Världsstjärna – mot sin vilja

RELATIONER

Nu kommer Eva Cassidys nionde album - tolv år efter hennes död i hudcancer

Foto: ALLA FÖLL FÖR EVA. Eva Cassidy var på många sätt osäljbar som artist: inte popstjärnesnygg, tveksam klädstil och umgicks helst av allt med sin mamma. Men när hon sjöng ... föll alla för henne!

Först dog hon.

Sen slog hon igenom över hela världen.

Nu, 12 år efter hennes bortgång i hudcancer, kommer hon med en ny skiva med aldrig tidigare utgivna inspelningar.

Hon är Eva Cassidy.

Foto: SOMEWHERE. I morgon kommer Eva Cassidys album ”Somewhere” med 12 tidigare outgivna inspelningar.

John Lennon sa 1966 att ”Beatles är populärare än Jesus” och det hade han rätt i. Men den mest jesuslika personen i pophistorien är Eva. Ty hon återuppstod från de döda och blev till som artist. Medan hon levde visste i princip ingen utanför hemstaden Washington att hon fanns till och det var knappt att de visste det där heller.

Förefaller osäljbar

Det är svårt, kanske omöjligt, att hitta nån estetiskt mera fel popartist än Eva. Hon hade ingenting av det som genererar artiklar på våra nöjessidor. Hon är antitesen till sådana som Amy Winehouse, Britney Spears, Madonna, Gwen Stefani, Christina Aguilera och så vidare.

På många sätt förefaller hon osäljbar.

Hon var inte popstjärnesnygg och hennes klädstil, säg så här, varje stylist med självaktning skriker av smärta vid blotta anblicken.

Eva hade aldrig nån större tro på sig själv. När Al Dale, som kom att bli hennes manager, förklarade att hon var fantastisk, svarade hon:

– Varför skulle nån vilja lyssna till mig? Varför skulle nån vilja köpa skivor med mig?

Hennes musikaliska dröm var att ”sjunga bakgrundssång till Stevie Wonder”. Med andra ord: det här var en kvinna som älskade musik, men var helt ointresserad av att bli stjärna och – enligt vad vän efter vän sagt i intervjuer – helt ointresserad av pengar, när hon hade några gav hon bort dem. En antikarriärist.

”Sex förstör allt”

Hennes producent Chuck Biondo har sagt:

– Hon gillade idén att kanske kunna tjäna sitt uppehälle på musiken, men om hon aldrig fått nåt skivkontrakt eller blivit berömd hade hon inte legat sömnlös på grund av det.

Spännande kärleksliv? Hon tyckte själv att hennes förhållanden var trista. Hennes mamma har berättat att Eva sa till henne:

– Sex förstör allt, så fort du sover med nån tror de att de äger dig.

Eva var inte rock ’n’ roll. Hon umgicks helst av allt med sin mamma som hon räknade som sin ”bäste vän”. Deras söndagar tillsammans var heliga. Andra intressen: cykla, ta långpromenader, leta fynd i antikaffärer, samla stenar, och äta skräpmat, favoriterna var ostbågar, snackpajer av märket Little Debbie, Campbell’s kycklingsoppa på konservburk samt tonfiskmackor.

Obekväm på scen

Ovanpå allt annat var hon obekväm på scen. Konsten att ta en publik behärskade hon inte och var inte heller speciellt intresserad av att lära sig. Kort sagt: Eva Cassidy var en pr-människas värsta mardröm.

Då har jag inte ens nämnt hennes musikaliska uttryck. Det är det mest omöjliga av allt. En kvinna som dels spelar in söndertjatade standardlåtar, dels låtar som nyligen hade varit världshits med andra artister: ”Over the rainbow” (Judy Garland), ”What a wonderful world” (Louis Armstrong), ”Fields of gold” (Sting), ”Time after time” (Cyndi Lauper), ”People get ready” (Curtis Mayfield)...

Kastar nytt ljus

Gå och sätt er i vilken pianobar på vilket hotell som helst i världen och det här är repertoaren. I grunden fantastiska låtar, naturligtvis, men att lyssna till dem är lika spännande som att se kossor sova. Det fantastiska är att Eva Cassidy tar just denna repertoar och sjunger den med en stämma, med en frasering, med arrangemang, som gör att man som lyssnare hör, till

exempel, ”What a wonderful world” för första gången. Hon kastar ett nytt ljus över sångerna och gör dem till sina. Att höra Eva för första gången är som när man första gången var uppe hela natten och såg gryningsljuset slå ut som en solfjäder vid horisonten. Världen blir till.

Åtta miljoner album

Många vittnade om den upplevelsen redan under hennes livstid.

Men hur marknadsför man en sådan artist? Vilken var hennes nisch? Vilken var hennes målgrupp? Skivbolagsbossarna slet sitt hår och frågade: Vad vill du göra? Vill du bli en blåögd souldiva? Folksångerska? Kabarétsångerska?

Frågor som man i dag, drygt åtta miljoner sålda album senare, bara kan skaka på huvudet åt.

Hennes röst räckte. Hennes målgrupp var alla. Det började i Storbritannien med att radiopersonligheten Terry Wogan spelade ”Over the rainbow” och andra låtar från samlingsplattan ”Songbird” (1998) på sin morgonshow på BBC Radio 2. Genomslaget var starkt och omedelbart och än starkare blev det när BBC 2 visade en grynig amatörvideo där Eva sjöng ”Over the rainbow”. Det blev tittarstorm – i positiv bemärkelse. Andra tv-kanaler samt tidningar hängde på och berättade Evas historia och den 18 mars 2001, fyra och ett halvt år efter sin död, gick hon upp i topp på de brittiska och irländska listorna.

Blygsam debut

Det blev succé i Sverige också och en halv miljon sålda skivor. Under ett halvår hade hon fem plattor på Topp 40. Samtidigt.

Hon var 29 år när hon 1992 gjorde blygsam albumdebut i par med Chuck Brown (lokal hjälte i Washington) och 33 när hon släppte sin första soloplatta: ”Live at Blues Alley” (1996) och den gavs bara ut lokalt.

I november samma år dog hon. I oktober stod hon på scen för sista gången, hon klev upp stödd på en käpp, med en basker för att dölja håret hon förlorat till följd av strålbehandlingen och kroppen full av morfin mot smärtan, och sjöng ”What a wonderful world”.

Alla i publiken rördes till tårar.

Musiken inte utgiven

Evas musik återupptäcktes inte efter hennes död. Hennes musik var vid hennes bortgång i allt väsentligt inte ens utgiven.

Hon slog igenom från himlen.

Och hon har inte tystnat. I morgon kommer ”Somewhere”, ett nytt album med 12 tidigare outgivna inspelningar. Som vanligt tar hon sig an klassiska örhängen, till exempel ”Chain of fools”, ”Summertime” och countryklassikern ”Blue eyes crying in the rain”.

Aldrig förr har en död artist varit så levande.?

Tore S Börjesson