Sluta hetsa mot det gröna snoret

RELATIONER

Aftonbladets Björn Solfors om snor-myten

Snor.

Det finns saker med snor som jag inte begriper.

Överallt springer våra snorungar omkring med en seg flod under nästippen. Nyser, skvätter, kletar.

Foto: Björn Solfors med dottern Tova.

Det är helt okej.

Men bara så länge färgen är den rätta.

För det finns en sak som vi föräldrar räds mer än allt annat: grönt snor.

Ty grönt snor är snor från helvetet. Likt ormen i paradiset ringlar det ut ur näsborren, tjockt och giftigt.

Vi misstänker att det är dödligt.

Man är välkommen nästan överallt med nästan vilka krämpor som helst. Men i samma sekund snoret ändrar färg stänger omvärlden sin dörr.

Det är som att drabbas av pesten.

Folk går omvägar. Mammorna drar sina barn till sig i sandlådan. Kalas ställs in.

Inte ens på dagis är man önskvärd.

För den drabbade väntar total isolering bakom nerfällda persienner. Och ingen medicin finns att ta. Vad skulle hjälpa? Tip-ex?

Inte ett dugg mer smittsamt

I dunklet växer förtvivlan:

Varför?

Varför denna diskriminering?

På Astrid Lindgrens barnsjukhus konstaterar man nämligen att det svenska folket är vilselett:

Grönt och gult snor är inte ett dugg mer smittsamt än vitt.

Fakta. Allt är en myt.

Som vanligt är det vår okunskap som föder intolerans.

I allt för många år har vi dömt det gröna snoret efter dess fula yttre. Så därför, kära läsare, låt oss slå ett slag för allt snors lika värde – oavsett ursprung, färg och konsistens.

Stoppa snor-rasismen!

Björn Solfors, gerillapappa

ARTIKELN HANDLAR OM