd" då din man arbetar för fullt! Börja fundera på hur DINA behov ser ut och hur du kan berätta det för din? En konstruktiv dialog er emellan är den bästa starten på en förändring.

ålder säger: VARFÖR är kvinnor så in i norden noga med att städa osv, jag säger till min sambo efter maten, jag tar disken efter min cigg, men när jag kommer in från balkongen så har hon redan diskat, då jag frågar, varför har du diskat ? då hon svarar, jag kan inte se det ligga där å skräpa, detta om något tyder väll egentligen på tvångstankar! jag menar va spelar det för roll om disken ligger där i några minuter.

Eva Rusz säger: Nja tvångstankar är mycket mycket "större". Din sambo har en egen bild av att det är mkt viktigt av olika anledningar att man diskar snabbt osv. Fråga henne hur hon tänker och var hon har fått det tänket ifrån? Men det är sant att många forskare och andra kan vittna om att män och kvinnor har ofta olika sätt att ta sig an vardagen på. Läs John Grays bok "Män är från mars och kvinnor är från Venus". Den är gammal men lika god fortfarande. Och kom ihåg, att om din sambo diskar fast du sagt du skall göra det efter ciggen så är det hennes eget VAL och det får hon då inte komma och beklaga efteråt!

Moderator säger: Nu måste vi tyvärr sluta. Välkomna tillbaka nästa tisdag när Eva chattar igen!

Eva Rusz säger: Tack alla som chattat och velat chatta! Intressanta frågor ni ger mig! Sköt om Er och vi hörs nästa vecka igen! Kramar Eva