Läsarna: Därför ger vi rosa pengar

Av: Zendry Svärdkrona

Publicerad:
Uppdaterad:

Riina: Jag skänker 100 kronor till insamlingen Rosa Bandet. Har en arbetskamrat som haft bröstcancer och nu blivit frisk.

Så skriver Riina, en av Aftonbladet.ses läsare som nu skänkt pengar till bröstcancerforskningen.  

Här berättar fler läsare varför de ger pengar till Rosa bandet-kampanjen.

”Vi skänker dricks - 500 kr”

Thore: Vi som jobbar på Stockholm Fisk Restaurang AB får ”lite” dricks ibland så vi tyckte att vi kunde skänka vår dricks till ett mycket BRA ändamål. Nu är jag ju en man, men jag tycker att det går till något MYCKET bra..... Så vi kommer att sätta in 500 kr på Rosa Kampen kontot-idag.

Hoppas att alla gör som oss och sätter in en del av er dricks. För erkänn att Ni har råd med det.

Kenneth: Ett hundra kronor är inte mycket pengar, det räcker inte långt! 1.000000 är ett stort tal. Om en miljon svenska män skänker 100 krvar, så får våra cancer-drabbade kvinnor 100.000000 i hjälp. En miljon omtankar kan värma.

Ett hundra miljoner kronor till forskning och stöd kan minska lidanden.

”Min bästa vän tog bort ett bröst”

Helen: För ett år sedan tog min bästa vän här i livet bort ett bröst - och började en omfattande cellgiftsbehandling för att bekämpa cancern. Jag skänker därför 200 kr till cancerfonden.

Nikolaus: Personligen känner jag inte någon som drabbats, men jag hoppas att mitt bidrag kan vara till hjälp.

Hiwi: Jag vill skänka 100 kr för att jag vill stödja forskningen för bröstcancer

För ett par år sen hittade jag en knöl i bröstt och jag började stormgråta jag fick gå på undersökning och sedan fick jag en remiss till sjukhuset för en biopsi, det är när de tar ett prov och analyserar det.

Jag kommer ihåg all den psykiska smärta jag fick stå ut med tills jag fick svaret - jag grät varje dag. Tack o lov så va det inget allvarligt. Men de nu som inte kanske får ett sådant besked har det inte lätt och jag vet på ett ungefär hur man känner sig därför vill jag absolut att ingen ska känna så.

Så jag hoppas att forskningen går vidare och att alla kan skänka en slant och göra en insats.

”Självklart för mig att hjälpa till”

Pernilla: Ger ett litet bidrag för min skull, mina systrar & min mor. För 13 år sedan drabbades hon av bröstcanser. Tyvärr spred det sig till skelett.

Idag går hon på ständiga kontroller & medicinering. Om hon inte hade sån enorm vilja... så är jag tveksam till att hon skulle vara vid liv idag. Oron för hur det ska gå finns alltid där... men vi glädjs åt varje dag, vecka, månad, år hon mår bra!

Jag (29 år) medverkar i ett forskningsprojekt om bröstcanser. Det känns självklart att undersöka sig & hjälpa till, då min risk att drabbas är något högre än för kvinnor över lag.

Älskar dig mamma!

Kram

Ros-Marie: Jag har skänkt 200 kr och hoppas att man kommer att kunna hitta botemedel för alla som drabbas snarast möjligt. in mamma drabbades av bröstcancer med lymfmetastaser förra året och har genomgått både cellgiftsbehandling och strålning fram tills slutet av våren-03. Nu har hon

fått oförklarlig värk i ryggen mellan skulderbladen och ska in på röntgenundersökning inom kort.

Thomas: Jag ger 300 kr till kampen mot bröstcancer. Bröstcancer är en av de vanligaste cancersjukdomarna - den allra vanligaste bland kvinnor. Jag tycker alla ska ge något - detta är en djävulsk sjukdom, vi har allt att vinna på att satsa på forskning om den.

Vi behöver alla våra kvinnor! (jag saknar min, som avled i bröstcancer i april förra året).

Vill passa på och tacka bröstcancermottagningen och avd. 21 på SöS för allt ni har gjort!

Gunnel: Jag har skänkt 100 kr för jag tycker att det känns viktigt att stödja forskningen. Idag är jag frisk men man vet aldrig om/när man själv drabbas.

Riina: Jag skänker 100 kronor till insamlingen Rosa Bandet. Har en före detta arbetskamrat som haft bröstcancer och nu blivit frisk.

Lotta: Jag skänker 200 kr till stöd för forskningen. Jag har en nära väninna som just nu tampas med sjukdomen och vill på detta sätt visa mitt engagemang och stöd.

Eva:En tjej på jobbet samlar in pengar till Bröstcancerfonden här i USA. De ska gå en runda runt Boston den 12 oktober - och försöka samla ihop så mycket pengar som möjlig - och det är ju klart att jag sponsrar henne.

Jag kommer från en familj med massor av cancer.

