Leila våldtogs av en släkting när hon vägrade förlova sig

RELATIONER

”Jag har sökt hjälp flera gånger – men de tog mig inte på allvar”

Foto: Lever gömd Socialtjänsten erbjöd Leila en biljett hem. Då vände hon sig till polisen – som gav henne en hemlig bostad och skydd.

När Leila vägrade förlova sig blev hon våldtagen som straff.

Några månader senare sattes hon i bilen – hon skulle föras utomlands för att giftas bort, enligt polisens misstankar.

Men hon lyckades slå larm.

– Jag skickade sms och beskrev vägskyltarna. Jag var så rädd, säger hon.

Vi träffar Leila på en hemlig adress, hon hålls gömd och skyddad av polisen.

Leila, som är i 20-årsåldern, är liten. Eftertänksam. Hon talar med låg röst, väger varje ord. Blicken är stadig när hon berättar om år av misshandel och tvång.

– Jag har sökt hjälp flera gånger. Men myndigheterna, socialtjänsten, har aldrig tagit mig på allvar. Om de bara hade lyssnat hade det kanske inte behövt gå så här långt, säger hon.

Fick inte träffa vänner

Leilas familj flyttade till Sverige när hon var en liten flicka.

I tonåren började problemen.

– Pappa slog mig. Jag fick inte umgås med vänner, inte ens gå till affären ensam. En gång blev jag så illa misshandlad att jag inte kunde gå till skolan på en månad, bara för att jag hade pratat med en pojke. Då gjorde jag till slut en anmälan, säger hon.

Men när pappan anhölls tyckte socialen att Leila kunde återvända hem, berättar hon. Snart hade släkten fått flickan att dra tillbaka anmälan. Misshandeln fortsatte.

Efter 18-årsdagen rymde Leila. Hon bodde på kvinnojourer och skyddade boenden. Kände sig ensam och rädd. Så småningom återupptog hon kontakten med mamman och syskonen.

– De sa att pappa hade ändrats och att de skulle glömma allt som hade hänt om jag kom hem och gifte mig med en man de valt. Det är jobbigt att leva gömd. Jag ville ha min familj tillbaka och ett normalt liv. Så jag sa ja, säger Leila.

– Men efter bara en månad hamnade jag på sjukhus sedan mannen de valt hade misshandlat mig.

Leila lämnade fästmannen.

För några månader sedan fick hon en flygbiljett till hemlandet för att hälsa på släkten.

– Det kändes som att allt var på topp. Pappa var inte alls som förut, jag tyckte att det var jättesnällt av honom att ge mig biljetten.

Våldtogs som straff

Men på plats i hemlandet förändrades allt. Släkten hade valt en ny man åt henne och krävde att de två skulle förlova sig. De sa att hon måste tänka på deras rykte. Men Leila vägrade, rädd att det skulle bli som förra gången.

– Då blev jag våldtagen av en släkting som straff. Efter det vågade jag inte säga nej längre, säger hon.

Leila kom hem till Sverige med en ring på fingret. Bröllopet skulle stå i juli.

– Men jag hade ordnat ett sommarjobb, så jag skulle få åka en vecka efter mina föräldrar. Jag tänkte att jag kunde skaffa hjälp när de åkt.

I fredags ändrades plötsligt planerna. Föräldrarna satte sig i bilen – och sa åt Leila att hon skulle med.

– Jag kunde inte säga nej. Jag vågade inte. Inte efter allt som hänt tidigare.

Via mobilen messade Leila en kvinna på en organisation mot hedersvåld som hon tidigare hade haft kontakt med.

Kvinnan kontaktade i sin tur polisen som inledde ett samarbete med den danska polisen eftersom familjen reste genom Danmark.

– Jag skickade sms och beskrev vägskyltarna vi passerade. Jag var så rädd. När vi var på väg ombord på båten i Rødby fick jag panik.

Då plötsligt stoppades bilen. Leila sattes i en polisbil, pappan greps och häktades senare misstänkt för människorov, alternativt olaga frihetsberövande.

– Jag kände en sån lättnad. Jag kunde andas ut.

Mamman fick vända om med syskonen. Hemma i Sverige greps även hon, misstänkt för samma brott.

– Det här är ett högprioriterat fall, både på grund av brottets natur och omständigheterna runt omkring. Vi tittar bland annat på om det finns tidigare anmälningar mot pappan och i så fall tar vi med det i utredningen, säger Kenneth Persson vid polisen.

”Återvänd hem”

Sedan Leilas föräldrar gripits kom nästa chock.

– En kvinna från socialen ringde. Hon tyckte att det inte borde vara något problem för mig att återvända hem och erbjöd mig en biljett hem. Någon annan hjälp ville hon inte ge mig. Jag blev förtvivlad och la på luren, säger hon.

I stället ringde Leila polisen. De gav henne en hemlig adress att bo på och skydd.

– Det stämmer att det var vi som hjälpte flickan och satte henne i säkerhet. Men jag vill inte gå in närmre på det, jag vill inte kritisera andra myndigheter, säger Kenneth Persson.

Socialnämndens ordförande i Leilas hemkommun har en annan bild av vad som hänt.

– Vi hade en diskussion. När vi la på luren var vi överens. Men jag vill inte diskutera med dig vad vi har gett henne för hjälp, säger hon.

Socialchefen anser att de även tidigare gett Leila tillräckligt med stöd.

– Men jag kan inte kommentera enskilda ärenden, säger han.

Är hoppfull men rädd

När vi träffar Leila ett dygn senare är hon trött men lättad. För första gången på åratal ser hon ett ljus.

– Det känns hoppfullt. Polisen tar mig på allvar, det är skönt. Men jag är rädd att pappa ska släppas igen. Jag har ingen aning om vad som händer mig då, säger hon.

Leilas mamma har släppts, misstankarna mot henne fanns i går kvar men var försvagade. Pappan sitter fortfarande häktad i Danmark.

– Han är misstänkt för att ha kidnappat sin dotter. Jag kan inte gå in på hur han ställer sig till misstankarna. Vi hoppas kunna lämna över honom till Sverige senare i veckan, säger Sören Ravn vid polisen i Sydsjälland och Lolland-Falster.

Enligt Sara Mohammad, ordförande i föreningen ”Glöm aldrig Pela och Fadime”, är Leilas situation långt ifrån unik.

– 70 000 ungdomar med invandrarbakgrund i Sverige riskerar att bli bortgifta mot sin vilja, enligt en ny rapport från Ungdomsstyrelsen. Men ofta tar myndigheterna inte flickornas problem på allvar.

– Om flickan är minderårig försöker man ofta bara återförena henne med familjen. Och om hon är myndig så tycker man att hon bör klara sig på egen hand. Men de här flickorna behöver hjälp, säger hon.