Min mormor dog av underliv cancer, min moster har bröstcancer nu, Min farmor dog av leukemi, farfar dog av skelettcancer, faster hade bröstcancer och sen fick skelett cancer och en vän till mig, hon har bröstcancer. Cancer ...leave us alone!

Jessica: Jag skänker 200 kronor till cancerforskningen därför att jag själv drabbades av bröstcancer 1999, då var jag 28 år gammal.

Linda: Som student har jag tyvärr inte så mycket att skänka, men 100 kronor lyckades jag skrapa ihop. Jag tycker att det är oerhört viktigt att

forskningen kommer framåt i den här frågan. Har två släktningar som drabbats av bröstcancer och jag har sett hur de har kämpat mot sjukdomen med operationer och cellgifter. De mår bra idag och jag hoppas att de ska få förbli friska.

Solveig, 63: Stöder all forskning om bröstcancer fick själv bröstcancer i april 1997 och har nu fått mitt tredje återfall med en tuff cytostatikabehandling två gånger per dag i två veckor tre gånger om dagen en gång i veckan uppehåll 1 vecka sen om igen. Så har det varit sen i april.

Jag försöker att leva någorlunda normalt när jag orkar men mina ben är nu väldigt svaga, men eftersom forskningen går framåt och med alla generösa bidrag hoppas jag fortfarande....

Annika: ”Jag har köpt 10 rosa band för att hedra min syster som har fått cancer i båda brösten.”

Göran: ”Jag har skänkt 300 kr. Det gör jag för att min mamma har haft bröstcancer. Redan 1989 opererades hon för bröstcancer. Tog bort ett bröst. I dag lever hon ett bra liv. Hoppas att fler vill skänka pengar så att forskarna hittar det som gör att kvinnor får bröstcancer.”

”Kampanjen är jätteviktig”

Ellen: ”Jag skänker pengar till forskningen om bröstcancer för det känns som en väldigt angelägen sak. För 10 år sen förlorade jag en av mina bästa vänner i bröstcancer endast 34 år gammal. Flera av mina nära anhöriga har också drabbats av bröstcancer. För mig känns inte frågan som OM jag skulle få cancer snarare NÄR blir det min tur att drabbas. Jag tycker den här kampanjen är jätteviktig, just för att få fler att undersöka sina bröst. Fast själv måste jag erkänna att det blir inte särskilt ofta mest beroende på en rädsla att hitta något. Har pratat med flera om detta och många säger att de sticker huvudet i sanden. Hoppas att er kampanj ger mycket pengar och att fler liv kan räddas. Många kramar till de som ställer upp i er artikelserie och visar att livet inte behöver ta slut i och med ett cancerbesked. Ni ger hopp och framtidstro till många.”

”Jag fick smärtor i bröstet”

Hanna: ”Jag har just skänkt 100 kr till Rosa bandet”-kampanjen, mer än så blir det tyvärr inte den här gången eftersom jag är student. Men det känns ändå självklart för mig att stödja er så gott jag kan.

Jag drabbades själv av märkliga smärtor i ena bröstet för något år sedan och sökte läkare för det. Vid undersökningen kände min läkare en liten förändring i mitt bröst, och hela världen stannade upp omkring mig. Personalen på Sophiahemmet i Stockholm var fantastisk, och jag fick en tid för mammografi efter bara två dagar. Men det var två fruktansvärda dagar - jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv!”

Mammografin visade dock inget onormalt, och en gudomligt snäll läkare tog sig tid att förklara allt för mig, och jag fick inte gå därifrån förrän han hade försäkrat sig om att jag inte var rädd längre. På vägen ut svävade jag nästan fram - jag var så lättad!

Men jag fick mig en ordentlig tankeställare och har sedan dess varit mycket noga med att känna igenom mina bröst med jämna mellanrum. Nu vill jag passa på att uppmana alla tjejer i alla åldrar att göra detsamma. Om man känner sina bröst har man möjlighet att upptäcka även den minsta knöl eller förändring. Det är ovanligt med bröstcancer bland oss som är i 30-årsåldern, men det förekommer faktiskt. Så lär känna din kropp medan den är frisk och stöd Rosa bandet idag!

”Min 25-åriga dotter opereras i morgon”

Rose-Marie: Jag vill skänka pengar för jag har en dotter som fick bröstcancer när hon var 23år. De fick ta bort ena bröstet. Och i morgon opererar de bort det andra. Hon är 25 år. Därför vill jag stödja kampen mot bröstcancer.

”Jag ger fem procent av min pension”

Ulf: ”Jag avstår från 5 procent av min ”lön” (det vill säga pension, eftersom jag är pensionär) denna månad.

Varför ?

Jo, för att min hustru fått vänstra bröstet bortopererat på grund av bröstcancer och fortfarande är lika vacker för mig som när vi träffades första gången.

Därför är jag glad att Anna Helleblad på bilden visar att en kvinna kan vara så vacker att man inte ens tänker på att ett bröst är borta!”

”Hoppas mina 100 kr kan hjälpa”

Charlotte: Jag skänker 100 kr till bröstcancerforskningen därför att jag hoppas att det ska hjälpa någon till ett bättre liv. Min moster gick bort i vintras efter att ha övervunnit bröstcancern två gånger, men att få cancer i kroppen en tredje gång blev för mycket. Vore det inte för de två tidigare fallen av bröstcancer hade hon förmodligen inte fått cancer alls, men cancertumörer tenderar att nästan alltid lämna en liten bit kvar någonstans i kroppen där den inte upptäcks, för att sedan "blomma ut" vid ett senare tillfälle.

Jag saknar min moster oerhört mycket - hon var min andra mamma - och mina tankar finns ständigt hos mina kusiner och deras far som så tragiskt lämnades i ensamhet och sorg efter hennes bortgång.

Med hälsningar hoppfulla om en bättre framtid för cancerpatienter.”

Christina: För att min mor dog i denna sjukdom för 16 år sedan. Har skänkt 100 kr till forskningen.

Isa och Ewa: Vi sitter två jobbarkompisar (kvinnor) i 40-årsåldern och är friska idag, men vet inte vad som händer i morgon.

Så vi kände att vi ville göra en liten insats.

Mona: Jag vill gärna skänka 200 till forskningen om bröstcancer, det kan ju drabba den man minst anar.

Annika: Jag skänker 200 kr (inte jättemycket men jag är ju inte så himla rik... ) för att jag vill se till att det finns chans att det finns bot när jag och mina medsystrar kommer i åldern när det är vanligt med bröstcancer!

Att jag sen inte önskar min värsta fiende att gå igenom det jag gick igenom när min moster blev sjuk är ytterligare en anledning, lika stor som någon!!

”80 procents risk att jag drabbas”

Jag och min man skänker en krona för varje dag vi får se dagen ljus. Det låter inte mycket, 365 kr var om året. Men om alla gjorde som oss så skulle det bli lite pengar.

Jag kommer ifrån en cancerdrabbad familj, har förlorat min mamma, hon var 29 år när hon fick bröstcancer. Andra i familjen har fått cancer. Familjen är genetiskt utredd och vi bär på en aggresiv form av genen BRCA-1 muation vilket i vårat fall innebär 80 procents chans att utveckla bröstcancer. Att chansa mot 80 procent är samma sak att vara säker på att man någongång ska vinna 48 miljoner på lotto.

Jag är idag 28 år och har opererat bort mina bröst, tyvärr med komplikationer som följd. Jag ger en slant för att stödja forskningen och hoppas på att det någongång kommer en vändpunkt för alla oss kvinnor och våra barn och barnbarn.

Gunilla: Jag skänker 300 kr till insamlingen. En fin vän sedan många år avled för två

veckor sedan i bröstcancer efter 1,5 års kamp

mot sjukdomen endast 51 år gammal.

Mamma dog för 2 år sedan

Anledningen att jag vill stödja bröstcancerforskningen är att min mamma drabbades. Hon dog för exakt 2 år sedan I DAG 2 oktober 2001.....endast 55 år och givetvis därför att så många andra kvinnor drabbas av denna fruktansvärda sjukdom.

Gunilla: Jag skänker 300 kr till insamlingen. En fin vän sedan många år avled för två veckor sedan i bröstcancer efter 1,5 års kamp mot sjukdomen endast 51 år gammal.

”Min mamma dog i uni

Jag skänker pengar för att min mamma dog i bröstcancer den 28 juni i år. Hon hade haft sjukdomen i olika omgångar i 16 års tid, när den förra våren hade spridit sig och satt sig i levern och i skelettet. Det som jag hade bävat för i 16 år har nu skett... Hon fick i alla fall en fin och värdig död på det fantastiska Stockholms sjukhem avd. 3. Jag tröstar mig med att hon nu hann träffa sina älskade barnbarn, det hade hon inte om sjukdomen tagit hennes liv då för 16 år sedan. Då var hon bara 52 år nu hann hon i alla fall bli 68 år. Ju mer man pratar med folk om det här så är det alltid någon som har någon anhörig som är drabbad eller har avlidit i sjukdomen, många betydligt yngre än min mamma.

Många hälsningar från Eva (som går på utökade kontroller och medverkar i en forskningsgrupp för att tidigt kunna hitta cancer vid Radiumhemmet.

”Toppen, Aftonbladet”

Andreas: Jag skänkte 1000 kr för att jag tycker att all sjukdomsforskning skall prioriteras, det är ett stort led i vårt välmående och vår välfärd.

Min mor har bröstcancer och jag känner att det är extra bra att kunna öronmärka bidrag på detta sättet.

Jag tackar Aftonbladet för detta toppeninitiativ. Jag hoppas att dessa artiklar får upp fokus på hur mycket cancer drabbar den sjuka ock hans/hennes familj och att ni får in pengar utan att man skall behöva kolla på någon glammig gala på tv.

Publicerad: